Ska inte barnen bli lugnare ju längre man går i graviditeten?
Inte våran!
Den är väl som mamma, tvärtom redan från början.
Om jag får bygga ihop mitt barn själv, då vill jag självklart att en får det bästa från båda sidor.
Min önskelista ser ut såhär, på en flicka : Rickards melerade ögonfärg,men gärna med lite blått i, min hårfärg, Rickards lockar, Rickards ben, mina armar och händer, mina fötter och sen min längd.
På en pojke : Rickards ögonfärg, hans hårfärg, mitt raka hår, Rickards kroppsform, formen på mina fötter (ja, Rickards fötter är fulare än mina) och Rickards längd.
Jag är ganska säker på att min beställning inte går att skicka nånstans, sen blir jag lika glad om barnet ser ut som en böandning mellan Gollum och en ungersk grottbrotterska.
Men, fick man plocka ihop som man ville ha det själv.
Och det här handlar nog mer om hur jag själv skulle vilja se ut, jag har mycket jag skulle vilja ändra, som tex att jag vill ha lockigt hår och ha smalare ben, bara sånt som jag int ekan göra nånting åt. 
Ja, jag vet att man kan permanenta, men jag vill ha det lockigt alldeles naturligt.
Rickard skulle kunna göra nästan vad som helst för att få ha rakt hår, även när han sparar ut.
Så lugna er innan ni hetsar upp er, jag veeeeeeeeet att jag inte kan göra nånting åt hur den ser ut, jag veeeeeeeeeeeet att det inte gör mig nånting hur den ser ut och jag veeeeeeeeeeet att jag kommer älska den.

Nej, nu har den sparkat loss så länge så nu ska jag ta och slå ikull mig, våran timlånga promenad igår tog knäcken på mig!
Men skönt va de!

Tv4 Fakta, vilken jäkla kanal! Oh mi lööv!
Sjukhusprogram, dokumentärer och nästan bara bra program, hela dagarna.
Den rullar på ganska fint här hemma.

Något mer jag kommit på att jag älskar, det är Icas egna saft, smaken Citron & Lime, den är så god, och har samma syra som lingonsylt, och är det nåt som är gott så är det ju lingonsylt!
Rickard gillar den han med, men vi kan inte blanda ått varandra.
Jag vill ha normalstark saft, sådär att det inte bränner i hjärnan när man dricker, så jag skvimpar i kanske en halv centimeter i glaset, och sen på med iskallt vatten.
Rickard, han fyller på halva glaset (minst, i min värld) och sen toppar han med lite vatten uppepå, och så dricker han.
Han blandade till mig, det smakade ju nässpray, eller det funkade iallafall som nässpray.
Nej, man är nog själv sin bästa dräng!

Häromdagen så sa Rickard att Maj-Björn gärna får börja komma nu, snart iallafall.
Men jag har inte fått nån förklaring om han vill att den ska komma halvvägs, eller bara sträcka ut en näve, vinka och ropa "tjena morsan och farsan! Jag heter...".
Så jag funderar, jag vill ju gärna ha ut hela på en gång, kan bli svårt att gå med halva hängandes ute i 2-3 veckor till.
Ser ni, jag är så negativ!
Jag bara letar problem! Jag skulle ha Rickards positiva syn på livet istället.

Jag hoppas innerligt att marängbottnarna kommer lossna från bakplåtspapperet imorrn.
Annars får gästerna tugga noggrant!
Fluffet står i kylen, krämen står i kylen.
Sockerkakan gör jag imorrn bitti.
Då måste jag dessutom dammsuga ur soffan, extrasuga upp allt hår från golvet oh sen torka av det en vända.
Dammningen är iallafall klar, duktigklapp på mig.
Jag tror jag går av på mitten, men min lilla man han har bara legat med handen innanför kallingarna och sett på tv hela dagen.
Nej nu ljög jag, han har faktiskt sovit, kokat spaghetti och stekt korv också.
Jag är sjukt imponerad.
Speciellt eftersom att det är han som vill ha det kliniskt rent hemma när det kommer folk.
Och jag går av på mitten.
Jag lovar.
Jag är helt säker.
Kloklippningen tog liksom sista lilla smärttröskeln, slet upp den och kastade den över axeln med ett elakt hånflin.
Det värsta är väl att varken Ingvar eller Lillemor vart glada över att få manikyr.
Skitsura, mer åt det hållet hamnade dom.

Sen vill jag skänka en tanke åt Norge, åt dom som verkligen har rätt att klaga.
Världen är en konstig plats, med grymma människor.

Lite nytta har jag gjort idag, mer än att blogga alltså.
Jag har faktiskt målat, men med min enorma arbetslust så vart nog jag mer vit än sängen.
Sen har jag druckit kaffe med Ida, Folke böt däck på moppen, så han fick inge kaffe, han är för liten dessutom.
Så snart ska jag kasta mig nerför trappen och göra en eld, behövs både duschas och diskas, och bor man på landet så får man gladeligen elda för varmvattnet!
Men, vi tjänar massa pengar på det, istället för att ha nåt annat värmesystem!
Nu tror jag faktiskt att sängen är klar förresten, ska kolla när färgen torkat ordentligt, men jag tror att jag är nöjd.
Vi får se!
Vad finns det för dundertrick att få bort lackfärg förresten?
Från kroppen och penseln alltså?
Sen måste jag styra i ordning några matlådor, jag jobbar ju faktiskt dygn imorrn!

För er som inte märkt det, så börjar jag bli lite otålig på det här gravidandet.
Jag är liksom en otålig människa, och jag vill veeta vad det är för en liten filur som bråkar inne i mig hela dagarna och nätterna, men lugnar sig så fort pappa Rickard kommer hem och pratar med den.
Så jag försöker övertala Rickard om det mest omtalade igångsättnings tricket, färdknäppen.
Jag har tjatat om att få juffsa lite i fleeeeeera dagar.
Men nej, han är benhård.
Ingen bäbis än på ett par veckor säger han. Vrångve, säger jag.
Men igår, då kom jag på honom.
Det är inte att han inte vill juffsa, som jag vart övertygad om (hormoner & tjockhet sätter sig på huvudet), det är att han är skraj att den där inne ska ta tag i honom och dra sig ut!
Som en alien ungefär, ni som inte sett alien, ni kanske inte fattar, men ni andra, ni borde förstå!
Han vill dessutom inte att den ska komma förrens hans mamma kommit hem från semestern, och eftersom att min pappa åker och jobbar imorrn, så får den allt stanna där den är i 2 veckor till.
Jag får helt enkelt försöka få lite ro i kroppen, kanske söva ner mig?
Eller så kan jag ta och tokjobba sista dagarna, men då kommer den väl också för tidigt.
Så 2 veckor, 2 veckor till, får du stanna där inne älskade unge <3

För 2 strykningar av sängen, då sa jag: Åh, nu är det bara en strykning kvar.
JO TJENA!
Nu så har jag målat, målat och målat ännu mer, och sängjäkeln är fortfarande inte klar!
JAG BLIR KNÄPP!
Men snart, snart så är den klar, vit, fräsch och fin.
Och jag har gjort det alldeles själv.
Det känns förjäkla bra!
Jag älskar att måla, men avskyr att vänta på torktider, jag har inte tålamod, jag vill bara på't igen hela tiden.

Nu sitter jag och njuter av regnet och väntar på att min man ska komma hem, han jobbar över, vid 15.00 hade han bara nåt litet småjobb kvar, jo, visst serru.
Mest troligt har han varit ute och donat med sin pappa, och då kommer han väl hem lagomt till läggdags.
Inget som gör mig nåt. ller hade ghort mig nåt, om jag inte var för lat för att gå upp och min dator, datorn det finns sims på.
Jag känner ett stort sims-sug, och imorrn måste jag göra massa nytta, eftersom det är kalasdags för hjärtgubben på lördag, och jag jobbar dygn torsdag till fredag.
Alltså, planering, det är inte min starka sida som gravid.
Mitt huvud är fyllt av bäbisludd, och just nu lite målarångor.
Men, de går över, allt går över.

Nu så har jag haft djupa funderingar för mig själv igen.
Jag har tänkt på det här med rökning.
Många rökare slutar röka när dom blir gravida, oerhört starkt, tycker jag, men även en självklarhet.
Sen är man gravid i en halv evighet ungefär, eller nej. En hel evighet är man gravid, MINST.
Och efter den här enormt långa tiden, då börjar dom röka igen.
Hur sjutton går det till?
Är nikotinbehovet så oerhört starkt att det sitter i i nästan ett års tid?
Och märk väl nu, jag klagar inte, jag frågar.
Jag har aldrig varit beroende av nånting, så jag vet liksom inte hur det funkar, hur hjärnan ställer sig liksom.

Jag har precis kommit från barnmorskan, eller precis och precis, jag har talat i telefon, lagat lite mat, kollat ett däck och ätit emellan. Nu kollar jag på "en unge i minuten". Peppar mig lite liksom.
Eftersom nu ligger M-b lååångt ner och är fixerad, eller ja, de va den sist med, men iallafall, så kanske det är bra att förbereda sig.
Förlossningsbrevet är klart, mensvärken är här och jag har bestämt att vi ska ha med en kylbag till förlossningen.
Där i ska jag ha riktigt kallt hemma vatten, stadsvatten smakar skit, och så mackor.
Jag älskar mackor.
Har jag tur kan jag säkert lura nån att göra mackor åt oss, det är jag väl värd?
Jag vill ha ost, skinka, sallad och inlagd gurka i god modell, och med sallad menar jag SALLAD inte grönsaken SALLAT.
Fattar ni?
Inget snuskigt godis, jag vill ha smörgåsar!
Nej, nu ska jag ta och byta om, sängjäkeln SKA bli klar idag, om jag så ska föda i garaget!

Ikväll, då jävelberg, då smäller det!
Jag är så sjukt peppad, jag kan inte sitta still, och inte sova.
Jäklar dig som stör mig från 19.30 och ett par timmar framåt.
Om så vattnet går på biografen så kommer jag inte säga ett ljud.
Jag ska se sista Harry Potter filmen, och det är en stor händelse.
Vi snackar STOOOOOOOOOOOOR händelse.
Harry Potter och ligan har följt med mig i hela min ungdom, så så många andra i min ålder.
Jag har varit rädd med Harry, gråtit med Harry, sett livet i ett rosenskimmer med Harry (okej, kanske mest med Weasley-tvillingarna då - MUMS!).
Harry har växt upp med mig, och nu, nu är vi vuxna, och får inte följa varandra mer.
Det är med stor sorg i hjärtat som jag måste se sista filmen.
Att jag har läst boken, en sisådär 10-15 gånger spelar nog stor roll, jag är förberedd.
jag vet vad som kommer hända, jag vet att jag kommer gråta, jag vet att jag kommer vara livrädd.
Enda trösten är att jag vet hur det slutar också.
Så Voldemort, vi har rustat oss för kamp.
Ikväll är kvällen, förbered dig för strid.

Idag är jag så vansinnigt sugen på skräpmat, eller inte skräpmat kanske.
Men mat med mycket grädde och fett i.
Kanske en potatisgratäng med morötter i?
Eller A och M's hemgjorda tortillias?
Fast dom hemgjorda tortilliasarna är nog nästan nyttiga, massa grönsaker iallafall.
Men ikväll, då är det kräftpremiär!
Vi ska gluffsa i oss massor av kräftor hos herrskapet L, mest troligt får vi stryk i labyrint också.
Vi brukar få det, nämligen.
M, hon vägrade spela spel först, men sen vann hon, så nu får vi stryk varje gång.
Men vi låter henne bara vinna, egentligen, det är inte alls så att hon vinner för att hon är duktig.
Nej nej, vi ställer upp, som snälla släktingar och fuskar, så hon vinner.
Gulligt va?

Bara MacGyver är slut för idag ska jag skutta ner och göra en eld, för idag ska jag ta en rejäl långdusch.
Jag funderar tillochmed på att ta ett bad, nog vore jag värd det allt?
Lägga mig och mysa, med en bok.
Jag tror Maj-Björn skulle gilla de faktiskt, om det är lagom varmt förstås.
Det är så skönt ibland med en riktig tvagning, som ett bad, eller ett bastubad.
Men sätta igång bastun orkar jag inte, inte när jag är ensam.
Törs jag äta innan jag badar tror ni? Eller får jag kramp då?
Jag menar, i vårat enorma badkar kanske jag drunknar om jag äter innan?

Ja, go vänner.
Syns det nå skillnad, på en sådär 5 månader?
Jag vet att det va halvkassa kort jag hittade, men den här datorn och jag är inte kompatibla.
Våra drivrutiner går inte ihop, inte våra operativsystem heller.
Jag har ett bra, flashigt operativsystem, datorn är bara knäpp.
Och ja, det heter DATORN, ni som säger DATAN borde få tungan uppspikad på en vägg.
Oh nej! Nu kommer jag bli hatad igen, jag sa vad jag tyckte!
FÖRLÅT!

Jag älskar släktforskning.
Det är också en av mina tantiga hobbysar som jag har, men det är så galet spännande!
Senast idag hittade jag släktingar jag inte visste att jag hade, dom som är lite "hemliga" på mammas mormors sida.
Internet is the shit liksom!
Det enda konstiga är att man kan ha lite olika vad folk heter, en som jag forskat fram att den hette Karl Emanuel, heter enligt den här nya sidan Klas Erik.
Hur går det ihop liksom?
Men det är så himla roligt att kunna plocka in sig själv, visa att man finns och existerar, i andras släktträd.
Människor som inte visste alls vem man var, men helt plötsligt så sjopp sjopp så finns man där.
En avlägsen släkting.
Nåt mer som är lite ballt, det är att namnen binds ihop.
Jag som är en riktig namnnörd märker att i "min" släkt så finns samma namn som går igen, hela tiden.
Även hos dom som inte vet om varandra.
Är inte de ballt så säg?

Idag kommer Rickard hem till åtta ungefär, och jag har ingen aning om vad jag ska roa mig med, jag är helt slut!
Så mycket skulle behöva göras, men jag varken vill eller orkar.
Så det skjuts upp, idag igen.
Jag måste nog åka till affären och handla lite lingonsylt iallafall, om jag ska lyxäta blodpudding idag.
Men annars har jag ingen aning.
Kanske skulle ta och sticka klart nån filt?
Virka lite?
Eller så sitter jag här och njuter av att bara vara jag, den ikända släktingen.

Här var kvällen inbokad, Madde skulle komma och ta med sig kinamat.
Kinan är stängd.
Men, inte är jag bitter.
Nej nej, jag äter gärna hårdbröd med smör istället för biff med champinjoner och bambuskott.
Huvudvärken jag haft hela dagen, den har jag också gärna kvar.
Det är så härligt att veta att man har ett huvud liksom.

Nåt som är bra idag, det var att jag fick en äppelmunk på pärlan, och hittade en skål till M-B.
Sen hade jag snyggt och trevligt sällskap med mig också.
Det är jag faktiskt glad för, som vanligt handlade sällskapet på sig mycket mer än mig, hon är lite mer veteran än mig, den där Lizan.

Nu skulle jag vilja ha en stor kram, 2 liter cola, ett par äppelmunkar och kanske en Rickard puss.
Det är väl inte för mycket begärt?
Mest troligt har suget efter allt utom kramen och pussen försvunnit tills Rickard kommer hem.
Bäst jag taktikvilar lite och ser om det går fortare då kanske?

Alltså, förlossningens dagavdelning. Vilka stjärnor!
När man är van med IVF kliniken proffsighet och yrkeskunnande, och sen kommer man dit.
Man blir mörkrädd.
Igår så ringde jag upp då jag trodde jag sipprade lite vatten, jag ville bara få höra att det inte va nån fara och att, ja va sjutton som helst.
Typ, ta en alvedon och gå och lägg dig, eller nåt.
Men nejdå, Ojojoj, kom upp på en gång!
Vi åker upp, Rickard är toknervös, han kör tillåmed lagligt, heeela vägen!
När vi väl kommer upp får vi ligga med en ctg kurva, har sammandragningar, så förvånande, och sen en gynundersökning.
Där har det då inte gått nåt vatten, sen får jag höra "Och vi hade inte gjort nåt ändå, vill den komma så får den det".
No shit sherlock!
Det sa dom för 1,5-2 månader sen med.
Varför skulle jag upp ens en gång?
Tror ni jag kan bli förlöst av Ingela och Staffan på kliniken istället?
Nog vore det en bättre idé?!
Nu ska jag äta lyxlunch, pasta och hästkorvssallad.
För Häst passar bäst på mackan, som mina kära bröder brukade säga när jag va hästtjej!

Idag har jag dammsugit, putsat fönster, gjort rent madrassen i våran säng, diskat och gjort massa bra och viktiga saker. Inte hoppade de igång nåt för de!
Men, jag vart urglad för det faktiskt, för jag kom ihåg att jag glömt att vi ska bjuda pappa på bio på torsdag!
Det är sista Harry Potter filmen, och den bara måste ses!
Så M-b, det är bäst att du stannar där tills MINST fredag.
Okej? Do we have a deal?
Nu tycker ni säkert att jag är knäpp som pratar engelska med lilla knubbot som ligger där inne.
Men jag tycker faktiskt att det är nyttigt att kunna många språk, och det ska faktiskt börjas i tid!
Annars så är svengelska mitt egentligen modersmål tror jag, svängelska for life liksom.
Jag är sjukt bra på just det språket.

Förresten får den komma tidigast på lördag, för på fredag ska vi äta kräftor hos Anders och Maria.
Fullt upp hela tiden, stanna där du är M-b, då vet jag vart jag har dig!

Sen kan jag upplysa er om att dom är här och gräver avlopp, så gissa om jag fått se min man onödigt mycket idag?
Nej ni, han är och "konsultar" med grannen Läske, som inte heller kan stå med händerna i byxfickorna.
Så gissa 2 gånger om jag fått hjälp med att måla spjälsängen, eller torkat golvet, eller gjort nånting av alla de andra 200 sakerna JAG vill ha gjort?
Nej ni, dom står minsann ogjorda, så det får jag ta tag i imorrn, efter jobbet.
För jag ska jobba imorrn, erkänn, ni vart förvånade!

Alltså, jag är väldigt glad att jag har ett jobb, och att det är ett jobb där jag trivs och är uppskattad.
Däremot, så kan jag inte hymla om att jag blir lite lätt irriterad över att bli bokad på jobb tider då jag inte är tillgänglig.
Eller ja, jag är tillgänglig, men inte i ett svep.
När jag jobbat 8 timmar, då är jag helt död sen, jag pallar inte med det just nu.
Ja, folk har fött barn i miljoner år, och jag är en vekling, jag vet.
Men jag ORKAR inte.
Så nu vill jag att klockan slår 13.00 så att jag kan ringa och säga åt dom, igen.
Dom får ordna det.
Speciellt eftersom att den lilla känns som att den är halvvägs ute nu, dessutom.
Och inte vart det bättre av att jobba 7-16 i söndags.
Det hade varit bra att veta hur pass ont det gör, och hur det gör ont när det väl börjar.
Hur regelbundet som räknas som regelbundet liksom?
Men men, det ordnar sig, det gör det alltid.

Nu ska jag tomglo lite mer på tvn, så att livet lugnar sig, sen ska jag ta och göra ett ryck här hemma, jag tror att sovrummet ska få sig en duvning.
Jag behöver komma på hur sjutton vi ska möblera för att få plats med både spjälsängen och vaggan.
Sen tror jag att jag ska övertala min man att vi ska äta pommes idag, pommes körda i ugnen, det är bannemig hur gott som helst det!

Jag tänkte jag skulle bjuda på en av årets favoritbilder.
Mumintrollet och brorsonen, hade de varit nåt annat barn hade det kanske varit svårt och se vem som är sötast, jag eller han.
Men, brorsonen, han är bara för jäkla fin alltså!

Roligaste när vi träffades när pappa fyllde år var när jag får honom att säga "farfar, var sjutton är mina leksaker?".
Sjutton, det är då inget svärord, så då slapp jag lägga pengar i burken!
Återigen 1-0 till mig!
Vi lekte på mest hela dagen och hade de alldeles underbart.
Så på kortet är vi på min favoritplats på jorden, med några av mina favorit människor.
Dessutom har jag redan hittat en blivande fru till brorsonen, bästa fröken Gustafsson.
Dom skulle få så fina barn!
Och nej, jag är inte alls före i planeringen, och ja, jag har full rätt att bestämma allting sånt.
Det har jag bestämt.

Okej, innan förkylningsklubban slår mig medvetslös så ska jag pula ihop inlägget jag lovade.
Jag har funderat hela eftermiddagen på vad de 3 sötaste sakerna människor gjort för mig, och konstigt nog är det pojkar som gjort de 3 sakerna jag nu ska lista.
Alla vart så förvånade, erkänn.

På tredje plats (trumvirvel & fanfar): Det måste vara när vi var i fjällen, hela familjen, jag var ihop med Andreas, detta är alltså, på ett ungefär, 100 år sedan. I fjällen har dom blåa vägpinnar, istället för röda, som vi har här hemma. Självklart ville jag ha en, som ett härligt minne från våran semester. Så på vägen hem stannar pappa bilen och Andreas kastar sig ut och rycker upp en som vi sen försöker packa in i bilen.
Vägpinnar är jäkligt långa, bara så ni vet, men den gick faktiskt in i våran Lexus (toyota corolla från 92, men säg inget till pappa).
Jag ser själv hur himla töntigt det låter, men just då var min största dröm att få en sån.
Högst upp på min önskelista stog just då, en blå vägpinne.

Andra plats (samma procedur med fanfar och trummor som tredjeplatsen) : Det måste gå till Johan, jag kanske var 12-13, alltså bra mycket yngre än vid vägpinnehändelsen. Vi var tillsammans ett tag, kanske en vecka, kanske lite mer. Det var över julen, han måste nog vart den mest romantiska människan på denna jord, jag hoppas jag inte förstörde honom helt. Jag fick ett silverhjärta i ett halsband av honom, och dessutom skjuts överallt, på hans moped. Alltså, gissa om det slog högt att han hade MOPED.
Självklart lyckades jag göra slut, ge tillbaka halsbandet och krossa hans hjärta totalt (förlåt Johan!).
Men, det spelade ingen roll för gullponken, vart jag än gick i flera veckor hörde jag brummandet av hans moped, han såg till så att jag tog mig hem, varje kväll. Snacka svärmorsdröm!

Men förstaplatsen, den vet jag precis vem det ska gå till (släng på lite konfetti på trumpeterna och trummorna nu, tack). Första platsen på gulliga saker någon någonsin gjort för mig går till : Ja, min alldeles egna lilla man, älskade Rickarden. Han kvalade in sig stort igår kväll. Min bror var hit, självklart vart vi osams. Jag var trött, slut och kanske, kanske, kanske är liiiiite känslig och tyckte att min älskade bror stövlade på som att han var en elefant i min sköra kristallvas butik, att han tyckte samma sak, det brydde jag mig mindre om.
Det hela slutar med att brorsan går ut och tvättar bilen, det han skulle göra här, och jag sätter mig gråtandes i badkaret, och duschar med kallvatten.
Nu undrar ni vad gullgubben gjorde för att vinna denna högt åtråvärda plats på min lista?
Jo, han gick ut och berättade för brorsan att jag är lite känslig, lite trött och slut och redde upp röran.
Sen vågade han sig upp, knackade på, väntade på ett "kom in" och sen satt han på toaletten, och tröstade mig.
Trots att han med största säkerhet förstog brorsan bra mycket bättre än mig, så tröstade han.
Han strök mig i pannan och lät mig storgråta.
Och det mina damer och herrar, det är bannemig det sötaste någon någonsin gjort för mig.
Han tog hand om mig precis som jag behövde tas hand om, när jag behövde tas hand om.

Idag, påväg hem från jobbet så var Ann Söderlund med i P4 extra sommar.
Jag som är en trogen kund hos svensk radiotjänst använder alla mina pengar jag betalar dom, jag är för snål för att lyssna på annat än P3 och P4.
Dessutom hatar jag reklamradio.

Det hade ingenting med saken att göra, men iallafall.
Jag lyssnade på Ann Söderlund, och det är en sån fantastisk kvinna!
Hennes mamma dog när hon var, ja typ 23 tror jag hon sa (?) och hon pratade lite om sorgen efter henne.
Det slog mig som en krocketklubba i skrevet ungefär, jäklar så sant det hon sa var!
Jag kan inte citera riktigt vad hon sa, men på P4s hemsida borde intervjun komma upp, jag hittade tyvärr inte på den.
Men jag är också totalt oteknisk på så vis.
Det som slog mig mest var att hon sa att hon ville uppleva så himla mycket som möjligt, som att väga upp allt hennes mamma inte hann, så känner jag med. Precis.
Sen sa hon att allt nästan blir värre när man skaffar egen familj. Det stämmer också. Helt. Sorgen blir större, ju mer som händer.
Sen sa hon att hon tyckte det borde finnas en rosa kaninbuss med tofflor (?) som åkte runt och tog hand om alla som blivit av med en nära anhörig.
Den skulle vara fylld med präster, psykologer och vänner till en som tog hand om en, lät en prata och kanske gav en lite massage.
Precis så vill man ha det.
Vi snackar EXAKT.
Tänk om jag hade haft vett att be om det dom dagar jag mår som sämst?
Tänk om jag hade haft den mäjligheten när livet var som mörkast?
Framförallt, tänk om alla jag älskar kunde få den möjligheten när dom mår dåligt?
Ja, en rosa kaninbuss skulle göra många krämpor mycket bättre.

Så, mer av Ann Söderlunds idéer till folket.
Lyssna på henne, det är en intelligent kvinna.

Okej, jag kanske har vart lite väl stöddig.
Fy jäklarns så himlarns trött jag är!
Bara 2 dagar till att jobba den här veckan, dessutom 2 till i rad.
Hujedamig!
Som sagt, lite väl stöddig har jag nog vart.
Men jag älskar att jobba, det är så förbaskat roligt, och jag har världens goaste kollegor.
Dom är verkligen måna om mig, hur bra som helst.
Men nu, nu behöver jag nog sova, typ tills imorrn bitti.

Jag försökte få Frans att göra rätt för sig, han skulle diska.
Jag har inte ens orkat gå och kolla om det är riktigt gjort.
Mest troligt så är det typ 2 skedar, en gaffel och 3 assietter som är diskade, resten är nog mest utspritt.
Stackars lilla bortskämda Frans-Robert, han tycker ju att det är tråååååkiiiigt att diska.
Jag däremot, jag bara ÄLSKAR att diska, och städa i allmänhet, roligare än så går ju inte att ha!
Nej nej, hushållsarbeten är alldeles lövli, tänk om det fanns fler timmar på dygnet att bara mjuta av det.

Jag glömde, idag, efter en promenad över stan så såg jag själv i spegeln att min mage är längre ner.
Än va den va igår kväll alltså.
Piluttaerva.

Jag har en släkt fylld med intelligenta personer, så är det bara.
Alla tillför npgot speciellt, något som bara dom kan ge just mig.
Som min svärfar Janne.
Janne har lärt mig en av de viktigaste lärdomarna jag någonsin fått.
Han har förklarat och fått mig att förstå att dom människor man blir irriterad på, och inte tycker om, det är dom människor man inte förstår varför dom gör som dom gör.
Alla människor har en historia, och alla har en anledning till varför dom handlar på olika vis i olika situationer.
Ingen människa gör saker utan anledning, det finns alltid något som ligger bakom.
Det finns dom som alltid blivit servade med allt dom velat ha, och dom som är i andra lägret och fått slita som en hund för allt.
Det visste jag redan, och förstog faktiskt med. Det som Janne lärt mig är att alla människor där emellan också finns.
Det finns inte bara två läger. Det finns ungefär en miljon läger.
Eller 9 miljoner läger, om man ser till bara Sverige, ser man till resten av världen, ja ni fattar..
Så tack Janne, för att du fick mig att komma till insikt!

Nu så ska jag kolla på dumma danskar och njuta lite av ensamheten innan jag tar tag i dagen och börjar boa lite.
Dagens projekt är antingen att måla, eller putsa fönster.
Jag tror det blir att måla, det är bara så mycket roligare!
Sen tror jag att det behöva att få i ordning sängen också, och det går inte förrens den är målad,
Så, shapp shapp nu Isan, ta dig i kragen och gör lite nytta!

Jag kom ju helt av mig igår, jag glömde helt bort det viktiga jag skulle skriva och berätta för er när det vart sånt hallå kring hemska Isa som hatar barn!
Jag var hos barnmorskan igår morse, och gisssa vad hon sa då?
Jo, håll i hatten, men den är fixerad och ligger långt nere nu.
Inte konstigt att jag har haft ont och mycket sammandragningar!
Sen säger hon "ja vi får väl se om vi ses om 2 veckor nu" och skrattar till.
Den kan komma när som!
Tjohoo och jippijej!
Min stackars man däremot, han vart alldeles likblek i ansiktet och åkte och jobbade med veden.
Han är nog lite nervös ändå, även om han inte vill erkänna det.
Det är så nära nu, så himla himla nära!
Så nu ska jag sätta mig och skriva förlossningsbrevet, jag ska skriva att jag vill föda så naturligt som det bara går, använda akupunktur som smärtlindring och sen att jag absolut inte vill ha ersättning.
Jag vill istället ha stöd och hjälp med amningen.
Och ja, skäll på mig, på vansinniga idag med.
Men jag vill inte ha ett ersättningsbarn, om amningen funkar.
Vilket jag tror det gör, bara jag ger det lite tid.
Samma vill jag inte ha hur mycket smärtlindring som helst heller, jag vill inte ha lustgas och epidural.
Inte nu, men jag kan fortfarande ändra mig hundra gånger när jag väl sitter där.
Jag ska inte tattuera pannan med "jag vägrar lustgas!", jag ska bara skriva det som en riktlinje.
Har jag varit tydlig nu, eller måste jag ta 5 timmar och försöka förklara mig idag med?

Maj gadd, den här dagen har tagit kål på mig!
Först skrev jag ett lite djupare inlägg, som missförstogs å det grövsta, sen försökte jag med att förklara mig.
Men det funkade inte heller.
Så nu ger jag upp.
Ni som tror att jag menade nånting illa, och tror att jag skrev att just ERAT barn är fulare än stryk.
Så är det inte.
Jag är bara en liten stackars tjej som inte än insett charmen med nyfödda.
Och nu snackar vi tokfärska ala En unge i minuten-färska.
Och helt ärligt så är jag lite skrajsen för att jag inte kommer tycka att M-B är den vackraste i världen.
Tänk om jag tycker den är skitful?
Ja, då får ni kasta skit på mig.
What goes around, comes around!

Alltså, ni som tydligen tog illa upp på förra inlägget jag skrev.

Dom som känner mig det minsta lilla skulle vet att jag tycker egentligen att alla barn är jättesöta.

Men, det här är MIN blogg, här skriver jag om vad JAG tycker.
Och det är faktiskt så, att för ett år sen, då hade jag ett sånt barnsug att jag tyckte alla bäbisar var så söta att jag skulle kunna ha dom på färska jordgubbar, jag hade kunnat tagit alla bäbisar och bara gullat sönder dom.
Men nu, när jag vet att jag snart kommer få min alldeles egna, så är inte ALLA barn världssöta längre.
Dom ser ut som helt vanliga ungar.
Och ja, det kanske va klumpigt av mig att använda ordet "fula", men snälla rara, en nykläckt bäbis som inte är din egen.
Den är röd, skrynklig, har krokiga ben och skriker.
Är den jättesöt?
Känner du att hjärtat värker av kärlek till det lilla röda knytet?
När du dessutom har ett alldeles eget underverk på väg eller i famnen?
Är andra människor så storsinta att dom tänker - Ja här är mitt barn, men kolla det där, åååh det var ännu sötare! ?
Gör människor så?
Jag kommer inte göra så, tror jag.
Men okej, förlåt om nån trodde att jag sagt att just erat barn är fult.
För det tycker jag garanterat inte.

Jag tror att jag kommer tycka precis som de flesta andra, att mitt barn är det största underverket som finns på jorden.
Att det är det finaste jag någonsin sett.
Och att alla andras barn inte kan ens komma i närheten av hur fantastiskt mitt barn är.
För jag tror att det är så man fungerar.
Men jag vet inte, jag har ingen aning om nånting mer än att jag tycker redan nu att M-B är det största miraklet som någonsin hänt denna jord.
Sen får ni andra tycka precis vad ni vill.

Nu är jag sådär knäpp igen, alltså, mer knäpp än vanligt.
Men jag kan inte rå för hur jag känner, det har jag lärt mig nu.
Så här är dagens erkännande.
Ju längre tid jag är gravid, desto fulare blir andras bebisar.
Jag är en hemsk människa. Jag vet.
Men, andras barn blir fulare och fulare ju nämre jag kommer till att få mitt eget.
Jag blir dessutom mer och mer övertygad om att vårat barn kommer vara det vackraste som någonsin kommit till denna jord.
Det är bara för att alla jag känner berättar att det är så det är.
Ens eget barn är aldrig rött och skrynkligt och fult, utan ser helt annorlunda ut från andras barn.
Vackert och perfekt, redan från början.
Direkt ut från kalasdalen!

Nåt annat som gör mig fundersam, det är hur sjutton man kan älska nån så mycket.
Nån man aldrig träffat.
Men det kanske är så naturen fungerar, kärlek före första ögonkastet.
Åh, maj-Björn, kom ut och visa vem tusan du är!

Alltså, när man är gravid, då får man dagligen höra "Passa på att sova nu, för sen hinner du inte".
Och jag försöker med det, det gör jag verkligen.
Men.
Ja, men.
Hur sjutton ska man kunna sova när det är ungefär en skvadriljon varmt ute, och några grader varmare inne, och inne i mig är det ännu varmare.
Och såhär är det, Maj-Björn avskyr värme. Vi snackar AVSKYR.
Kan det vara så att Staffan tog ett pingvin ägg och satte in istället för vårat vanliga människoägg kanske?
Ja, vi får se om en månad, en å en halv kanske.

Men, hur jäklig natten än har vart så har jag nog sovit nån minut mer än när jag jobbade dygn.
Jag älskar att jobba, men jag är för tjock för ass-sängen!
När jag vände mig om så jag hade ansiktet bort från väggen, då hamnade magen utanför madrassen och tuttarna släpade i golvet.
 Eller, ja det kändes då så iallafall.
Det var samma syndrom här hemma innan det vart så gräsligt varmt, eftersom att min lilla make gärna ligger som ett plåster på ryggen på mig.
Och då kryper jag undan, ända tills jag ligger och spjärnar upp mig mot elementet och har tuttarna och magen i golvet.
Härligt ser ni.

Allt är härligt, det gäller bara att se det ur rätt vinkel.
När tuttarna sprutar mjölk tillexempel, då får man tänka på att jag försörjer dom som gör bhinläggen.
Jag är bra snäll jag.