Jag sitter och kollar på Criminal Minds och drägglar över Morgan.
Rickard han sover, och han är ju bara galet söt!
Han är ju rätt förkyld, och som vanligt när han är stressad eller sjuk så talar han i sömnen.
Han ligger och maler om allt och ingenting, och svarar man eller säger "va?", då vaknar han.
Eller, jag trodde att han vaknade, men egentligen så börjar han gå i sömnen.
Han stampar runt här hemma, sur som ett bi, tills han vaknar och kommer och lägger sig igen.
Vi har gått igenom samma procedur ungefär 1000 gånger.
Men idag har jag tvingat i honom lite whiskey, så att hostan blir bättre, för inte sjutton fick jag köpa hostmedicin när vi va på apoteket idag, nej nej!
Då var mr Macho den mannen som va med, han är då inge sjuk och behöver ingen medicin.
När vi sen kom hem fick vi bädda ner honom i soffan med filt och massa kramar.
Och som sagt, nu ligger han utslagen och grymtar i soffan.
Ingvar vaktar som en hök!
Nu börjar dödligt vapen 3, den ska jag se, sen är det godnatt som gäller, för imorrn, ja imorrn ska jag på bröllop!

Ja, just idag kände jag mig väldigt upplagd för att bli förkyld.
Jag som har klarat mig hela veckan som Rickard varit dålig, men nu, dagen innan den stora dagen.
Ja, då vaknar jag självklart med feber och en tokförkylning.
Dessutom redan halv 4 imorse.
Jag försökte sova bort det, så tänkte jag att jag kunde åka in till stan med papperen jag måste lämna, och sen gratta Hilda, sen upp till Petra och gosa med Affe.
Men nejdå.
Istället får jag göra som alla andra dagar den här veckan får jag sitta i mitt soffhörn och stirra ut.
Enda trösten är att det är dåligt väder, det kan det gott vara när jag mår såhär!

Inatt tog M-B nytt rekord i pinknödighet.
Jag har varit uppe 4 gånger!
Och dessutom, ovanpå alla andra gnällkrämpor så lyckades jag få pjåpen till skjutdörren på bilen, det är ju en liten hake som knäpper fast liksom, den lyckades jag slå mig rätt på röven igår.
Precis där mot bäckenet, på sidan, där fogarna gör så jädrans ont.
Jag dog lite, och träffade nog nån muskelknuta, för jag har fortfarande lika jäkla ont. Nästan.
Sjukt händig är jag!
Och nej, jag är inte klumpig, jag är en olycksfågel bara!

Men som sagt, m-B verkar trivas hur bra som helst, den lever riktigt rövare där inne, och ahr gjort hela natten.
Det är en riktigt liten bråkstake, våran lilla hjärtunge!

Åh, igår så åt vi grillspett. Rickards mamma var här med sin man, världens bästa Göran, så vi slog på stort,
Så jäkla, jäkla gott va de!
Till det åt vi nåt ännu godare, färskpotatis!
Alltså, få saker som finns i Sverige är så goda som färsk jopp alltså.
Gudars så jag åt!
Till efterrätt vart det jordgubbskaka och melonglass, det var, ja Lööööövliiiii.
Vet ni att jag avskyr flugor och andra småkryp? Och i vanliga fall brukar dom avsky mig tillbaka.
Men med alla M-B hormoner jag har i mig, så har dom ändrat åsikt.
Myggen älskar mig, alltså, verkligen ÄLSKAR mig.
Dom låter mig inte vara ifred en sekund, så jag vill knappt vara ute.
 Men jag ska trotsa dom snart och gå ut och sätta mig och vänta på maken, och älskade lillebror som kommer och hälsar på!

Sen ska jag uppdatera lite om förlossnings besöket vi var på.
Jag har inte öppnat mig, jag har förvärkar och ska ta det lugnt.
Men min livmodertapp har blivit längre!
Bara bra nyheter!
Sen frågade dom mig om jag ville åka hem, eller om dom fick lägga in mig.
Jag drog som en avlöning. Nästa gång jag ska åka in, då ska jag ha med mig en bäbis hem.
Helst Maj-Björn också, men krisar det kan jag säkert stjäla med mig nån annans.
Jag tänkte genast ut och jobba på hemtjänsten, men Rickard sa nej.
Så jag är hemma ett tag till, och blir tjockare och duktigare för varje dag som går.
Idag har jag faktiskt lyckats vara en riktig hacker, och varit jätteosams med katten.
Ja, varje dag är en chans att lära sig nåt nytt!
Eller, vad säger ni?

Vet ni vad jag avskyr?
Att bli väckt av telefonen, jag blir alltid orolig, kastar mig ur sängen och rusar på den.
Och missar alltid.
Eller, ja, nu för tiden kanske "kastar" och "rusar" är en nätt liten överdrift, men ni förstår.
Jag rullar över sängkanten, känner att, ja alla delar, dom sitter på samma ställe som igår, dom gör precis lika ont dessutom, sen vaggar jag mot trappen.
Jag tar fram beslutsamheten i mig, biter ihop och börjar vanka nerför.
Just nu är trappen min värsta fiende.
och självklart har telefonjäkeln slutat ringa precis när jag kommit fram.
Då är det bara att spänna ögonen i trappen igen, och ta sig uppför, för att hämta alla saker, kläder, tabletterna, mobilen.. Ja, ni fattar.
Jag hade sån tur när jag väl tog mig ner igen att jag hittade en Riesen på vardagsrumsbordet, den slank fort ner.
Det är bra tröst mat det!
Nu ska jag sitta här och tomglo tills Rickard kommer hem, efter det kommer jag mest troligt fortsätta att sitta här, om inte lilla maken kommer på nåt spännande vi kan hitta på.
Nåt spännande som innefattar att sitta still och vara lugn.
Gud, mitt liv är såå spännande!

Ja idag, då slår vi på stora trumman!
Det blir ungstekt hel kyckling med ris, och nån sås.
Nån sås skriver jag, för jag ahr inte listat ut vad jag ska göra för sås än.
Mest troligt reder jag nog av spadet från kycklingen.
Kycklingen är smord med ett kryddsmör gjort på timjan och vitlök, och lite annat smått och gott.
Sån mat lagas det när man är förkyld minsann!
Nyss hade vi finfrämmande av Birgitta och Tomas, dom grävde potatisland med Rickard och gjorde fint här hemma.
Så nu är potatisen jag haft på groning(?) nersatt, med lite andra roliga frön Tomas hade med sig.
Inte alla som har en väska med frön med sig när man är ute och finåker inte!
Nej, nu kanske jag ska ta och berömma min man som gör rent plattorna här ute, och börja med riset.
Jag är ju döende av hunger nästan, lite iallafall.

Ja, snart smäller det, årets stora händelse i Borlänge.
Fred och Kärlek öppnar igen.
För er som inte förstår så brukar andra kanske kalla den för Peace and Love festivalen.
Det är få gånger på året som livet är så jävligt att bo här då.
Eller, ja i Borlänge alltså.
Du kommer ingenstans, det är folk överallt, och när skiten är över ser det ut som ett slagfält.
Överallt.
Men, vad gör vi inte för att småfjårtisar ska få roa sig, bli fulla för första gången och få svina ordentligt?
Och nej, det är inte alls så att jag är bitter för att jag aldrig vart på festival.
Och inte är jag bitter för att jag börjar känna mig gammal. Och tjock.
Nej nej nej.
Jättekul för er att ni kan få iväg och roa er.
Det här året ska jag INTE få för mig att åka till kupolen mitt i den veckan.
Det misstaget gör jag inte om...

Jag sitter mycket på sajten Familjeliv, nu när jag är sjukskriven.
Och, eftersom att jag ska hålla mig lugn kanske jag skulle låta bli det.
För jäkla i min låda så förbannad jag blir emellanåt!
Dels finns det miljoner trådar som handlar om:
 "Är det ett streck? Är jag gravid?" Och flickstackrarna har lagt ut, supertydliga test, antingen på ett starkt minus, eller ett starkt plus.
 "Varför funkar det inte?!" Varpå man sen får en milslång förklaring att hon och hennes kille som hon faktiskt är jättekär i, dom är jättemogna och faktiskt snart ska flytta hemifrån, inte blivit gravida, trots att dom faktiskt försökt i, ja säkert 2 månader!!
"Han slår mig, vad ska jag göra?" Och sen ett lååångt utlägg om hur illa hon blivit slagen, som människan sen avslutar med "Är han verkligen en kvinnomisshandlare?"
Men, min absoluta favorit hat-trådar är:
 "Varför ska vi ha hänsyn till henne?!"trådarna. Dom handlar ALLTID om att den här människan känner sig kränkt och illa behandlad, oftast av en svägerska, eller annan släkting på makens sida. För att släktingen har uttryckt att hon är lite missmodig över att människan som skriver ska spotta ur sig sitt 5 barn, på lika många år, som dom egentligen inte vill ha, och inte har varken tid eller råd att ha
. Medans släktingen då försökt fått barn i halva livet, och inte kan få barn av olika anledningar.
 Dessa trådar avslutas nästan jämt med "Ska jag behöva lida för att inte hon får barn?!"
Eller nåt liknande.
Alla som någon gång suttit på familjeliv, har sett dessa trådar.
Och jag blir lite mörkrädd.
Är människor idioter på riktigt? Ofta hoppas jag att det är folk som sitter och driver med oss som läser.
Och jag vet att en enkel lösning på problemet vore att sluta läsa, men jag kan inte!
Familjeliv är som knark, det är en drog, och jag är beroende, gravt beroende...

Alltså, ibland tappar jag allt hopp om vården här.
Visst, jag är säkert bortskämd med Annicka i Borlänge och framförallt IVF kliniken i Falun.
Personalen där, det är dom absoluta bästa vårdarna i hela landet, jag är helt hundra.
Jag har dessutom nu fått bekräftat att det är den bästa kliniken, av en, ja enligt mig, säker källa.
För idag när jag va uppe på Falun, jag då vart jag nästan mörkrädd.

För det första hade hon inte ens läst i min journal att jag var där på återbesök, utan hon verkade tro att jag va en hysterisk mamma som ville använda så mycket skattepengar som möjligt.
Sen fortsatte det med att hon gick in och ut ur rummet, som att det var utrustat med svängdörrar, när jag låg halvnaken i gynstolen.
 Jag kan inte säga naken, jag hade ju tröja och strumpor på mig.
Att hon sen pratatade med mig som att jag var en korkad 12 åring, det gjorde inte saken bättre.
Jag VET att jag kan gå tiden ut, men att om bäbisen vill komma, ja då stoppar inte bricanylen.
Jag VET också att bricanyl och vila hjälper mot sammandragningarna.
Det hon inte vet, fortfarande, eftersom hon inte brydde sig om att lyssna, är att det inte hjälper fullt ut, och att det dessutom blivit ungefär 10 gånger värre de senaste veckorna, trots att jag bara vilat och vilat, och vilat lite till.
Jag är ingen hysterisk lite fjårtis som gått ut på krogen och knullat ihop en unge som socialen ska försörja och ta hand om.
 Faktiskt.
Jag har kämpat, slitit och gråtit för att få till det här.
 Och jag är dessutom inte hysterisk med graviditeten heller.
Jag söker inte vård utan anledning, jag åker inte till den där jävla cykelverkstan för att jag tycker att det är så jäkla roligt att visa muffen för okända människor!
Jag åkte dit, för att jag vart tillsagd det, redan första gången.
Sen har det blivit sämre, men jag har inte åkt in igen, eftersom att jag visste att jag hade en till tid, och inte har tyckt själv att det har varit så himla akut.
Jag har kunnat hålla det i schack själv.
Men om man vaknar på nätterna, då man vilar, och dessutom har tagit en tablett på kvällen, av att det känns som att barnet är halvvägs ute. Är det normalt? Nej, jag tror inte det. eller hur brukar ni göra när ni sover?
Vara ute och motionera? Nej, man är i viloläge, och då ska jag inte ha några sammandragningar, det sa haggkärringen själv.
Men, lyssnade hon på hur jag mådde? Nej. Brydde hon sig? Nej.
Men jag ska dit om 2 veckor igen, för då vill hon kunna avskriva ärendet.
Tack, jag känner mig genast mycket bättre.

Jag vägde mig igår, och imorse, det skulle jag låtit bli.
Hemska ångestkepan sattes på huvudet och jag kände mig totalt värdelös.
Jag har gått NER i vikt. Fattar ni?! Jag går in i vecka 29 på måndag, och har bara gått upp 2 kilo på hela graviditeten.
Jag kan säga att jag är vansinnigt glad för att jag hade lite att ta av från början om man säger så.
Så när vi ska veckohandla för nästa vecka då ska vi bara handla sånt som jag verkligen tycker om.
För med den här matlusten MÅSTE vi fylla skåpen med sånt jag gillar, så att jag blir sugen och äter.
Och gärna sånt med mycket näring och mycket söggel i.
Kanske skulle ta och fixxa en smörgåstårta nästa vecka, det måste ju vara nyttigt för mig?
Jag hade bestämt mig för att bara njuta och äta den här graviditeten, men tro på fan att jag inte är sugen på nåt då.
Det får man för att man sätter upp mål med livet, haha!

Alltså, nån gång i mitt liv ska jag ha en mops, och en boston terrier. Sjukt söta hundar!
Inte lika söta som mina, men iallafall.

Idag gjorde jag fattiga riddare, antingen gjorde jag fel, eller så är det äckligt.
Jag tror på att det är äckligt. För inte kunde jag ha gjort fel heller?
För pannkakorna jag gjorde av smeten som vart över vart hur goda som helst, så det måste vara fattiga riddare som är äckligt.
Jag vill ha måndag, NU, sen vill jag ha tisdag, sen vill jag ha Augusti. Är inte det okej om vi fixar det?
Om alla önskar sig riktigt hårt att det blir så, tror ni inte att det slår in då?
Okej, vi kan väl ta den 28 och 29 också, 28 är det ju bröllop, dom kan väl få gifta sig, och den 29 så får vi finfrämmande ända från Skåneland!
Nån som kan ge en språkkurs innan dom kommer kanske?

Fy fan vilken dag. Vi stryker den va?
Allt har krånglat!
Jag skrev ett tokbra inlägg nyss, med både information och biler, men vart det uppladdat? Nej!
Finns det kvar nånstans? Nej!
Är livet allmänt jävligt idag? Ja!
Tandvärk, jäkla majsen jag åt igår satte sig mellan 2 tänder.
Magvärk, och inte blir den bättre av att jag hetsar upp mig.
Och bricanyl skakis så det står härliga till.
Datorn krånglaar, jag fick inte in möhippebilderna och sen så är mitt tålamod redan på bristningsgränsen.
Ingvar gör saken mycket bättre genom att sitta och småskälla på ingenting, och nej, efter dom senaste dagarnas långpromenader och träning är han inte understimulerad.
Det är väl det enda bra.
Och att jag tillslut hittade plackersen, det kanske också är bra.

Men. Jag har kommit på ett namn, som jag fastnat för totalt. Ett pojknamn. Om det nu skulle bli en pojke.
Fast jag tror att det blir en flicka, men det känns som att det är en pojke.
Men iallafall. Manfred. Manfred Ewert, låter inte det lite fränt?

Ser den inte ut som en Manfred?

Kom igen nu, nog är det en Manfred allt?
Håll på mitt lag. jag kan behöva det idag.

Ja, vad ska jag göra hela dagen idag? Vila, vila och fortsätta vila.
Jag har slängt in en tvätt, sopat av golvet, skällt lite på Ingvar, och nu fick jag ta en halv tablett.
Skitkul, verkligen!
Sen får jag en enorm aptit av dom här tabletterna också, speciellt när jag blandar dom med Alvedon mot ryggen.
Så igår kväll, då fick jag i mig en skål ris. Det var vad som gick ner.
Jag vet att jag klagar onödigt mycket nu, jag har det egentligen väldigt bra.
Jag tänker på kvinnorna i uländerna som bara får gå 3 mil för att hämta vatten med 13 barn i kjolarna, en på väg och en på bröstet. Dom har det värre än mig, mycket värre än mig.
Men jag måste få gnälla ändå.
Jag är en gnällig människa.
Jag blir en sån sorts människa när jag inte äter, inte sover och har ont hela tiden.
Och det underbara vädret som gör att jag vill ut och gå, och åka och bada, ha en picknick och bara göra en miljon saker.
Det gör inte saken bättre.
Jag blir ännu mer gnällig.
Idag till lunch skulle jag vilja äta sushi, eller nåt annat kallt. Som Ris. Eller, ja sushi.
Ge mig sushi gadd dammit!

Ja, i helgen hade vi Möhippa för våran underbara & älskade Liza.
Gudars skymning så roligt vi hade!
Det var lätt värt att ligga hela dagen igår med magen som en dubbelknut för att få ha varit med om det! Daniel & Liza verkade också så nöjda så, ett stort plus!

Igår låg Rickard utslagen i bakfylla, och jag låg med såna sammandragningar och förvärkar och knaprade bricanyl hela dagen. Men det var skönt med en soffdag, även om det behövs göras massa saker här hemma.
Men jag kan inte iallafall, så det får helt enkelt vara, man kan vara ute istället.

Tack för alla fina namnförslag!
Kommer ni på fler är det bara att lägga till, jag är inte omöjlig alls.

Nu ska jag vänta på att klockan blir lagom mycket så att vi kan åka till hedemora och hämta en säng med Petra, och kanske lura i oss varsin glass på lappens.
Så snälla, håll er borta från Lappens, eller låt mig gå före i kön, det är jag värd!

Igår kväll kom flugorna till Backa.
Vi hatar flugor, allihopa här hemma.
Men det finns en som hatar dom ännu lite mer, katten Edith. Edith är flugornas värsta fiende och bästa utrotare. Hon sätter sig, fokuserar och sen säger det SMASH, så är flugan död. Och uppäten, hon är som en hungrig tiger, fast farligare, mot flugorna då.
Mot oss är hon lika rar som vanligt.
Idag tänker jag ta vilandet till en ny nivå, igår tog jag ett varv på kupolen med Petra, och det räckte fär att sätta igång allt. Så idag är det jag, soffan och datorn.
Tror jag ska hämta ner min egen och spela lite sims, det brukar få timmarna att gå fortare än något annat.
Sen ska jag fundera ut vad det blir för mat, jag tror det lutar åt pannbiff, potatis, brunsås och lingonsylt.
Finns det nåt godare än lingonsylt? Nej, skulle inte tro det va! Mums, som Maria Motazami skulle uttrycka sig!
Men kan vara bra att höra så inte Rickard äter det på jobbet idag, i såna fall får jag väl pina i mig lite spaghetti och köttfärssås istället, det brukar inte vara nån stor uppoffring direkt.

Idag har det vart fullt skubb! Jag sov mellan 01.00-05.00 ungefär, klockan 7 kom Petra och Affe, sen har vi myst, hela dagen!
Jag vill ha augusti och M-B här nu!
På en gång, fixar ni det åt mig?
Tack!
Nej nu ska jag fortsätta att försöka sova, efter 2 koppar kaffe blir det väl nästa vecka nån gång kan jag tänka mig, haha.

Sen vill jag tacka för alla fina namnförslag, jag tar gärna emot fler, men många finns med som favoriter redan.
Himla roligt att se att fler tycker att det är fina namn tycker jag.
Gud, idag är jag världens tråkigaste bloggerska, jag är så sirapsseg i huvudet så hälften vore nog!

Kanske ska uppdatera er nyfikna och oroliga själar där ute i etern.
Natten till igår fick jag inte sova för magen, den spände, gjorde ont som sjutton och det var jäkligt obehagligt.
Eftersom jag fått höra av Ulla, min barnmorska, att jag skulle åka in om det vart så, och såpass illa att jag inte fick sova, så ringde jag in direkt när jag gick upp vid 9.
Dom sa åt mig att komma in, på en endaste gång.
Så jag ringde hem Rickard, han skickade in buren i bilen och sen drog vi.
Stackars Rickard höll på att gå i tusen bitar, fördelen med det var att jag fick hålla mig lugn för att nån av oss skulle vara det. Väl uppe i falun kopplar dom mig till en sån där hjärtslagsmaskin och det pickar på så himla bra, jätteskönt att se det.
Sen kommer läkaren in, en jättetrevlig kvinna, som självklart har en kandidat med sig.
En ung kille, trodde jag nåt annat? Det är alltid, alltid, så när jag kommer upp med nåt besvär i den regionen, antingen en ung, manlig läkare, eller så är det en kvinna som har en ung manlig kandidat med sig. Tur man är härdad!
Dom kollar lite, pratar om min gamla cellförändring och berättar att dom vill göra ett vaginalt ulttraljud och mäta livmodertappen, den ska vara 5 centimeter lång.
Väl in där är det bara att klä av sig, självklart finns det inte ens ett skynke att klä av sig bakom, upp i stolen, topsa på lite för att kolla några prover. Och sen en vanlig gynundersökning.
Då kommer kandidaten fram och säger "nu är jag lite fräck och är med och kollar". Jag bara skrattade, herregud, så mycket folk vi haft med när vi bara gjorde det här barnet!
Livmodertappen har krympt till 2,8 centimeter, vid 2,5 är det "allvarligt". Så jag vart sjukskriven i 2 veckor och ska inte lyfta, inte stressa och vila, vila och vila.
Den kvinnliga läkaren sa också att jag ska dit om 2 veckor igen, just nu är det ingen större fara, men om barnet bestämmer sig för att det vill ut finns det inte så mycket dom kan göra för att stoppa det.
Men, nu har vi bestämt här hemma att den ska stanna där den är iallafall till Juli.
Eller hur, tycker ni inte?

Ja, det är bara ett skrämskott, det vet jag. Men fy och hujedamig så orolig jag blir emellanåt.
Men nu är Rickard påväg hem så åker vi och kollar sen, jag vill inte köra själv.
Jag tycker synd om Ingvar som märker av så himla tydligt att det är nåt som inte stämmer.

I väntan på det så sitter jag och kollar på ett mycket spännande avsnitt av Mumindalen.
Alltså, Mumin i mitt hjärta!
Han är ju bara för underbar alltså!

Där har ni Maj-Björn från sidan, och här ger jag er
Maj-Björn framifrån.
Dutuduturu!
Fanfarer och konfetti!
Vi mår ganska bra båda två, eller ja, M-B mår nog bäst.