Och jag förstår att du inte förstår, jag förstår att det känns hårt för dig.
Det jag inte förstår är att du inte förstår hu tusan du beter dig. Hur kan du INTE stötta, hur kan du inte försöka, bara lite grann att förstå hur det är, hur man mår och hur det känns av att du inte förstår allting.
Istället sätter du på dig offerkoftan och förväntar dig att det är synd om dig.
Och nej, det är inte det, inte ens lite grann synd om dig är det i det här. Alla männsikor gör sina egna val, alla människor väljer hur man vill göra och leva sina liv. Och hur du har valt att leva ditt liv, det är INTE mitt fel, inte ens lite grann, inte det minstla yttepyttelilla.
Så varför, varför i hela friden kan du inte öppna ögonen och se vad du gör? Se hur du förstör?
fast jag har börjat inse att det är det du vill, du vill förstöra.
Det enda jag kan säga till dig är att du kan ge upp.
Man ska inte ge sig på berg när det finns småsten.

Var jag på fest, i Fäggeby av alla ställen. Hade aldrig varit där förut, och det var fest med stoort F. Alla var på samma nivå kan man säga. Och mitt i all villervalla så sitter det en så sjukt snygg kille och smygkollar lite i urringningen på mig. Det där är Ewert, får jag veta och han och du ska bli ihop.
Jo visst serru, högst troligt, haha stackarn heter ju Ewert, var väl ungefär det svaret jag gav.
Och se hur det gick. Nu sitter jag här 4 år senare, gift med världens bästa och heter dessutom Ewert jag med. Vem hade kunnat gissa det? Jo, Anna och Zanna, vilka människokännare!
Och ikväll ska vi ut och äta, jag kom på först igår att det var idag för 4 underbara år sedan vi träffades. Vissa gånger känns det som igår, och samtidigt känns det som en hel evighet sen. En underbar evighet.
Nu ska jag ta och dra en vals med dammsugaren om en stund och pussa på mion man, på våran 4 års dag!

Tider som varit kommer aldrig igen, vissa gånger ska man nog vara tacksam för det, men just den här helgen skulle jag lätt kunna uppleva igen. Så mycket kärlek och lycka var de länge sen jag hade runt mig.
Härligt härligt härligt!
Min man är duktig och klipper gräs, och jag räknar dagar, så himla pepp nu alltså!
Jag har aldrig sett så mycket fram emot hösten som nu, bara att hoppas att allt fungerar som det ska och att alla mediciner och så finns när jag behöver dom.
Men den som lever får se.
Nu ska jag fortsätta dona lite.

Har jag haft idag, men det har vart en otroligt trevlig dag iallafall.
Nu väntar jag på varmvatten, sen ska jag duscha, sen ska jag sova, sen ska jag jobba!
Men nu så ska jag krama lilla hjärtat.

Jag sitter aldrig vid datorn längre, har inte tid, utan det bloir bara från fånen, och av nån anledning så funkar det inte att blogga från den, nån som vet hur man ska göra får gärna upplysa mig!
Nu så har vi fått tid till Falun iallafall, den 15/9 ska vi dit, så hoppas jag INNERLIGT att vi får starta med spray eller sprutar snart efter det. Annars kommer jag bli förstörd, återigen.
Men den dagen, den sorgen, nu ska jag slänga mig nerför trappan och upplysa min man om att han är världens bästa.

Vi har nyss ätit frukost i soffan, himlarns mysigt och gott. Efter gårdagens vända i skogen har min förkylning kommit tillbaka med full kraft. Himla härligt alltså!
Men jag sitter i mitt hörn vid datorn och Rickard ligger och kollar på nån dålig film, så vi överlever ändå.
Idag ska jag försöka få tag på lite ork och göra ett ryck här hemma, jag hoppas det funkar bra, annars får Rickard ta fram oxpiskan bara. Men nu ska jag in och spela ikapp min frontierville innan jag går ut och kollar om vi änteligen har fått post, det tror jag inte vi fått, men jag har i alla fulla fall fått min Allers idag igen, så då kan jag njuta ordentligt av den!

Idag får jag npg tillbaka för att jag haft en sån underbar vecka och fantastiskt helg, visst att jag vart sjuk också, men jag har ändå haft det helt underbart!
Men idag, ja idag så är det inte tipp-topp.
Jag drömde att jag satt i köket på Backgårdsvägen och pratade med mamma, vi lagade mat och pratade, om allt och ingenting. Allt som hänt sen hon dog, både bra och dåliga saker. Det är första gången jag drömmer om henne och vi inte är osams i drömmen, den var så himla underbar bara. Och vad händer? Jo självklart så vaknar jag av en dålig historia jag fick på sms. Jag vart ap-jädra-galen. Hejdå världens bästa natt liksom.
Ocj bara jag vaknar så kommer en våg av illamående över mig, jag mår så jävulusiskt illa att det är helt galet, testar gå upp och borstar tänderna, men det blir bara värre. URKAN så hemst det är att må illa!
Dessutom har vi inte fått hem kallelsen än.
Så den här dagen kunde inte börjat sämre, nu är det bara att hoppas att resten av dagen blir riktigt bra. Vi ska till Garpenberg och ut i skogen, vi ska plocka svamp och blåbär så ska jag koka saft sen, jag tror jag ska göra en fuling och åka förbi pappa och hämta lite rabarber också, jag är väl den kvar i familjen som tycker det är roligt med att göra saft och sylt, och det är ju säsong nu att börja fylla på matkällaren!

Imorgon har jag varit gift ett år, ett helt år har jag varit en annan person än den jag föddes som, ett helt år jag har varit Isa Ewert istället för Isa Petterson.
Och vilket jädrans år det har vart.
Farmor har dött, Mormor Inga har dött, vi har renoverat, jag har skaffat mig massor av jobb, vi har bytt bil och fått en trasig bil ståendes i Hedemora i ett halvår. Vi har gjort en infertilitetsutredning som dom inte hittade några fel på och blivit remitterade till IVF, vi har bråkat, blivit sams, gråtit och skrattat.
Men framförallt har vi älskat varandra, varje dag, dygnet runt.
Vi blir starkare tillsammans ju mer som händer och jag är så tacksam över att jag får finnas till, just nu, just idag.
När jag sitter här med halsont, lite hostig, feber i kroppen och peppar inför att jobba imorgon och sen ha hejdundrandes bröllopsfest hela kvällen!
 Vi ska fira kärleken, för kärleken finns varje dag i allas liv, det gäller bara att öppna ögonen och se den.
Jag fick mina ögon öppnade, jag såg mig runt i världen och insåg att det är fantastiskt och underbart att leva, varje dag, bara man kollar genom glaset från rätt håll.
Så imorgon ska vi ha tapasbuffé på gården, jag hoppas det kommer massor med människor, glada & positiva människor. Och det brukar det göra, för det är nog mest såna jag känner.

Gud vad jag är glad åt nya jobben, gudars skymning vad jag trivs! Det är helt underbart, och jag blir så slut och trött. Ovan med att springa upp och ner i trappor hela dagarna verkar det som.
Nu sitter jag och försöker komma ikapp på frontierville och få tankarna på annat än att vänta på posten.
För nu jäkelberg så har kliniken öppnat!
igår fick jag världen panik bara för att det börjar kännas så himla nära, det börjar snart, allting kommer hända, och hur tusan kommer det att bli?
Planeringsnarkomanen i mig mår skit av att inte ha en tid och inte veta vad som ska ske, och sen kommer det dessutom vara en ganska intensiv höst också. Mycket kommer hända, mycket kommer ske och många kommer vara inblandade, och det där med att blanda in en hel massa människor i vårt liv, det känns konstigt, konstigt och skumt.
Men jag tror det blir bra, jag hoppas det blir bra.

Eller, ja vilken helg! Gudars skymning vad jag har jobbat.
Och en vecka till är det samma lika, sen blir det lite lugnare iallafall, eller jag tror då de. Men nu är jag så slut att jag orkar verkligen inte skriva mer, jag kan återkomma imorgon med lite nyheter.