Ångest!

Jag är en människa som tycker om tider. Jag tycker om att planera och boka upp mig. Före Märta kom var jag ganska duktig på de också. Jag avskyr att komma försent, och före Märta kom var jag alltid tidig, vart jag än skulle.
Nu är Hon här.
Och jag missar allting och är alltid sen. Jag får sån sjuk ångest varje gång.
Det är galet.
Hur jag än vrider och vänder på det så är det alltid, ALLTID, nåt som händer i sista minuten. Lite kräks här, lite bajs där och lite gråt eller matning på de.
Just det gör mig inte så mycket.
Det som är riktigt drygt är att jag glömmer allt! Allting, utom, ja typ Märta, glöms bort i min hjärna som är full med bajsblöjeludd.
Det missas möten hit, tappas bort saker dit.
Men. Det gör inget. För de är världsliga ting. Och inget går upp emot att ha Märta i famnen, när hon skrattar och ger mig en blick som säger kärlek.


Äventyr!

Kolla så fin Märta är när hon är hon är på äventyr i skogen! Eller ja, vi hälsar på hos Folke och Ida, men ändå.


Up up and away!

Fullt skubb, precis som vanligt, hele dan!
Men, vi börjar med att klä på oss.


Duven och ämlig.

Idag känner jag mig både duven och ämlig. Lite halvsjuk alltså. På svenska heter de kanske krasslig. Men jag gillar ordet ämlig. Det uttalas ämmli. Man känner sig alltså ämlig. Det är inte roligt alla, förutom när man har nån som tar hand om en så man kan vara både liten och ämlig på en gång.
Men, idag är jag bara ämlig.
Ikväll ska vi på öppet hus på Frans skola, de ska bli spännande faktiskt, se hans klass och sådär. Lilla killen, bara 5 år fortfarande, trots att han är född 95!


Fråga nummer 2

Jag fick frågorna: Vad skulle Märta hetat om hon var en kille och är livet som mamma som jag föreställt mig? Av Elin.
Om Märta hade varit en kille hade hon hetat Allan.
Mest troligt Bo Allan Emanuel. Bo efter min pappa, Allan efter Rickards farfar och Emanuel, efter Rickard.
Det var Rickard som kom på det namnet också, jag som hade milslånga namnlistor fick stryka alla namn när han satte ner foten, lilla gullmannen.
Livet som mamma då, är de som jag föreställt mig?
Alltså, helt ärligt, så näej.
Eller, nej, de är det absolut inte.
Det är så mycket bättre, roligare, jobbigare och mer fantastiskt än jag någonsin kunnat föreställa mig.
Märta kan få min frustrationsnivå att nå toppar jag inte ens trodde fanns, för att 2 sekunder senare sopa bort allt med ett litet skratt, ett leende eller en blick.
Det är toktufft vissa dagar att vara mamma, jag är inte van med att ALDRIG vara själv.
Att ha någon som är beroende av mig, det gör mig ingenting, det är jag van med, men just det här att hon är klistrad mot mig, 24i7, det får mig att bli matt emellanåt.
Men inte på Märta, utan på min lilla hjärtgubbe som oftast inte förstår alls.
Märta är rolig - han har henne.
Märta är ledsen - jag har henne.
Dessutom jobbar han, så han får äta, skita och skulle dessutom kunna duscha ibland, om han ville det.
Nu låter jag jättenegativ, men det är jag absolut inte.
Märta är mitt liv och min luft-
Som låten vi valde till dopet.
Den stämmer så bra in.

Svar nummer 1.

Vi gjorde ivfen genom landstinget, och då är det, vad jag vet, ett led på vägen att göra utredning.
Vi lämnade blodprover, 1 som inte var särskilt bra från mig och ett som var perfekt, gjorde en äggledarspolning och Rickard lämnade spermaprov.
Dom hittade inga fel, allt ska ha vart helt normalt med oss. Det trodde vi, ända tills vi såg avsnittet där Reneé pratar med Staffan och får veta att det mest troligt är något i mig som gör att jag inte har ägglossning jämt. Eftersom vi bara fick ut 3 ägg, trots att det var nästan 30 äggblåsor.
Men, innan vi sett det avsnittet hade den infon inte nåt oss.
Varför jag inte har ägglossning än finns ingen förklaring till, men vi ska tydligen kunna bli gravida själva, den som lever får se:)


Frågestund!

Hej alla fina ni!
Jag fick nyss en kommentar där det stog: svarar du aldrig på kommentarer?
Och jo, jag försöker så gott jag kan, att svara här i bloggen. Nu sista dagarna har jag haft Märta på armen hela tiden, så några djupa inlägg har varit svåra att få ihop. Men jag LOVAR att jag ska svara numera. Så shoot. Fråga på. Fråga vad ni vill så svarar jag! Ni har tills imorrn på er, om ni ska ha svar på en gång. Puss å hej!


Skitsvårt

Alltså, att söva en liten, gosig karamell utan att somna själv. De är inte de lättaste alls!
Men, idag har jag tagit ett tungt beslut.
Det är dags att ta farväl. Vi har inget kvar av våran relation vi hade förut.
Jag är ledsen, det är jag, det är inte du.
Jag älskar dig fortfarande, men du passar inte in i mitt liv längre.
Älskade hallampan. Förlåt. Men de är slut nu.


Go bananas.

Gudars, jag har så ont i ryggen och nacken så jag tror jag går sönder. Lätt att det gör 10 gånger så ont som att föda barn. Helt kvaddad! Och Märta ska bäras, hela tiden. Tur jag fick lite avlastning ett tag. Alltså, när man kämpat så för att få barn känns det så hemskt såna här dagar då jag inte känner mig särskilt pepp. Idag är en sån dag då de faktiskt bara är drygt. Hon är underbar, jag älskar henne mer än livet. Men Gud vad hon är jobbig just nu. INGENTING duger.


Första advent - Förlåt mig

Idag är det, för er som missat det, första advent.
Nu ska man dricka julmust och äta lussebullar efetr att man varit ute i snön och lekt, sen ska man tända ljus och mysa.
VÄDRET, har du missat det?!
Jag har, i ren protest, inte ens pyntat.
Jag måste väl göra det idag, men.
Det stora menet, just nu vet jag inte vad jag ska skylla på, kanske att diskmaskinen går?
Är inte det ett vettigt skäl till att slippa städa och pynta?
Jag känner ett sjukt osug över att göra nånting vettigt idag.
Men.
Jag måste.
Vart är min dräng när jag vill ha en?
Men, jag lär väl kasta ner Märta i kangaroon och sätta fart.
Kan inte ha sommargardiner längre.
Är det därför snön inte kommer?
Ser det mina sommargardiner?
Ojojoj, förlåt!
Mitt fel!

Ja men tack!

Tack blogg.se appen för att du funkar så bra när man vill ladda upp bilder. Jag är så tacksam över att alla mina fina bilder försvinner! Men, nu ska jag inte bittra ihop, jag försöker igen. Jag vill så gärna att ni ska få se den världssöta kepan jag köpte åt karamellen för 10 spänn! Men, istället får no nöja er med våran nytapetserade hall. Min man är bäst, han jobbar förmiddag, står ut med mig, går i affärer och kommer sen hem och tapetserar. När tapeten tar slut åker han glad i hågen och köper mer, för att bli klar. Dessutom är han sjukt duktig! Jag är stolt!


Shoppingdag

Nu har pengarna setat på konton alldeles för länge, tycker jag. Så jag drog med mig fruC på barnloppis och storhandlade. 90 spänn brände jag! Jag köpte en tuff keps, lite brallor och lite annars smått och gott. Aj löv loppisar!
När jag startade bilen idag och skulle åka märkte jag en grej. En liten, liten grej var att det inte fanns nån hastighetsmätare. Men FruCs man och jag lagade, han kollade säkringarna, alla var hela, sen sa han: slå lite på den, de brukar hjälpa. Så jag tog i och klappade till! Och vips, så funkade den igen! Alltså, att jag inte är mekaniker, de är helt otroligt!


Ska de va så ska de!

Ska man fira och ska man börja i tid ska man väl ha fina grejer. Champagne och rödvin, de är bra skit de.


Thank god its friday!

Ja, nu är de fredag för sjutton! Och hur firar man in en fredag bäst om inte på bp-hyttans mathak med tacos? Precis! Vi ska köpa med en liten, liten grej bara. Som tack för att dom finns. Vad, det får ni se när jag är där:)


Tack alla!

Jag vill tacka för alla fina kommentarer vi har fått, jag skriver vi, för jag har läst upp dom för Märta och Rickard, självklart. Ni är så gulliga!
Idag ska vi ha folk här, T och hennes lille E kommer hit, en liten date. Det blir nog kanon! Synd nog kan vi nog inte gå ut en vända som jag tänkt eftersom det blåser storm! Men vi får sitta inne och mysa istället, och sen ska jag och Märtis upp till Borlänge och hämta Rickard på jobbet för lite storhandling.
Är de nån som sett snön förresten? Jag skulle VERKLIGEN behöva frosta av frysen, men de går inte om de inte är minus ute. Vi har alldeles för mycket mat i den.. Men men. Hä ordne sä!


Frågor och svar

Jag fick lite frågor, lika bra att svara på dom på en gång.
Blockljusen, dom glittriga, dom slog vi på stort och handlade på dollarstore, 30:- styck, alldeles lagom.
Och hunden, våran älskade Ingvar. Han är en blandning mellan boxer/schäfer/border collie, han är från Sveg, eller strax ovanför.
Vad kul att ni gillar det ni såg!


Nu är de över!

Nu så, nu är våran tvkarriär slut.
Det känns stort, konstigt och lite häftigt.
Jag saknar tvteamet, faktiskt. Dom är underbara människor.
Nu så håller jag tummarna för er andra som var med.
Det som är synd är att vi inte kunde spela in mer efter material, vi fick kameran på fredagen, Rickard jobbade natt hela helgen och vi tapetserade dessutom. Men, vi försökte hinna med, och vi fick lite iallafall.
Jag är så glad över att vi har varit med.
Jag är så lycklig över Märta.


Ännu en dag i paradiset

Ikväll, om ungefär 3 timmar, så kommer jag föda barn. I tv. På trean. Jag har inte sett det själv än och är sjukt nervös. Sjukt nervös. Så, då har jag sagt de.
Nämnde jag att jag är sjukt nervös?


Ta plats!

Vet ni vad?
Jag är en människa som tar plats.
Ja de visste ni redan, det borde ha märkts.
Vet ni varför jag tar plats?
Jo, för jag tillåter mig att ta plats.
Jag tycker att jag är en viktig person, en bra människa som förtjänar det bästa här i världen.
Och det bästa får man om man är om sig och kring sig.
Så alla ni som läser, kliv fram, ta plats, va om er och kring er.
Det förtjänar ni.

Kolla kolla!

Har vi världens duktigaste eller vad? Sjukt stolt mamma.


Hot och mutor

Vi har familjen Gustafsson här och tapetserar. Hela familjen. Så jag har uppfostringsanstalt. Jag har hotat båda flickorna med att om dom är osams får dom inte leka mer, då får dom lyssna på P1 istället. Sen har jag mutat dom med ananas också. Jag är en elak jäkel jag. Stackars barn! Men de gäller ju att sätta sig i respekt redan från början liksom. Dessutom har jag stickat klart ena vanten och varit förkyld hela dagen. Jag kan jag!


Fattiglappar

Ja, vi är så fattiga här hemma. Helt sinnesjukt. Knappt råd med nånting. Får baka eget bröd, äter oftast inte halvfabrikat, köper inte kläder varje dag, och dessutom (håll i er nu) vi har köpt saker på AVBETALNING! Så kolla här så synd de är om vårat barn. Inte ens leksaker får hon. Hon får leka med en äggkartong!!! Misär. Stackars barn.
Dessutom, jag stickar mig ett par vantar istället för att betala 200 kronor mer för ett par som inte håller tätt. Misär!!


Jag har bara en sak att säga

Så här är det.
Jag är tacksam över att vara jag, att mitt liv är mitt.

Och att jag har såpass långa tuttar att jag kan ligga på sidan och amma Märta med övre tutten.


Ja men sådärava

Nuså, en liten snabbändring i väntan på att Ida ska fixa klart resten.
Men, jag står härmed inte längre som en IVFande Isa längre.
Hur bra är inte det
Ivf, vägen till glädje, lycka, sorg och förtvivlan.
Allt i en liten apoteket påse.


Laddar!

Här ligger vi och laddar upp inför sprutan klockan 13.00. Jag har så ont i magen redan nu. Det är 3 månaders vaccinationen. Men jag hoppas det går bra, vi har Rickard med oss så jag har nån att hålla handen med.
Idag är det dessutom en stor dag, det är karamellens 3 månaders dag, vaccinationsdag, torsdag och dessutom första gången vi ska se oss på tv utan att ha sett avsnittet själva innan. Känns sjukt. Spännande och konstigt samtidigt dessutom. Jag hoppas vi hinner få skivan med sista avsnittet före nästa vecka då de är ett ganska jobbigt avsnitt, tror jag. Men, den som lever får se. Först ska vi ta oss igenom dagen, sen kvällen. Sen shapp, shapp är de nästa vecka och våran tv karriär är över!


Skvallra inte

Nyss vart jag sådär vansinnigt arg.
Sådär arg så att jag funderar vart sjutton världen är påväg.
Allt pågrund av att jag blev kallad för fräck i en av alla tusen miljoners Köpes/Säljes sidor på fejjan.

Alla dessa småbarnsmorsor som tror att världen kretsar kring dom.
Dom gör mig galna.
Herregud, de va för i helvete en jävla pyjamas!
Men nejdå, kalla mig för fräck, eftersom att jag ville köpa den.
Jag hoppas du får rulla sten i uppförsbacke i ditt nästa liv, flicka lilla.
Så, för att göra nåt konstruktivt av min oresonliga ilska, så gick jag ur alla dom grupperna.
Jag ska aldrig mer försöka köpa nåt på facebook.
Speciellt inte begagnade barngrejer.
Sådeså.
Kan ni ha.

Jag är också en småbarnsmorsa, jag tycker att världen kretsar kring Märta, det gör jag.
Det erkänner jag utan omsvep.
Men, jag skulle ALDRIG bli sur för att nån annan hinner köpa nånting jag vill ha.
Speciellt inte på loppis, jag kan köpa nya grejer om det är nåt jag verkligen vill ha.
Skulle jag, mot förmodan, bli sur för att nån hinner köpa nåt jag vill ha, skulle jag ALDRIG hacka på människan.
Iallafall inte till den.
Sen, vad jag skulle säga till Rickard och Märta, det har ni inte med att göra.
För det vore i smyg, och dom skvallrar inte.


Fixarfrasse!

Ja, nån sån bor de inte här, inte idag iallafall.
Våran Frasse vill mest äta och vara tonårig, och okej, idag kan han få vara de.
Bara han hjälper Rickard att koppla in nya boxern så är jag nöjd.
Själv har jag vart på syjunbta och stickat mig en lovikkavante.
Ja, ni såg rätt, 1.
Den andra hann jag inte med.
Försök att sitta ner och myssticka med en 3 månaders bäbis som är vaken.
Det går sådär.
Nej, men nu tar vi och kollar på unga mödrar istället.

Hur är jag då?

Nu när Märta sover kan jag beskriva lite om hur jag är.
Jag är inte som ni tror att jag är, tror jag.
Alla som tror mycket om mig skulle nog beskriva mig som lite spejsad, pratig, utåt, glad, lite ytlig och väldigt dominant.
Det är jag inte.
Jag är pratig, för att jag vill bli dömd för den jag är, mina åsikter och vad jag tycker, jag är livrädd för att folk ska tro saker om mig.
Jag föredrar att dom vet.
Jag är glad, oftast, men en del av mig är ständigt svart.
Jag är ytlig, det är jag, jag håller mig verkligen på ytan, även om många tror att jag öppnar mitt hjärta väldigt mycket.
Och dominant, det kanske jag var förut, men det är jag absolut inte.
Jag är världens sämsta på att bestämma, jag vill alltid ha support utifrån, så att jag gör rätt.
Jag frågar Rickard om allt.
Förutom om en sak.
Min smak.
När det kommer till vad jag tycker är fint, speciellt inom renovering, där är jag benhård.
Där vet jag att jag blir nöjd om jag får som jag vill.
Jag får en bild i huvudet, och kör stenhårt efter den.
Men annars är jag världens veligaste människa.
Jag är egentligen oerhört blyg, jag tycker inte om att öppna mig för människor och är livrädd för att folk ska hitta mina svagheter.
Eller ännu värre, se mig svag.
Jag behöver få höra att jag är bra, minst en gång per dag och tar åt mig av allt negativt jag hör om mig själv.
Samtidigt som jag oftast vet att det inte är sant.
Jag är en oerhört påfrestande människa att känna och leva med.
Jag mår som bäst när jag får ha fullt med folk, liv och lust kring mig.
Alla människor får en andra chans men sen är det stopp.
Men er som jag älskar, älskar jag fullt ut.
Och er går jag genom eld och vatten för.

Återvinning!

Gamla pinklakan är det ultimata soffskyddet mot läckande blöjor! Dom är stora, mjuka och går dessutom att tvätta hur varmt som helst. Så, dagens tips från coachen blir att ni ska ta nån pensionärs gamla pinklakan. Ni vet aldrig när de kan behövas!


Tur!

Många frågar mig efter i torsdags; Isa trodde du verkligen inte att det skulle funka? Och svaret är att nej, de trodde jag inte. Jag va så inställd på att det skulle gå på skit att när det vart lite dramatiskt på förlossningen, då vart jag inte ens förvånad. Jag njuter varje dag av Märta. För jag var övertygad om att hon aldrig skulle komma. Att min mage var en ballong som luften skulle gå ur. Men, vilken tur jag har att jag hade fel!


Konstnären

Vi har allt en riktig liten konstnär vi! Idag, när vi var på de världstrevliga mamma-barnträffen, så målade vi med fingerfärg. Och aldrig har väl nån lyckats måla nåt så fint! Kolla liksom!


Fråga chefen!

Fattar ni hur jäkla nöjd jag är? Fattar ni hur snyggt det blev? Fattar ni hur bra smak jag har? Fattar ni att jag precis just nu är totalt oödmjuk. Igen.
Fast jag har inte gjort mycket mer än heja på, varit social och gosat. Men va tusan. Jag bestämde ju! De är ju minst halva jobbet. Fråga alla chefer.


Majgadd!

Gud, att se dagens program och dessutom veta att alla kan se det gör mig galet känslig. Jag gråter, snyftar och kramar på Rickard. Älskade, underbara han. Älskade underbara Märta <3


Nikotin

Nu vitt, då nikotingult.
Ja, överallt verkar de som att där jag trott att det har vart vitt, där har huset lurat mig!
Svinigt, svinigt som tusan.
Huset ville ha mer kärlek än jag tänkt ge.
Tur jag är snabb i vändningarna.
Emma, jag river tapet, syns inte de förresten?
Nej, nu vart jag spydd i munnen bäst jag fortsätter.
Kom ihåg, de är torsdag idag!

Fortsättning!

Ja, vi har slitit hela dagen idag med. Dessutom har jag haft alla mina älskade bröder med respektive här. Jag är sjukt nöjd med våran dag. Sinnessjukt nöjd! Det är bara resten kvar nu liksom.
Det enda som är synd är att jag lyckades skära upp min sms tumme ganska rejält, men ett prinsessplåster gjorde livet lättare. Så, nu är de godnatt så att imorgon kommer, då hoppas jag att vi kan måla. Tjohoo!


Renovering

Ja, vi tyckte vi inte hade nåt att göra, så vi renoverade lite. Här har ni bild på nya tapeten! Skapligt nöjd alltså!


Hoppsan!

Ojsan hoppsan va! Under tiden som lilla prinsessan bajsbralla vägrade somna så bokade jag en date med våran privata tapetserare. Helt perfekt!
Tänk att vi har så underbara människor i vårt liv! Helt fantastiskt!


Blodsarv

Något jag tycker är spännande, det är vad som går i arv.
Att man kan se likheter flera generationer bakåt, som har hoppat alla där emellan.
Blodsarvet är starkare än man tror.
Som i min släkt på mammas sida, där har de flesta raka tummar.
Det hade mamma, jag har det och Märta har det.
Inte så otippat kanske.
Att min gammelfarfar, min mammas kusin och min tremänning är exakta kopior av varandra.
Det är lite mer enastående, eftersom ingen av dom är far och son.
Nej, men nu måste jag laga lite mat, för snart åker hjärtgubben till jobbet, och jag är hungrig som en varg.
Jag lovar att återkomma om släktarv, när jag har mer tid.
Då kan jag berätta hur det kommer sig att min pappa och mormors kusin heter Mats.

Jobba med sig själv

Nu så!
Nu kan jag berätta hur dopet var.
Vi hade dukat självklart med för lite platser, men, that's life.
Det var lila och randiga servetter, jättefint, lila värmeljus och lila glittriga blockljus.
That's it!
Sen bjöd vi på pajer, dom gick som smör i solsken en het sommardag.
Så de va roligt, där hade jag självklart beräknat på dom som vi dukat för, och missat en drös med folk, men alla som ville äta, fick äta.
Nu sitter jag och letar mönster till nåt fint att sticka.
Jag MÅSTE lära mig sticka efter mönster, det går inte att bara höfta till det längre.
Idag har jag dessutom gjort nåt jag dragit mig för i evigheter, jag har skurit bort fogskum.
Så nu är det bara resten kvar.
Jag ser dessutom en riktigt otäck dokumentär, den handlar om en 19 årig kille som väger 365 kilo.
Hur kan man som förälder tillåta suitt barn att bli så stort?!
Hur kan man tillåta sig själv att bli så tjock att man inte tar sig ur sängen?!
Visst, det är ett beroende, självklart.
Men det är farligare med fetma än med rökning, tror jag.
För cigaretter överlever du utan, när du väl har slutat.
Men mat lycka till att klara dig utan de liksom.
Jag blir så upprörd, samtidigt som jag blir livrädd för Märtas skull.
Jag kommer älska henne lika mycket om hon är tjock.
Men jag vill att hon ska leva ett långt och njutbart liv.
Inte vara fjättrad vid sin säng med tvspel och munnen full med chips.
Jag måste redan nu ändra mitt sätt att tänka om mat, för min syn på mat är INTE sund.
Jag tycler själv att jag ser ut som hon till höger, men skulle gärna, en dålig dag se ut som hon till vänster.
Ingen av kvinnorna på den här bilden är särskilt sunda, dom är vackra båda två.
Men jag vill vara sund.
Jag vill inte ha dåligt samvete över vad jag äter, samtidigt som jag vill äta lite bättre mat.
Fast, vi har alltid sallad eller grönsaker i och till maten, och lagar i princip allt från grunden.
Det är ett meckande de där, att jobba med sig själv.

Lappsjuk

Guuudars.
Jag är lappsjuk.
Missförstå mig rätt, jag vill tillbringa varje stund jag kan med henne, självklart.
Men, ja det stora MENet.
Antingen ska hon vara på min arm, och hon väger bly, den lilla bajsbrallan.
Eller så sover hon.
Det är så mysigt.
Men jag vill träffa nån att prata med.
Och hennes lilla pappa jobbar.
Därför blir jag lappsjuk.
Jag vill ha svar på det jag säger och medhåll eller mothåll.
Men, jag får iallafall massa pussar.
Bara prinsessan bajsbralla är vaken.

Tummen upp på mig!

Idag är en sån där dag.
En sån där dag då det känns som att jag genast går i gymnasiet igen, ska ha hem pappa på besök och hade fest igår.
Jag är lite mörbultad i kroppen, seg i huvudet och är sjukt stressad.
Sådär stressad så att man märker först när man öppnar dörren att man satt upp håret med gårdagens stringtrosor.
Okej, jag ahr inte satt upp håret idag, och dessutom inte öppnat dörren.
Men på gymnasiet hände de nog både en och 3 gånger, att jag satte upp håret med stringisarna alltså.
Men idag har jag ingen anledning att vara stressad, jag har hunnit äta (lagad mat dessutom), gått på toa (vart nästan färdig dessutom, igen) och dessutom sover Märta!
Kors i taket!
Fattar ni att jag nu kan sitta här vid datorn och tomglo i flera minuter?!
Så egentligen är det här värsta lyxdagen.
Jag är varken hungrig eller skitnödig, trots att jag är själv hemma.
Tummen upp på de!
Så nu ska jag ta och läsa färdigt boken.
Sen, ja, sen kanske jag ska göra så lite som möjligt på så lång tid som möjligt.
Det är jag värd.

Mitt hjärta blöder!

Ja de är så hemskt att se! Jag tycker så synd om Anna och Anders, jag kan inte ens tänka mig hur det skulle vara. Vi är oförskämt lyckligt lottade som har fått våran Märta.
Efter den här veckan var jag inte i fas att se de är programmet, men jag klarade de.
Jag håller alla tummar för att dom kommer fram i adoptionskön fort!


Här gosar Märta med sin filt som Ida troll...

img_5823 (MMS)

Här gosar Märta med sin filt som Ida trolltoka gjort! Hon finns på fejjan, hitta henne och ni hittar massa fint och proffsigt sytt!


Änglamakerskan

Nyss hemkomna från bäbiscafé sitter vi här brudarna Ewert.
Den yngre sover, den äldre tänkte läsa sin nya Camilla Läckberg bok, men, först så karade jag av golven.
Det är inte så att jag inte tycker om att ha de städat runt mig, och det är inte så att jag är totalt oordningssam.
Det är bara att jag tycker det är så vansinnigt tråkigt att städa.
Det känns som att min själ sugs ut genom hjärtat, när jag städar.
Om jag inte är vansinnigt arg, eller har musik på högsta nivå.
Men sen lilla karamellen kom, så finns det inga stora möjligheter att poppa loss.
Har jag ipoden i öronen hör jag henne inte, och poppar jag järnet på förstärkaren förstör jag hennes stackars små öron.
Så jag får städa i tysthet, tysthet och protest.
Men som sagt, nu är iallafall golven rena.
Damsugna och torkade.
Jag dog inte av tristess den här gången heller.
Så nu ska jag läsa, sen ska vi åka och hämta lite kökskåp vi ska bygga lite av, pysselrummet kanske blir gjort på den här sidan århundradet ändå.
Men, det har vi inte sett än, så hoppas inte på för mycket.

Vad gör du, när livet blir för mycket? När...

Vad gör du, när livet blir för mycket? När du får tråkiga besked, tunga bördor och när hjärtat känns alldeles svart, hur gör du då? Jag försöker tänka, hur jag ska göra för att få den här mörka. Hemska dagen att bli lite ljusare. Lite, lite grann skulle räcka gott åt mig. För jag vet, att min dag är en miljon gånger bättre än andras. Tyvärr ligger dom andra jag talar om idag, alldeles nära hjärtat på mig. All min kärlek. All min styrka. Alla mina tankar. Dom är hos er.


RSS 2.0