Här hemma har vi varit sjuka en vecka nu. Störtkul.
Jag är jätteförkyld och Märta har öroninflammation.
Så ni ska få se hur veckan sett ut.
Typ såhär.

Åh vad jag blir glad av att se att Mirka kan bli arg. Hon har verkat så jäkla personlighetslös förut.
Jag avskyr människor utan personlighet.
Där är jag sjukt glad att vi vart så bra klippta i drömmen om ett barn, jag är verkligen sån som jag verkar.
Det känns bra.
Jag var livrädd för att jag skulle bli vinklad, jag är nog ganska lätt att vinkla både korkad och lite "speciell".
Jag säger ju ofta saker som låter bra i huvudet på mig, sen måste jag förklara mig så att folk förstår.
Lätt hänt när man har tankar som räcker åt två, och en tunga gjord för en.
Men. Ja. Ni fattar.
Personlighet ska man ha.

Åldern brukar medföra att man blir morgonpigg.
Inte för mig.
Här har 1 i hushållet varit vaken i en timme.
För mig känns de som att jag inte tagit på mig glasögonen än.
Say no more.

Jahaja. Så kul va de. 45 minuter in i Isa tiden och 5 chips senare hade jag tråkigare än någonsin.
Hade de vart på dagen hade jag nog tillochmed börjat städa. Så tråkigt hade jag.
Men, jag tog tag i mig och stickade en strumpa. För vaken skulle jag prompt vara, av nån anledning.
Men nu, när jag har lite tå kvar att sticka och jag vet att familjen är påväg hem, då så la jag mig i sängen.
Jag gissar att det blir en tidig morgon imorrn med nämligen.
Men, då slipper jag sitta ensam och tyst.
Ja, för jag är faktiskt tyst ibland.
Inte så ofta, men det händer.

Nej okej. Jag har ingen nätbrynja. Och glömde smågodiset, dessutom orkar jag inte gå och hämta en öl i kylen.
Men jag sitter i tischa och trosor, dricker bubbelvatten och har en hel skål med mina älskade hamburgerchips.
Dessutom börjar Morden i Midsomer på tvn.
NU är det Isa-tid.

Ikväll har jag ungkarlkväll.
Rickard är borta, så när Märta somnat för natten ska jag dricka folköl, äta chips och kolla på film.
Hade jag haft en hade jag tagit på mig en nätbrynja. Men, jag får nöja mig med mjukisbyxor och en stor tischa.
Det är inte så dumt det heller!
Jag lovar, jag uppdaterar när ungkarlslivet för ikväll börjar.

Det är inte dumt alls att tvinga upp maken med Märta där vid 06.00, när nån ringt från hemligt nummer till hemetelefonen och väckt oss.
Det måste vart samma som ringde igår också.
Jag hoppas det är nåt fel, och ingen som börjat busringa igen, vi har haft vår beskärda del av det, eller jag iallafall.
Stalkers är så mysigt!
Inte för att jag förstår vad det är som gör att nån ska på mig igen, men sist va det ju bara för att jag var med i radio (tror jag).
Aja, nog om det, det är iallafall härligt att efter sovmorgonen till 08.00 bli väckt av en glad unge och en man som dammsuger i kalsonger.
Att han sen plockat på Märta så sjukt fina kläder gör saken bara ännu bättre.
Gissa vem som kan scora ikväll om han orkar?

Jim Carrey, kan man annat än älska den människan?
Vi ligger i soffan och myskollar på film, hela familjen är jättetrött, så då blir de film.
Imorrn åker Rickard på Top Gear i Globen. Själv ska jag arbeta, så Märta ska ha barnvakt.
Känns helt sjukt, eller kanske inte sjukt, men konstigt iallafall.
Nyss tog jag kort på mig, och jag vart faktiskt nöjd.
Jag vart ganska söt, måste vara för att jag är nyklippt. Tack Ida!

Sån här finfrukost äter vi idag. Havregrynsgröt med lingon och mjölk. Snäppet efter äppelmos är det bästa sättet att ära gröt på!
Snart fyller Märtas mormor år, hon blir 60. Våran lilla Kerstin!
Men vad ska man ge henne i present?
Nån med nåt bra förslag?

Vore jag finne hade jag sagt så.
Nu säger jag istället: Bekymmer. Samma som att det heter Egentligen, inte Igentligen.
Mycket viktigt. Jag stör mig sjukt mycket på dom som skriver fel på dom orden.
Här i Vägrasovanien är det som vanligt. Lite krigigt, pruttigt och mest troligt (hoppas jag) tandigt. Men nu sover hon. Fantastiskt.
Jag är lite enkelspårig. Ni som hängt med ett tag vet att jag blir det när jag är slut som artist. Och nu är jag dessutom lite slut som människa också.
Men, efter imorgon så - lyssna på det ljuvliga - har Rickard ledigvecka. Det innebär att jag SKA ha en sovmorgon.
Ligga nerbäddad och bli ompysslad, jag tänker nog förhandla åt mig en frukost på sängen. Med vilka medel som än behövs.
Frukost på sängen ska jag ha.
Men nu, nu ska jag sätta mig och kolla på tv och njuta av att jag finns, och trots allt har världens bästa liv.

En i våran familj gillar dammsugaren.
Synd nog är hon den som inte kan hantera den.
Men, jag är ganska säker på att det går över, så så orolig är jag inte.
Idag skulle jag vilja ligga i sängen och ha några keruber som matar mig med vindruvor, dock frysta såna.
Och goda ostar.
Och kanske, kanske nån god pasta.
Helst skulle jag vilja sova samtidigt.
Men. Istället så får jag byta blöjor, trösta, torka snor, bära, bära och bära lite mer barn.
Glamouröst.
Och utvilande.

Släppt ut håret, kastat mig i soffan och snart tagit av mig bhn. Det är jag bannemig värd.
Så lilla 3,5an och chipsskålen, come to mama!

I kungariket Vägrasovanien så har vi skrattfest. Vi kanske är lite övertrötta, men roligt har vi haft!
Sjukt besviken att jag inte kan ladda upp filmklipp genom telefonen är jag just nu, för jäääkla vilken bra film jag och busbrallan fick till!
Vi har även varit ute på en pullenad, jag Märta och hundarna, vi tänkte att en av oss skulle somna på vägen, men så vart inte fallet.
Så mamman fick släpa runt dom andra med sin huvudvärk bäst hon ville. Jättekul. Verkligen.
Men, nu ska vi kasta hjärta-Märta-klåfinger i säng. Bara det är färdigkört med slipmaskinen...

Hon är som en fjäder, hon vägrar sitta ner!
Igår rakade jag benen, så nu är det officiellt vår!
Mycket najs, men jag kanske skulle ha bytt blad innan så att dom vart kala, och inte fläckiga.
Men, jag är redan bokad och gängad så jag har mitt på det torra. Han får vara glad att jag inte är luden som en apa.
Fast, ja, jag är en äkta blondin, så jag blir mest fjunig. Men iallafall.
Jag är lika ordinär som de flesta kvinnor, jag tycker det känns skönast att raka mig under armarna och sådär.
Men jag har lovat mig själv att när Märta blir mer medveten ska jag spara ut allt hår, så hon får se hur det ser ut när man är vuxen åtminstone.
Sen kan hon välja själv hur hon vill göra.
När jag började bli hårig trodde jag nämligen att det var nåt fel på mig, och det är drygt nog att komma i puberteten ändå.
Eller tänker jag alldeles tokigt nu?
Vad tycker du?

Tack alla som läst och kommenterat!
Ni är så Goa, och det hjälper verkligen att få höra andras åsikter i den världsstora frågan om ägget i frysen.
Alltså, jag ältar och ältar, det är ju Märtas tvilling liksom..
Men, ja, det är inte aktuellt nu iallafall.

Nu så står det: hinna med Märta. På schemat, och bara det är tufft nog.
Idag va de bra nära att hon hamnade på blocket alltså, maj gadd så dryg hon var!
Men det handlar nog mest om att jag är så galet trött hela tiden, jag sover som en kratta på speed.
Och att då få kasta sig efter Märta en hel dag, så jag varken hunnit andas, tänka, eller riktigt funnits till, ja, om vi säger såhär: jag är inte direkt piggare.
Men preciiiiis när jag kände att: nej nu jääääääääklarns anåda ställer jag mig i trädgården och grinar tills hon somnar, så kryper den lillaste hjärtungen upp på bröstet på mig, gosar ner sig och sen håller i mig.
Världenssämstamamma.nu var min webbadress då.
Nu vill jag ha hem min eftermiddagsjobbande man så han får berätta att jag är världens bästa fru. Det är jag värd!

Åh, så jag är kluven.
På ena sidan finns delen av mig som verkligen vill att naturen ska ha sin gång.
Vi har mixtrat med naturlagarna så det räcker, blir vi gravida och det blir ett till barn, så är det kanon, blir vi det inte, så är det lika bra. Då gör det ingenting.
Den andra halvan av mig känner att ägget i frysen är Märtas syskon!
Det är vårat barn!
Så, hjälp mig.
Hur skulle ni göra?
Låta ägget bli förstört, eller ge det en chans?

Idag fyller en massa människor jag tycker om år.
Bland annat min egen lilla mamma.
Eller, hon skulle fylla år.
Aldrig hade jag kunnat tänka mig att året jag själv fyller 25 skulle vara året då min mamma varit död i 10 år.
10 år har gått.
Hon skulle fyllt 54 år idag.
Hon har missat mycket på de här 10 åren, hon har missat mycket bara sista året.
Men, det finns inget jag kan göra mer än att fira hennes minne med att poppa Demian på jobbet och leva.
Leva varje dag fylld med kärlek och omtanke.
Jag har respekt för livet, har du?

Märta vill redan nu göra allt själv.
Det är ett krig att få ge henne vatten, byta blöja, mata, ja ni fattar.
Hon sliter i grejerna och skriker paaaaappaaaaaaa när jag försöker, och håller Rickard på är de maaaaaaammaaaa som skriks.
Hon vet minsann vad hon vill, prinsessan bajsbralla.
Idag skulle jag egentligen iväg och planera barnträff, men jag är så jäkla förkyld, och mycket vill jag ge mina sötaste vänner, men inte en förkylning.
Det måste vara Frans som kommer hem med alla dagisbaciller, visst, han går på gymnasiet, men vad är skillnaden?

Fram med skumpan, vi har tvn på väggstativ!!
Och jag vet, värsta mörka bilden, men mitt fina glansiga skal förstör alla bilder som blixten behövs på.
Byta skal?
Ja, kanske de..

Idag har min man varit en gullgubbe.
Han har köpt ett vridbart väggstativ till tvn och nu är vi påväg hem och ska sätta upp det.
Som jag längtat!!
Duktigklapp på han!
Sjukt snygg är han också.
Kopuss på honom liksom!

Jag är ingen morgonmänniska. Jag fungerar inte tidigt på dagen.
Eller ja, det va så förut.
Det är märkligt vad kroppen ändrar sig fort när den inte har nåt val.
Så just nu sitter jag i soffan och kollar när Märtosauren leker, jag har hunnit städat och fixa hundarna, självklart Märta med. För er som skulle tro nåt annat. Hon blir alltid fixad först.
Nu funderar jag på om hon vill tjuvsova lite igen, och om jag ska ta en kopp kaffe eller försöka göra detsamma.
Tjuvsovningar är ju för jäkla trevligt. Speciellt efter att ha sövt henne 5 gånger inatt.
Men, det blir nog att passa på och sitta i soffan och tomglo.
Ingen har sagt att Märta kommer somna än heller, höhö.

Idag var vi på Märtas första pimpling.
Hur mysigt som helst, finns det nåt härligare än att sitta ute i solen, på isen och bara finnas till?
Nej, de tror jag inte.
Det är verkligen det bästa!
Och nu är vi toktrötta allihop, Märta sover, Rickard kör och jag har ont i en visdomstand.
Kommer dom för att man är så smart, eller blir man smart när dom kommer?
Det har jag alltid funderat på!
Vad tror ni?

Igår kom lillebror hem med magsjuka, igen. Så upplyftande!
Han är isolerad på sitt rum och dricker blåbärssoppa än, jag går in ibland och kollar så han lever. Sen spritar jag av hela mig i princip och ber till alla gudar om att slippa bli sjuk.
Kuuul!
Ja, förresten, självklart har jag handtaget uppe på babyskyddet när jag kör! Den lila flodhästen man ser på bilden hänger i det. Men jag tog kortet under.
Så nej, jag lägger inte Märta lös i baksätet med en låda spik på ena sidan och glasskärvor på andra.
Jag är rädd om henne, de kunde ni aldrig tro va?

För ett par år sen gick vi vasaloppsleden, som en förevigifterosssmekmånad.
Det var väl mysigt, visst va de de.
Men, jag har fortfarande inte fått tillbaka skinn under hela fötterna.
Men, aja, alltså, det va inte mina fötter jag skulle prata om.
Utan att det är så himla fint efter vägen där, sån oerhört vacker natur så man blir alldeles slagen av häpnad. Sen är det långt, sinnessjukt långt, att gå.
Det är precis lika långt som att åka skidor faktiskt.
Men, eftersom att jag är stålkvinnan, och ganska korkad, har jag bestämt mig för att åka Vasaloppet någon gång.
Jag siktar mot nästa år.
Vore sjukt roligt!
Ja, knäpp, det är ett passande ord för att beskriva mig.
Jag är dessutom nu med på ett garnbyte, jag kan hinta dig, min hemliga garnvän att jag tycker bara om mörk choklad, stickar i allt och gillar blåbärs the.
Jag tycker om starka, klara färger. Ungefär som Märtas nya Broccolina som ni ser här!

Ja ni kan få se.
Hur det är att ha surstina själv.
Att hon har sån jäkla vilja!! Jag fattar inte vart hon fått det ifrån, jag som är så blyg och försiktig av mig liksom..
Och hennes pappa är ju vän som en rosenknopp i halvblod.
Jämt och hela tiden dessutom.
Såna är vi. Och sams, jämt, dessutom.

Ja här sitter vi, i Kramfors.
En av oss vill sova, den andra inte. Jag kan hinta om att den som vill sova kan alfabetet, den andra kan de inte.
Den nya resesängen var ingen hit.
Jag skulle behöva få ett par minuter så jag kan hiva iväg ett par mail om mamma-barn träffen vi ska ha i parken i april.
Men, det är inte så lätt att maila med Märta på armen.
Hujedamig. Men Gud vad hon är duktig på att åka bil, mitt hjärttroll! Så ni vet liksom!

Nog är det glamoröst allt, att få vada i bajsblöjor, ha lortigt hår och vara nerspydd när man dammsuger och gör rent bäddmadrassen. Nog är det hårdrockigt att inte ha ätit varm mat på, ja hur länge som helst.
Och ballt, ja klart det är ballt att inte komma ihåg när man bajsade sist.
Men, måste livet vara glamouröst, hårdrockigt och ballt jämt då? När vart det det som är viktigast i livet?
För när det är som kämpigast, när allt jag kan tänka på är att jag bara vill få vara lite ball, hårdrockig, snygg och den sexgudinna som finns här innanför det flottiga håret och den nerkräkta tröjan, precis när jag känner att: det här är inte det jag skrev på för!
Då, det är precis då som Märta lär sig säga Mamma, eller ställa sig själv eller bara skrattar till.
Då känner jag, att om inte mitt liv är hårdrock och precis allt jag någonsin önskat, då är ingens liv det.