Alltså idag har jag varot en duktig bloggare! Nu är jag med och tävlar på:
http://dinarasblogg.blogspot.com
Så nu hopppas jag att jag vinner en liten skål!
Hoppas hoppas!

Kan det vara inbillning, eller är det bara för att jag nyss skrev mitt beklagande inlägg om att jag inte känner något som jag nu känner små knäpp i magen?
Det känns som små, små knackningar, som en bubbla som spricker.
Ja, det är första gången för mig, så hur sjuttons bananer ska jag veta hur det känns?
Är det inbillning eller vad tror ni?
Kan det vara Maj-Björn som säger åt mig att allt är okej, livet är fantastiskt och att jag ska vara lugn?
Eller är det hjärnspöken?
Jag bestämmer att det är Maj-Björn!
Klart min unge är så smart att den säger åt mig att allt är bra när jag är orolig!

Hur gör man för att inte oroa sig? För att slå bort alla tankar och bara leva just nu, idag.
Jag har ingen aning. Och dagens stora orosmoment är att mitt ultraljud är så himla sent. Det är först den 17 mars, och då är jag redan i vecka 20+3, alltså i vecka 21.
Även om vi självklart skulle behålla barnet även om det var missbildat, så är det otäckt att egentligen inte ens ha valmöjligheten.
Det är så hemskt att kanske få veta efter halva graviditeten att det inte finns något litet hjärta som slår och inget litet liv.
Jag är livrädd för att Maj-Björn är död.
Sådär, nu är det sagt.
Blir det bättre då tror ni? Blir det lättare att leva i nuet om jag säger det högt?
Nej, det tror jag inte. Det känns inte så just nu.
Idag går mitt liv i de gråa nyanserna. Trots att jag är ledig efter en härlig jobbhelg och att jag ska på tjejkväll ikväll, så känns det grått.
Ge mig lite hopp, låt mig känna en spark, låt mig känna det jag drömde om inatt, små söta fötter som sparkade mig i magen, från insidan.
Maj-Björns små fötter.
Åh Maj-Björn, snälla du, stanna där inne och låt hjärtat picka på!
Jag vill så gärna se dig i sommar, jag vill hålla dig i famnen och kunna visa upp dig för världen.
Precis som du kommer vara, världens sötaste och underbaraste lilla unge!
<3 Mamma, pappa och hela familjen längtar efter dig! <3

Ja hur gick det till att jag gick upp, pigg och utvilad av klockan. Drack en halv kopp kaffe, sa hejdå till småpojkarna som ska på friluftsdag i -30 grader och sen dammsög och skickade i en tvättmaskin. Före åtta på morgonen! När har de hänt sist? Ja, aldrig! Kommer det hända igen? Ja, mest troligt! För vet ni vad? Det var skönt! Helt otroligt... Nu är det sagt, jag har blivit gammal!

 Sen vill jag passa på att tacka Plastfönster i Avesta!
Som ni kanske vet så böt vi fönster uppe nu i höstas, och förra vintern, när det var såhär kallt, då hade vi ungefär 14 grader varmt inne, dygnet runt, och is på alla rutor, på insidan.
Nu däremot, så hade det sjunkit med 3 grader under natten, nere alltså. Och då la vi oss ganska tidigt igår, och de enda fönstrena som det är is på är på toan nere! Och det är vårat sämnsta fönster!
Och uppe, ja där är det säkert en 19 grader fortfarande. Graderna har alltså, i princip, inte ens sjunkit där vi böt till dessa fantastiska och underbara fönster.
Så för alla er som renoverar eller bara äger hus och vill ha nya fönster inom en framtid.
Kolla in på www.plastfonster.se.
 Ni kommer inte bli besvikna!

Men, eftersom han har bestämt pojknamn redan nu, då borde jag få bestämma flicknamn.
Så jag bestämmer att det blir en Botilda!
Ett sjukt sött, ovanligt och vackert namn.
Sådär, så får Rickard säga vad han vill. Blir det en flicka ska jag bestämma, ensam och enväldigt.
Demokrati är för mesar, det blir en Botilda!
Jag fick dessutom inga förslag mer än att ha kvar Maj-Björn när jag frågade er, så Botilda it is!

Nu sitter jag och äter min egna snabbpasta, galet god.
Receptet kommer här.
Du rullar lite rökt skinka och hackar upp den i strimlor, lite lagom mycket, ungefär 4 skivor per person.
Småhackar lite rödlök, jag tar ytterst lite, men det är efter smak.
Blandar ihop det med en halv creme fraiche och en dutt tomatpuré.
Jag brukar krydda med svartpeppar och timjan, men det är också efter smak.
Sen häller du den kokta, heta pastan höver röran och vevar runt lite.
Klart!

Alltså, hur bra får man ha det? Rickard gick upp imorse och började med veden, och jag fick sova.
Inatt har jag drömt mardrömmar och vaknat en gång i timmen, så det behövdes, och självklart ställer gullponken upp.
Han hade inget att välja på efter att han som vanligt somnat på soffan på våran myskväll, i andra änden mot vad jag låg också.
Och dessutom har jag skrapat på mig en förkylning under natten, kanske därför jag har sovit 20 timmar på den här helgen.
Imorgon ska jag på klädparty hos bästa Erika! det ska bli så himla roligt! Och på tisdag blir det Aqua Nova, världens bästa Liza har lovat att låna ut en baddräkt åt mig, mina bikinisar täcker knappt vårtgårdarna nu längre, och med Liza har jag mött min överman när det gäller att vara framtung alltså, mohaha.
Nej, men nu ska jag ta mig i kragen och släpa mig till Borlänge och köpa hundmat, Lillemor sitter ju här och svälter alldeles ihjäl!

Ja här hemma så har vi en döende man idag, eller pojk iallafall.
Frans, 15 år är förkyld, han hade 38 graders feber och hosta, så nästan död är han allt.
Män med förkylning alltså, gör en äggledarspolning så ska vi se om ni gnäller efter det!


Jag satt häromdagen och läste igenom alla min gamla blogginlägg, och kände att, va det verkligen så jobbigt?
Mådde jag verkligen sådär dåligt?
Och, jag kan helt ärligt säga att ja, det gjorde jag.
Skulle jag göra om hela proceduren?
Utan att tveka en sekund!

Och på fredag ska jag på sockerbelastningen, då får jag inte äta kvällen innan, och inte på morgonen, så jag kommer väl kräkas på gulliga lilla Ulla (barnmorskan). Eftersom att jag inte är som vanligt folk, så har mitt morgonillamående kommit senare än för alla andra. Jag har mitt nu.
Najs va?
Eller, nej.

Potatisen står på spisen, fisken väntar på stekpannan och killijoxet är klart.
Grabbarna dricker öl, pojkarna spelar Johnny Cash och jag, ja, jag sitter här.
Jag åär helt slut, och tror dessutom att jag går av på mitten, från stjärtskåran och uppåt liksom.
Najs va?
Jag vet att ni är avundsjuka.

Det var iallafall jag när jag för ett år sen läste en blogg om en blivande mamma som klagade om alla sina små bristningar, hennes hemska illamående och foglossning.
Jag var så avundsjuk att jag ville mörda, inte bara henne utan varenda liten mamma på hela jorden. Att min egen mamma dessutom inte finns och farmor nyss hade dött gjorde itne saken bättre.
Mammor skulle förintas.
Jävla gnälliga dumma kärringar som itne visste hur det är för oss som inte visste hur det ärför oss som inte blir gravida!!
Apjävlar!
Men nu, ja nu sitter jag här och vill bara spy ur mig att jävlar, så jävla synd det är om mig som lider av dessa krämpor.
Som alla dessa mammor, genom tiderna har gjort.
Så förlåt stackars er som jag ville mörda. Jag vet hur ni hade det.
jag tar mössan i hand och ber så mycket om ursäkt.

Och den dagen är vi glada över att den är slut, HUJEDAMIG vilken hemsk dag.
Tänk er erat livs värsta bakfylla, sen lägger du en influensa på det. Då har du gårdagen för mig.
Rickard kom hem, jag försökte peta i mig nåt att äta, gick sådär, sen så va det raka spåret upp i sängen.
Jag lyssnade kanske sammanlagt på 10 minuter på Harry Potter, sen sov jag. Som en gris! Utan en dröm!
Jag vaknade när Rickard pussade mig hejdå, men de va knappt det.
12-14 timmar senare vaknade jag, och livet var ljust och vackert igen!
Helt fantastiskt!
Det är såna här dagar jag vill ha, varje dag. Jag kunde borsta tänderna, jag åt gröt till frukost/lunch och har gjort eld, plockat i diskmaskinen och småfixat lite, och knappt varit vaken en timme.
Jag kanske inte ens är gravid längre? Om man bortser från att jag dessutom kollade mig i spegeln imorse och såg en ganska markant kula!
Den ni!
Dessutom så har jag heeelt bestämt mig för vilken barnvagn jag ska ha. En Emmaljunga Edge Duo Combi, Grey flowers. Jädrans vad snygg den är! Dessutom med vita hjulsidor, jäklarns så sportigt! De vita hjulsidorna är inte på bilden, men tjejen på barnens hus sa att det skulle vi få med, och hur skulle man klara sig utan vita hjulsidor? Helt omöjligt!

http://youtu.be/HE1Vy5lKuzw
Det här, det är bra musik, sann musik.
Alla som någonsin älskat, dom vet varför den här låten finns.
Jag älskar den.
Den fick mig att inse att det är alldeles normalt beteende att bli desperat och förstörd när livet går på skit.
Det är inte bara mitt konservativa jag som är lite knäpp.
För knäpp är jag, och konservativ.

Mest konservativ, om jag får säga det själv. Det är en bra egenskap, det sa alltid farmor, hon och jag, vi ville ha det som det vart förut. Förändringar är av ondo.
Som ett exempel kan jag berätta om en av de första gångerna Rickard var med hem till pappa. Vi sladdar in på gården, jag är glad i hågen, öppnar ytterdörren. Och mitt liv rasar. Allt är förstört, livet är skit!
Jag ser det hemska och onda som hänt, skriker, skäller, svär och gråter, kastar mig i bilen och Rickard får köra hem oss igen.

Han fick inte ens ur mig vad som gjort mig så himla förstörd och upprörd, han fattade ju ingenting, dumma han, dumma pappa och dumma, dumma Kerstin!
Gången efter vi kommer, då står pappa och Kerstin i hallen och väntar på oss med ett måttband. Dom visar Rickard vad det onda och hemska var. Kerstin hade flyttat en byrå, som alltid i hela mitt liv, stått närmast ytterdörren. Till andra hörnet, hörnet mot hallen och vardagsrummet istället.
Hela 80 centimeter!
Ni förstår att jag var upprörd, hon hade flyttat den i en rak linje 80 hela centimeter!
Okej att det vart mycket finare, och okej att det vart mycket bättre och mycket mer praktiskt.
Men iallafall, byråjäkeln va flyttad.
Och jag har nog inte smält det riktigt än...

Jag har kanske framställt det som att graviditeten är en dans på rosor. Och ja, det är den, också.
Men, idag var första dagen på, ja kanske 2 månader jag kunde borsta tänderna längst bak och inte behövde använda munskölj, inatt var också första natten jag inte behövde upp och kissa fler än en gång.
Och inatt var första natten som jag mådde riktigt, riktigt dåligt.

Jag tror att mina bihålor håller på att ge upp, mitt huvud exploderar och jag är på så sjukt dåligt humör.
 Jag vill mörda, gärna hela världen.

Ingenting är riktigt bra, och jag har ont i hela kroppen, det är så synd om mig, så jag satt alldeles själv idag på förmiddagen och grät, bara för att det är synd om mig.
Stackars mig som har fått allt jag någonsin önskat, stackars mig som har en massa människor som finns där för mig och stöttar mig.
Stackars mig som är älskad av dom jag vill bli älskad av.
Stackars mig som har ett jobb jag trivs med.
Ja, verkligen, stackars, stackars lilla mig!

Ja, nåt som är godare än just hårdbröd. det kan inte finnas. Det är den ultimata morgon, middag & kvällsmackan.
varje dag!
Du kan ha vilket pålägg som helst, det blir alltid gott, alltid underbart och helt fantastiskt.
Så ni som sitetr med ert sketna rostbröd, det är bara att byta. Hårdbröd är inte bara fantastiskt, det är nyttigt också.
Och som avrundning på den här dagen, kan inget passa bättre.
Jag har haft min bästa dag på länge, jag har orkat allt.
Åkt skidor, hämtat en kärra ved, ätit god mat och varit trevlig hela dagen.
Och det mina damer och herrar, det var inte igår som det hände sist!
Vecka 15 är antågande, och det kanske är därför som jag mår så himla fantastiskt? Men vad vet jag?
Just nu sitter vi i varsin soffa och gör nästan ingenting, det är bara så himla skönt. Träningsvärken börjar kännas i låren, foglossningen känns i svanken och jag känner mig så sjukt nöjd.
Med livet, och allt i dess varför.
Nu skulle jag bara vilja ha sommar, fast veckorna går galet fort redan nu!
Fattar ni, det säger tjoff, sen så är Maj-Björn här!

Jag har inte en, utan 3 stora kärlekar i livet. Tre män som är så galet snygga, att jag nästintill dör ihjäl av att bara se dom. Det är 3 män som står för det goda i livet, som har rätt tänk, rätt sätt att leva och finnas till. Dessa 3 underbara och fantastiska män som jag tycker alla kvinnor ska få upp ögonen för är.

1; Min underbara man Rickard, han är min klippa, mitt stöd och alla kvinnor, nej alla människor skulle ha en sån medmänniska. Han stöttar, han finns till och han älskar mig, i vått och torrt. Han är en riktig liten handyman och fixarfrasse, och helt fantastisk. Dessutom är han sjukt snygg.

2; Sean Connery, denna underbara skottska James Bond som dessutom är dubbad till riddare, blir det mer romantiskt än så? Behöver han ens en förklaring på varför jag bara älskar honom och glider ur soffan bara jag hör hans fantastiska röst? Nej, jag hoppas inte det, OH MY, är det enda jag säger.

3; MacGyver, min underbara, fantastiska Maccan, han ordnar allt, han för mitt favorit uttryck "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" till nya höjder, han får ett gem, och bygger ett flygplan och räddar världen.
Om inte det är romantiskt mina vänner, då är ingenting romantiskt. Dessutom är han den enda i HELA världen som kan bära upp en Hockeyfrilla. MacGyver i mitt <3 nu och för alltid.

Sen måste jag kanske tillägga att kylskåpsmagneten som min älskade pappa gav mig stämmer väldigt bra.
Även om jag kommer möta många prinsar, kommer pappa alltid vara kung.

Sen kan jag berätta att ikväll är det den traditionella fredagsbowlingen med lillebror och pappa Kent, först restaurangmat, sen ska pojkarna få stryk!