Jag kommer just ifrån en fantastiskt skön dusch, riktigt hett duschade jag. Och sjöng, för glatta livet! Det är fördelarna med att duscha själv, mitt bättre hälft slipper huvudvärken av att höra min underbara sångröst.
Jag är verkligen bra på att sjunga, jag döljer det bara väl. Väldigt väl.

När jag var alldeles nyduschad tänkte jag att jag skulle väga mig, egentligen är jag ganska anti vågar.
 Men jag tänkte att, va tusan. Så jag ställde mig på vågen, spritt språngande och vad vart resultatet?

Jo, att jag som gått 21 veckor och 3 dagar av min graviditet, alltså är i vecka 22, har 17 veckor och 3 dagar kvar. Jag har gått upp 3 kilo. Fattar ni?
3 himlarns kilon!!
Det är ingenting, och jag är helnöjd.
Så hittills kan jag vara stöddig och säga, att ja, dom där 3 kilona får jag ta itu med när Maj-Björn har kommit ut.
Jag får offra mig då och kämpa lite.
Haha, 3 kilo.
Ingen här inne kan förstå hur underbart det känns.

Jag visste väl att det int evar nåt fel på mitt blodtryck, det var alldeles perfekt.
Mitt urinprov var också bra.
Och det absolut bästa, Maj-Björns hjärta slog alldeles perfekt.
Men, hade ni räknat med nåt annat än en perfekt unge när det är min?
Nej, självklart inte!

Idag tänker jag sitta och tomglo och hoppas på att min rygg börjar tycka att jag är en bättre människa. Sen ska jag ta mig sen längsta duschen jag bara kan, riktigt mysa och njuta. Jag kommer säkert ha ro att stå där i hela 10 minuter!
Sen får jag nog sällskap av en drös katter och 2 hundar som känner sig ensamna. I det här huset kan man inte stänga skithusdörrarna.

Nu har jag i över en vecka tänkt att jag ska skicka ut ett par bilder på alla M-Bs grejer.
Men får jag tummen ur och tar ett kort och skickar ut? Nej nej nej.
Skäms på mig!
Men, jag lovar att jag ska ta hjälp och dra fram alla grejer, ta kort och sen ska ni få se!
Här i söndags fick vi en underbar Muminbody av bästa Tomas och Birgitta. Det värmde hjärtat nåt enormt!
Det är så härligt att alla är glada för våran skull, även om det är som en kär person sa; att man har inget barn förrens det ligger på magen.

Jag har kommit på en sak som M-B gillar, M-B gillar mat! All sorts mat får den att dansa go-go inne i mig.
Och det värmer mammahjärtat.
Så jag gör mitt bästa för att glädja den lilla, jag äter, och äter och äter och äter lite till.
Jag är väl en snäll tjej jag!

Ja, alltså, jag har haft en grym huvudvärk hela dagen. Eller ja, för att vara ärlig så är det hela helgen de har setat i. Och nu fick jag tummen ur och ringde barnmorskan, jag läcker lite ur tuttarna och tänkte att det kanske var nåt. Så jag frågar om det, sen säger jag att jag har huvudvärk. Och människan vill att jag ska komma in på en gång och ta prover och dona. Men nej, jag har ju bara huvudvärk, det går över.

Sen får jag veta, av käraste Liza www.bispergshyttannittioatta.blogg.se att det inte alls är bra att ha huvudvärk. För det kan vara högt blodtryck.
Men mitt blodtryck har alltid varit bra förut.

Så jag tog en alvedon, lite frisk luft och en flaska vatten. Och bättre vart det, nu så är det bara suddigt för ögonen och lite i huvudet.
Men jag tror det är för att jag sovit för mycket.
Och dessutom så går de över, det gör det alltid, allting faktiskt.
Men, jag ska försöka få tag på lilla hjärtat och berätta få se vad han säger.
Mest troligt ringer han svärmor och får order hur han ska göra.
Blir bra det här om jag ska vara lugn, som Liza sa, och Rickard är nyopererad.
Vi kan vi!

Ja, skattebeskedet var verkligen en glad överraskning, och då har jag inte ens gjort alla avdrag som ska göras, än.
 Vi har köpt rätt mycket saker till huset i år, tillexempel fönster. Och sånt ska man få göra avdrag för, eller är jag helt ute och cyklar nu?
Det känns så bra att utan att behöva snåla det minsta så kan jag gå in och casha vagnen när vi ska hämta den, och att jag skulle kunna göra det alldeles själv. Om jag hade varit tvungen.
Självständighet är nåt som jag sätter högt på min lista!

Och snart är det lön, och snart kommer kameran hem.
Den här veckan kan komma till att bli en av de bästa, iallafall om man räknar måndagar som veckor, på länge.
För idag är en helt ny dag, och den vet jag inget mer om än att jag vaknat, gått upp och ätit lite kall potatisgratäng och väntar på Regina.

Och för alla er som undrar, så ja, jag ääääälskar kall mat. Ni vet såna där korvar med spaghetti och köttfärssås i?
En sån kan jag köpa och bara klämma ut på en tallrik och äta kall. Samma med barnmat. Kallt ska de vara.
När jag hittar en kall bit kött i kylskåpet, och kanske en liten bit potatisgratäng, som idag. Då är jag i himlen!
Jag kastar mig över det som ett hungrigt djur och äter köttet med fingrarna och bara njuter!
Grillade revbensspjäll är nog det absolut bästa att äta kallt ändå.
 Mycket grillkrydda på dom!
Och sen riktigt kallt vatten till det, och nej, det är inget jag börjat med nu.
Hade farmor levt hade ni kunnat ringa henne pch fråga hur mycket vi tjaffsat om att hon faktiskt tyckte jag kunde värma maten.
 Men att hon tillslut, som hon alltid gjorde för min skull, gav med sig. När hon såg att jag mådde bra.
Det var samma med mina favorit jeans när jag bodde där, när farmor hade sytt i ett par nya byxor av alla lappar, i alla hål på mina bästa ljusa jeans. Då la farmor dom i sotunnan!
Hemska farmor, bästa, knappt ingådda jeansen hade inte alls gjort sig förtjänt av denna behandling.
Så jag hämtade dom, hade dom tills nästa tvätt.
Och farmor kastade dom.
Och sådär höll vi på, ett bra tag, men tillslut visade de sig att min tonårsenvishet och mina bra argument (enligt mig) gick hem. Så jeansen fick stanna, bara jag lät bli att ha dom inför farmors kompisar.
Och, alla som har träffat min farmor nånsin vet att man gjorde som farmor sa.
Jag gled runt i mina bästa finjeans, men lät bli att ha dom om farmor skulle ha fikabesök.
Jag är ju ändå världens snällaste.

Jag har gått på en friskola, jag är en stor förrespråkare för friskolor och lite alternativa grejer i allmänt.
Tror på andar och att spå i kort och så.
 Så imorrn kommer en gammal bekant hit och ska hjälpa mig med min foglossning.
Har jag tur kanske vi får bort resten av mitt ryggonda också. Hon är väldigt duktig, det vet jag.
Det ska bli himla spännande att se om det går över.
Tänk, det kanske blir så att smärtorna jag gått med i över 10 år bara försvinner en vacker dag.
Hur konstigt vore inte det?
Det vore lätt värt att käka mineraler och sova med svärd under sängen, bara jag slapp ha ont!

Igår hade vi spenderarbyxorna på oss minsann. Först åker vi till Borlänge beställer vagnen, får den nersänkt med nästan 1700:- och får hämta den när vi vill efter vecka 18. Grey flowers har tydligen tagit slut 1 gång förut, så ville vi vara säkra på att få den så var vi tvungna att beställa nu! Så, sagt och gjort! Gissa om jag vart överlycklig när Rickard tog sig tid och kollade på tygproverna och sen säger "Nej, men den där är ju verkligen finast!".
Min ofelbara smak alltså, vi har blivit så himla lika på såna vis genom våra år ihop.
Jag var helt säker på att han skulle vilja ha Silver Check istället, den känns ju lite grabbigare, men nej, Grey Flowers it is!

Senare på kvällen börjar Rickard kolla, återigen, efter en digital systemkamera.
Och ÄNTELIGEN så hittade han en han ville ha.
 Så, den beställde vi också.
Absolut ingen värsting, men ändå, en fin och bra kamera som går att både filma och ta kort med.
 Från en seriös och bra butik. Så, efter 5 års längtan får vi en systemkamera!
Och det känns lovely, det med!
Vagnen jag vill ha, kameran vi vill ha, och bäbisen vi vill ha, och allting på samma halvår!
Jag måste ta tag i att måla spjälsängen någon dag också, fast det kan ju vara så att trappan har högre prioritet.
Men vad vet jag liksom?

Maj-Björn Perfekt Ewert.
Här har ni miraklet, det bästa vi någonsin gjort.
Lik pappa är den också, försökte gömma sig för kameran så gott det gick.
Men tillslut fick vi bilder för att säkerställa att allt såg Perfekt ut, därav mellannamnet, för er som inte förstog.
När allt var mätt och färdigt, så stog den lite på huvudet, och körde indianen. Ni vet när man låter och slår handen för munnen.
Man ska låta hela tiden, lite lik mamma måste man också vara.
Älskade lilla du, stanna där inne tills du är färdig nu. Så ses vi den 23 Juli eller 7 Augusti. Eller vilken dag du vill efter det.
Jag och pappa har inga krav alls, men om du vill vara ett väldigt snällt barn från början kan du tänka på det.
Att du gärna får komma den 23 Juli, eller 7 Augusti, då kommer pappa komma ihåg din dag kanske.
Puss!

Märker ni att det börjar bli vår nu? Märker ni att när man vaknar vid 7 på morgonen är det ljust ute? Märker ni hur underbar luften är att andas nu?
Märker ni dessutom att det är samma lycka som det är för mig vid alla årstidsväxlingar?
Det är nog det jag älskar mest med Sverige, eller kanske den här delen av världen. Vi får alla årstider. Allt vackert man kan önska, bara genom att kolla ut, eller gå ut genom dörren, vanka upp till skogen och känna alla lukter.
Helt ärligt, har ni känt nåt som luktar så himla gott som skog, mossa och träd under höst och vår?
Har ni inte ens testat, så ta på er ett par rejäla skor och gör det. NU!
Helst ska det finnas en sjö i närheten, för att upplevelsen ska bli komplett så ska ni sätta er vid sjön, titta på vattnet, käka en smörgås, dricka en mugg med nåt gott i och bara njuta.
Det är livskvalité.

På min och Rickards 1 årsdag, då hade vi funderat på att åka till Paris. Både han och jag vill se staden, och uppleva kulturen. Vi tänkte att det skulle kunna vara riktigt mysigt, härligt och underbart.
Men, istället, efter många turer fram och tillbaka bestämde vi oss för hur vi ville fira våran dag.
Vi tog på hundarna selar, på med kängorna sen gick vi ut i skogen med en ryggsäck med matsäck i, vi gick tills vi hittade en mysig liten sjö med en slogbod. Där satte vi oss och bara var, jag och han.
Det är ett av de finaste minnen jag har av våran tid tillsammans.
Vem trodde de om mig för 10 år sen?
Inte pappa iallafall!

Vad bjuder den på? Bjuder den kanske på nåt vettigt alls? Ja, Liza kommer och våldgästar och är finfrämmande åt mig iallafall. Sämre än så kan man ha det!

Annars verkar det vara snor i hela huvudet, samma som förra veckan med andra ord.
Jag tror att jag ska släpa med mig Liza till fiket och ta en macka eller nåt sånt, vore ju lite mysigt.

Och jag har dessutom sån tur att jag inte kan dammsuga, jag får så sjukt ont, så lilla maken har lovat att göra det från och med nu. Den ni! Det är tur att han är gullig ibland, så han slipper leva på vatten och hamburgerdresing!
Vad ska vi äta för nåt idag då? Appropå hamburgerdressing liksom?
Svårt utan Frans-Robert att bestämma. Tacopaj kanske vore jättegott?
Ja, det lät då det i huvudet på mig nu. Få se vad lilla hjärtat säger, det är ju snällt att låta honom tro att han bestämmer lite ibland!

Hur, ni som röstat på Eric Saade tänkte. Tänkte ni såhär att hela Europa är fyllt av 4 åriga tjejer som styr familjen med järnhand och får rösta? Eller tänkte ni att låten faktiskt är bra?
Och om ni tycker att låten är bra, vad jämför ni med då? Imse vimse spindel eller Nicke Borgs Leaving home?
Men okej, jag är iallafall lycklig över att the Moniker inte vann. För då hade jag skämts ögonen ur mig, trots att vi med största sannolikhet inte hade fått vara med i Eurovision i år då heller.

Och vad va de för löjl med internationella jurysar?! Som dessutom röstade hur dumt som helst.
Och kom inte och tjata om att det finns olika smaker och stilar, för det här är min blogg. MIN. Och här är jag diktatorn som bestämmer helt själv vem det är som har rätt. Idag, precis som de flesta andra dagar, är det jag.
Och hade jag fått bestämma hade Nicke Borg, möjligtvis Sara Varga vunnit. Men Nicke Borg, helt klart.
 Bara scenshowen får mig att rysa.

Men nejdå, ni får väl styras av era fyraåringar och rösta på småpojkarna, som låter exakt likadana, allihop. Som man dessutom inte ser skillnad på. Har vi tur så blir resten av bidragen till Eurovision bara andra småpojkar, då spelar det ingen roll vem som vinner, det spelar ingen roll ens vem som sjunger. Då kan vi rationalisera och spara lite pengar för Tyskland, vi låter en kille köra sin låt, sen spelar vi samma låt, som alla länder. Då räcker det ju med att byta skylten med flaggan på!

Jag menar, är inte det den smartaste idéen?
Jo, som vanligt bara sprutar det ut bra idéer ur mig! Jag blir alldeles stolt över mig själv.
Nobelpriset till Isan, eller vad säger ni?

Ikväll ska jag iallafall till Parken och se på Elisas, men först ska det städas bil och åka på kalas!

Alltså, jag vaknade på helt fel sida, sjukt bitter och vrång. Ingenting var bra.
Sen så fick jag en länk skickad, och livet vart genast ljust och vackert igen.
Jag kanske var bakfull innan, jag drack ju faktiskt en halv flaska alkoholfritt vin igår!
Men som sagt, Miccopicco på www.msquinn.blogg.se skickade en uuunderbar länk, som jag dock inte tänker dela med mig av, men den gladde mig. Och det kan ni gott glädjas åt.
Maken är duktig och sågar vem med svärfar, som verkar ha helgbosatt sig här, 5 helgen på raken han är här. Det är ungefär 1000% mer än han vart här sammanlagt tidigare, mycket trevligt. Enda som är synd är att Ingvar blir sur för att han inte får vara med. Vedsågning och en hund med pinnmani är ingen bra kombo.

Ikväll ska jag heja på Nicke Borg. Jäklar så bra den låten är alltså. Den ska jag ha på min begravning! så om jag faller ihop död någon dag nu å det närmsta, kan väl nån vänlig själ ta och berätta det. Så jag får som jag vill. Annars måste jag nog tyvärr spöka för er, varje natt, allihopa.
Ni kan få länken också http://youtu.be/7d6yeYFFmDg
Om det är nån av er som inte förstår storheten i den här låten, då måste jag be er att göra en lobotomi.
Den är fantastisk.
Och Nicke, maj gadd, du är så het!

Nu är begravningen övertökad, jag kom inte iväg eftersom Rickard började jobba 5 imorse, och jag ville varker eller klarade av att åka själv. Jag är lite suddig i huvudet fortfarande. Men vi ska åka dit när Rickard kommer hem har vi sagt. Så dom känner av att vi finns där iallafall. Dessutom blir det inget Trollhättan den här helgen, vi får ta det senare istället. Men jag tänker på dom med!

Den enda trösten som finns idag är att det är fint väder, och att min mage va alldeles sned igår! På bara ett par dagar har det sagt tjoff och börjat synas, rejält.

Nu vill jag bara ha hem pappa och ta på mig en tajt tröja och visa honom!
Jag börjar tröttna på mjukisbyxor och t-shirtar nu, men det fanns ju inte ett par gravidbyxor i hela Avesta förra veckan! Skitstad!
Jag får dra med mig Madde och åka till Blänge och ta en rejäl genomprovning någon dag, bara jag får lite ork igen. Jag har lovat att hon ska få vara med och prova, bara för att dom ser så bekväma ut tycker hon.
Men, vad är felet idag? jag har inte varit varken tyken eller cynisk på hela dagen. Jag måste ha legat av mig lite under natten.
Och dessutom kan jag lugna er med att diskmaskinen fungerar igen, jag gick inte och hängde mig, jag la mig inte ens och grät.
 Isa vs Världen 1-0

Ja, den här veckan är en av dom som kommer gå till historien.
Först har jag vart toksjuk, sen dör diskmaskinen.
Sjukt roligt. dessutom märker svärfar att det är blött under den just nu. Har vi en vattenskada också, då hänger jag mig!
Eller, jag lägger mig iallafall i soffan och gråter, en lång stund.
Och inte blir det nåt trollhättan heller, skitkul. Verkligen.
Jag har tur att jag har världens bästa man, och världens bästa svärfar som fixar och donar.
Dessutom får vi semester nästa vecka, vi ska vara barnlediga, eller ja, tonårslediga kanske det heter.
Jag älskar min bror, men hans hormoner kunde jag skicka till Afghanistan, då skulle kriget ta slut fort. Idag ska jag och maken äta tröstpizza, vi ska bara slösa alla pengar vi kan, eftersom vi har ett sånt enormt överskott just nu. Och det kommer bli så himla billigt om det nu är fuktskada. Så det är likabra att bränna så mycket vi kan innan.
Eller, så äter vi pizza för att slippa diska. Och Pizzakartonger går att elda, så då får vi varmt inne också.
Och slipper vi frysa, då kommer vi långt!  

Alla människor hoppas och vill saker. Så även jag. Så idag när jag vaknade hoppades jag på att vara frisk. Piluttamejva, om man säger så. Jag bprde ha lärt mig efter alla års hoppasande för att bli gravid, att hoppas fungerar inte.
 Inte för mig iallafall. Öronen tjuter, bihålorna är fulla med klägg, och hostan gör så jag nästan kräks.
Dessutom sitter jag vid Frasses dator, och hans tangentbord är tangentbordet från helvetet. Jag har väldigt små fingrar, men inte ens jag kan skriva som folk på det här. Behöver jag berätta att jag är lite bitter idag?

Precis när jag vaknat idag fick jag iallafall ett spännande telefonsamtal, ett  08-641 ** ** ringde mig.
Och det gillades starkt, jag måste ta mig lite i kragen, men de ska bli sjukt spännande!
Men vi får se, den som lever får se.

Förresten så letar jag med ljus och lykta efter foton, från vårat bröllop, festen då och festen ett år senare. Har nån även kort på mig eller lilla hjärtat när vi va småttingar tas även de gärna emot.
Och ingen urskillning, jag vill ha ALLT!
Tack!

Igår var jag toksjuk, jag var nästan helt övertygad om att mycket sämre än så, det blir jag inte.
Men, döm om min förvåning när jag vaknar idag och känner mig överkörd av ett tåg.
Mitt huvud känns som att det krympt 2 storlekar under natten och trycker mot hjärnan, mina öron känns fyllda med lava, halsen är full med slem gjort på taggtråd och resten, ja resten är också tvärslut.
Fy sjuttons bananer! Och idag som det är semmeldagen och allt!
Jag ska ringa upp till kafét och boka 3 semlor så att Rickard kan hämta dom när han slutar, så jag slipper ut och visa mig i det här skicket.
För, när man känner sig såhär, det är då man är snyggast också.

Jag har ju tur att det finns skräptv om dagarna. För jag ska göra som Rickard sa åt mig, lägga mig i soffan och bara krya på mig.
Har jag tur så tar även Kent med sig nåt ätbart åt mig när han komemr och lämnar grejerna Frans glömde hemma den här veckan, dom älskar ju mig allihopa.
Enda jag undrar är varför dom inte delar upp sig i skift och servar mig med alvedon och våta handdukar samtidigt som dom matar mig med glass, hemgjord blåbärsglass då också, självklart.
Varför gör ni inte det va?

Från magsjuka gick jag till förkylning. Lovely!
Så idag ligger jag efter att ha sovit en 14 timmar under täcket och tycker synd om mig.
Men jag imorse fick jag mig ett rejält skratt innan jag somnade om efter att pojkarna gått upp.
Jag hör Rickard vråla från nedervåningen "Fransosen! Gå ypp ny!" Med ett väldigt vackert franskt uttal.
Den där mannen kan verkligen få mig att tokskratta, för mig är han perfekt.
Vi har haft våra svackor och verkligen växt ihop och blivit starkare av dom.

Jag är väldigt larvig, för jag har tagit en halv alvedon, och jag känner av den, och känner mig som en pillertrillare.
Jag avskyr att ta värktabletter. Jag tycker det är vedervärdigt!
Så jag ska googla upp lite alternativa metoder inför förlossningen, och ja, jag vet att det är långt dit. Men jag vill veta. Jag vill ha kontroll! För den dagen det väl sker, då kommer jag inte ha den minsta lilla kontroll, det vet jag.
Och det har jag förstått länge, därför vill jag ha kontroll redan innan.
Jag ska kolla upp lite med mina kontakter inom alternativ medicin och se vad dom kan göra för mig, när den dagen kommer.
Och förbereda mig så gott jag kan.
Blir jag bättre framåt kvällen ska jag ta mig en yogavända, jag mår så himla bra av det.
Och jag behöver verkligen en kick nu!
Dessutom, om någon har en råsaftcentrifug ni vill bli av med, så hör av er!

Med 3 doors down, oooh vilken fantastisk låt! Förutom när Frans prompt ska sjunga med...
Idag ska jag och svärmor åka till Avesta och handla ltie nytt till mig, det kan behövas nu. Kaggen börjar växa på sig. De sista dagarna har tillochmed jag sett skillnad.
Så, ett par nya bhar, i lite mer lagom storlek och nåt par byxor blir det nog idag, bara jag hittar nåt snyggt.

Idag när jag kom ner i köket så hade nån av alla mina underbara små pälstofflor vält våran 5 liter stora vattenskål. Det var vatten överallt, och jag är för kollektiv bestraffning, så det vart 2 tofflor en en varm och skön päls, lagom tills att det blir vinter igen.
Hujedamig så arg jag vart!
Men efter en halvtimmes golvtorkande satte jag mig vid skidåkningen istället, och lugnade ner mig.
Försökte lyssna lite på musik, men då kom Pavarottin vi har här hemma och förstörde, som vanligt.
Men snart får jag vuxensällskap, och sen så kommer jag hem till lilla hjärtat och då kanske, kanske han låter bli att tala om ssab, iallafall en lite liten stund. Så vi kan prata om nåt viktigare, typ, ja MIG!

Spotify, är det min bästa vän när jag städar eller vad?
Hur kan man städa utan musik? Jag kan inte iallafall.
Musik är honung för själen och terapi för hjärtat. Min spotify är värd guld och gröna skogar, som min iPod ungefär.
Appropå den så måste jag leta reda på den och ladda den så jag kan ta en lång skön promenad imorrn, eller lite senare i eftermiddag. Jag väntar bara på att få upp och fika med bästa Petra just nu.
Ska bli så skönt att komma hemifrån ovh prata med vuxna människor en stund. Att vara tonårsförälder är ingen lätt match, speciellt inte när man är gravid.
 Och Rickard, han mest sover när han är hemma, så där blir det inte så mycket prat, tyvärr.
De sista dagarna har jag känt mig så bortglömd och bortskuffad, jag är så galet känslig av alla hormoner!
Och jag avskyr det. Jag vill vara gamla vanliga hårdhudade Isa, men hon är nog borta för evigt kan jag tro.
Istället bjuder jag på gråt och skrik Isa, jag blir nervklen på mig själv.

Igår var en dag med tråkiga nyheter, usch så jag tänker på er <3 !
Men idag är en helt annan dag, så idag ska det bli roliga nyheter och bra saker som händer.
Efter nattens hemska händelser i Långshyttan så är det bäst att det blir så.
http://www.dt.se/nyheter/hedemora/article915256.ece
Hemska jävla människor det finns! Hur kan man göra sådär? Psykfall!
Är det något som gör mig vansinnig och tokarg, då är det djurplågeri! Djurplågeri och brott mot barn. Och när jag läste tidningarna imorse va det inga bra nyheter direkt. Hujedamig!
Men som sagt, idag ska bli en bättre dag, framtiden ska vara ljus och vacker och allting frid och fröjd.
Tur att jag kunde somna om efter att jag vaknade imorse av att det forsade blod ur näsan på mig.
Annars hade jag inte kunnat hålla mitt glada humör idag.

Nu ska jag och min hund bråka lite om hans nedrans oro och sen blir det en lyxfrukost för mig och Maj-Björn!

Igår var vi till Rickard farmor och farfar, dom är jätteglada för första barnbarnsbarnet och funderade på vad det kommer att bli. Frågade om den är livlig och lite så. Och jag har ingen aning! Inte den blekaste lilla koll, eller magkänsla för vad det blir. Jag tror det blir en Ewert, det är det enda, haha.

Jag och Liza var även iväg på en loppisvnda igår, jag hittade en tvättkorg och sen vägde jag mig. På 18 veckor har jag gått upp 2 kilo, det är inte illa pinkat av en gammal ponny! Farmorn sa även att jag var väldigt liten, men jag har fått en mage iaf, det är jag glad för!

Jag köpte även 4 bodysar på barnens hus, jag vet att jag inte borde innan ultraljudet, det är så mycket som kan hända/kan ha hänt. Men jag kunde bara inte låta bli!
Så jag köpte lite neutrala bodysar, eller neutrala och neutrala, jag kan matcha alla med båda kjol och byxor.
För jag vill att det ska synas vad det är, jag vill att min dotter ska ha rosa och min son ha grönt.
Jag kommer klä dom så så länge dom inte är stora nu att säga ifrån.
Prinsessrosa och traktorgrönt.

Idag tänkte jag vara nyttig, eller iallafall göra nytta.
Så jag väckte Frans, skickde ner honom att göra eld och slänga i en tvätt. Själv kokar jag kaffe och väntar på att få åka till Borlänge och gå på loppis!
Det är väl sjutton också att göra nytta? Återvinning är jättebra för naturen!
Jag har mått tokilla nu på morgonen, och när det går magsjuka överallt så blir mitt morgonillamående till hypokondri på ungefär 10 sekunder!
Hujedamig!
Men, efter en barnmatsburk och ett stort glas mjölk vart livet lättare, ljusare och vackrare att leva.
Och ikväll när vi har ordentligt med varmvatten, då ska jag bada hundarna, för nu börjar dom bli lite väl lortiga, igen.
Sen hoppas jag att jag vann matskålen på Dinaras också, men jag vet hur det är med min tur jag!
Som igår, hade jag inte tagit med Liza på tjejkvällen hade säkert jag vunnit istället för henne, men men.
Det ska hon få sota för!