Ibland säger en bild med än 1000 ord.
Jag har inte ens orkat göra nåt åt saken.
Suck.

Jag förstår verkligen inte.
Jag är inte så svår.
Jag är rak, ärlig och rättfram.
Men, det lilla menet som alltid verkar komma, så måste jag vara världens sämsta på att förklara mig.
Jag tycker att jag förklarar så bra jämt, jag tänker "den här gången måste han förstått" för att en timme senare märka att, nej, inte den här gången heller.
Hur svårt ska det vara att lyssna på vad jag säger, inte försöka tänka hur jag kanske menar.
Säger jag Bu, menar jag bu, säger jag bä, menar jag bä.
Är det så invecklat?
Är jag så svår?
Nej, jag tycker verkligen inte det.
Men, den lilla mannen jag lever med, och har levt med i närmare 6 år.
För honom måste jag vara en ny person varannan dag, för att därimellan visa att han vet precis allt om hur jag fungerar.
Jag tycker att han är besvärlig, svår att förstå, tjejtjurig och alldeles underbar!
Jag tror, efter stor rannsakan av mig själv, att det är det svåra med honom, det där som retar mig till vansinne, det är DET jag tycker bäst om.
Jag tycker om att jag aldrig riktigt vet, att jag inte kan räkna med att livet ska vara lätt.
Livet är en utmaning, och det är upp till mig att leva det, varje dag, hela dagen.

Ingen i hela världen (jo några till då) har en sån bra Mammagrupp som mig!
Vi träffas varje onsdag, och dom onsdagarna gör mig så lycklig och laddad med positiv energi.
Underbara tjejer, underbara ungar, Gud vad jag tycker om er!
Vi avhandlar alla ämnen från toabesök till riktigt djupa saker, varje vecka.
Och jag trivs så bra.
Jag kan bara vara den jag är, inga murar, inga fasader.
Mitt hjärta och sinne är öppet och jag litar på dom jag är med.
Det, mina damer och herrar är inte jämt det händer för mig!
För även vad folk tror, så är jag en väldigt misstänksam människa. Jag har garden uppe, beredd på att bli attackerad eller behöva fälla ut taggarna. Beredd på att någon ska hacka ner mig i skorna.
Men, på våra onsdagar.
Där är jag trygg.
Alla skulle få ha våra onsdagar <3
Här är en bild på min andra trygghet.
Kan man bli annat än lycklig liksom?

Idag har vi (Rickard) varit så sjukt duktiga! Det har körts jordfräs, krattats, grävt bort kansten (läs:Frans) och gjort allmänt fint på gården.
Märta, hon har mest lekt och haft busbrallorna på sig.
Fast, hon är ju iofs chef jämt. Hon domderar och bestämmer och blir aldrig riktigt nöjd så länge hon inte får själv. Som idag när hon tillslut fick äta själv. För jäkla bra vart det.
Tycket hon och hundarna. Jag är kanske inte lika lyrisk.
Men vad är jag annat än en obetald betjänt?

Idag skulle jag kunna ha en fest!
En stor fest för att fira den stora händelsen "Märtaharbajsatipottanförförstagången"!Jag ser ett slut på blöjtiden! Den är långt fram, men jag ser iallafall en ände på det.
Idag hoppas jag allt jag kan på att vädret håller, jag vill såå gärna vara ute och göra lite nytta!

Idag har det vart riktigt lekigt!
Vi började igår med att få hem gungställningen, Rickard satte dit gungan och så lekte vi på.
Märta älskar att gunga, och krypa i leran i sitt allvädersset (eller hennes, det är lånat av Lilly)!
Dagen idag gjorde vi lekig genom att vi åkte till Aqua Nova, äventyrsbadet här i Borlänge, med mina 2 äldre bröder och brorsonen.
Vi hade så sjukt roligt!
Märta har tillochmed åkt vattenrutschkana!
Och inte nån bäbiskana, utan i knät på pappa i vuxenkanan!
Den du!
Tyvärr har hon fått några prickar på magen..
Nån som vet vad det kan vara?
Nu ligger hon som en klubbad säl och grissover, jag ska försöka hålla mig vaken genom hela Alcatraz! Få se hur det går, tant mamman är trött!

Åh, gårdagens mamma träff var helt fantastisk!
Jag hade så roligt, alla verkade trivas och personligen är jag bara så himla, himla nöjd!
Jag bloggar från telefonen så jag kan inte länka till alla UNDERBARA sponsorer, så jag stjäl från www.zannana.blogg.se istället.
Tack alla som var där, tack alla fantastiska sponsorer, ni är underbara!

Att få nån nytta gjord, eller bara att sitta och få vara helt ifred, det blir svårare och svårare.
Jag lääääängtar efter nångång i framtiden, helst jäkligt snart, då jag får vara hemma HELT själv.
Inga hundar, inga barn, ingen man. Kanske kan katterna få vara hemma, dom håller sig undan ganska bra.
Det behöver inte vara en lång stund. Men kanske en timme? Kanske två? Slippa höra nån annan ens andas.
Gränsen mellan lappsjukan och socialt överslag ligger nära varandra just nu.
Men, nog klagat.
Just nu försöker jag få baka bullar (men mest slippa få ett frispel på 17 åringen) och sen ska jag svoscha ihop en sockerkaka. Men lilla fröken grin/klåfinger gör det lite besvärligt för mig.
Dagens mantra är "snart är det kväll, snart är det kväll".
Ja. Lite så va.

Idag, ja åh, idag. Idag fixade vi alla godispåsarna tills på onsdag, den stora onsdagen som mammaträffen är!
Äntligen blir den!
Imorrn ska jag ta hjälp av Frans-Robert och baka bullar och sockerkaka.
Men nu, nu sitter jag och virkar filt till Rickard och drägglar över Magnus Betnér. Gud i skruven.
Han är så jävla snygg så jag dör lite.
Han och Weasley-bröderna med en klick smör.
Då blev jag en lycklig kvinna.
Att dom dessutom diskuterar terror och dom som är, enligt mig, de största idioterna i världen. Terrorister och nazister.
Dom skulle ha örfilar, allihop.

Har ni någon i ert liv som ni känner att: Gud i skruven, mitt liv vore inte komplett utan dig! Mitt liv vore så mycket gråare, tristare och helt enkelt sämre, om du inte fanns. Har ni någon sån?
Det har jag.
Och det är så underbart.
Det är så fantastiskt när jag bara får känna att du finns.
Tack!

Här kör vi lördagsmys i Västerby.
Jag, Rickard och Märta är hos Fia och Jim och myser.
Snart blir det att hämta pizza också, sen blir de nog att hem och lägga sig på laddning tills imorrn.
Nån som vill ha en löptik eller en kåt katt förresten?
Bara att hämta i backa!

Hick, jag, hick, drack nyss 1,5 glas vin.
Hick.
Nejdå, så illa som fyllehicka vart det inte, men nästan.
Hujedamig.
Det va länge sen det dracks vin här!
Men gott va de! Nästan så jag ska vingla in i köket och ta ett steg till mot morgondagens huvudvärk.
Barnet sover, gubben wordfuedar och ja, då kan jag dricka vin!
Här är dagens kontinentala middag. Helt fantastiskt gott!
Jag är kung i köket.

Här sitter vi i pyjamasarna och leker framför tvn, Märta leker och jag kollar lite lite på mord och inga visor.
Jag bara älskar tv4 Guld! Och att skrutta runt i pyjamas, eller jag sover inte i pyjamas, jag brukar ta på den när jag går upp.
Vill ni se gopussarn i byn då?
Håll i er, för här kommer hon!

Jag är byggd av reservdelar, vansinnigt orättvist.
När ni andra fick nya fina dela när ni vart till, så gick den som byggde mig direkt ner i andrasorteringen.
Det var kanske sparkraven som slog till. "öh ni grabbar, skickar ni ett par fotleder?!" och svaret "du får ta i lådan som det står: kasserat! på, alla är slut och centrallagret vägrar skicka nya". Ungefär sådär gick nog diskussionen. Om hela mig.
Det är därför jag har lår från röven till fötterna, det är därför jag har sned rygg!
Ja, alla små missar, det måste vara så. Jag är gjord av reservdelar.

Här är den URFINA klänningen! Haha jag skrattar fortfarande åt autocorrectningen! Nu ska jag ta min snoriga näsa och kasta mig i säng. Naken och ensam!
Tur Rickard kommer snart, Höhö!

En URFIN klänning fick hon. Haha ser ni, URFIN!

Här i Gustafs är vi fortfarande sjuka.
Jag blir sämre igen känner jag, men Märta är pigg, fast hon är sjuk.
Hon är överallt och ingenstans, snabbare än vinden och hon kan göra mig skvatt galen.
Men nu har Rickard ledigvecka, eller nu var att ta i, han går av på måndag och sen är han ledig ett par dagar.
Det ska bli så skönt att kanske få tid till varandra. Nu har vi gått om varandra lite grann, och jag stänger gärna in mig i mig själv när jag mår dåligt, vilket jag gjort pga den här veckans bravader.
Igår hade vi iallafall Påskmat här med Rickards mamma, hennes man och Märtas ena gudfar och hans sambo.
Vi fick massor av påskägg, godis och strumpor till mig och Märta fick en urin klänning, en sänghimmel och så en handduk.
Av oss fick hon ingenting, vi är så dåliga på att göra sånt!
Hon är så liten än, vad ska vi köpa liksom? Och hon får så galet mycket av alla andra så det blir mest dubbelt om vi handlar med.
Det blir skillnad när hon fyller 1, jäklarns ni, jag planerar redan nu!
Förresten måste jag bara säga att jag älskar funktionen på iPhone 4s som gör att man kan ta kort på sig själv, den lilla kameran vid displayen.
Sjukt roligt, sjukt bra!

Tänk vilken klok dotter jag har, tänk om jag hade vart lika klok.
Man ska ta stöd när man behöver det här i livet!

Vi tänkte snylta åt oss lite Påskmat nånstans idag. Men, istället kommer svärmor hit och äter, så jag släpar runt Märta i kangaroon och försöker städa lite. Diska diskhon och sånt där oerhört roligt. Jag skrattar nästan på mig, så kul är det. Speciellt efter alla mina 3 timmars kvalitetsömn inatt. Jag vart dessutom glatt överraskad imorse av att jag va tvungen att hämta ved också. LavLi!

Märta är på date, ja, egentligen skulle jag väl bli orolig för hennes framtida rykte när hon har så många pojkvänner. Men vad tusan, före dom bedriver otukt med varandra får jag inte klaga. Och vi ska snart hem och ovila oss. Rickard jobbar eftermiddag så nån ro är det inte hemma direkt. Men, snart är det ledigvecka igen!

Vissa människor verkar verkligen göra allt för att krossa mig i molekyler idag.
Jag trodde verkligen att jag skulle få glömma och gå vidare. När jag nu gjort allt för att be om ursäkt.
När jag lämnade in garnet var det inte lortigt. Inte vad jag såg iallafall, och jag har inte medveten gått ur någon virkgrupp heller.

Jag klämmer in ett inlägg till idag. Nu när jag ligger med Märta på bröstet och börjar känna lite ro i själen igen.
Det är skönt att få det bekräftat av dom som känner mig, få veta att jag ALDRIG skulle göra någon besviken med flit.
Att jag aldrig gör annat än mitt eget allra bästa.
Idag har slitit nåt fruktansvärt på självkänslan, det var väldigt, VÄLDIGT länge sen jag kände mig såhär dålig och värdelös. Jag vet inte om det har hänt förut ens en gång.
Jag vill nog egentligen bara säga att ingen vet hur hårt något träffar. Att vissa saker sårar djupare än man kanske tror.
Men det viktigaste jag lärt mig av idag, det är att jag måste bli bättre på att visa när jag är som lägst. Så att jag kan få hjälp upp, istället för en rejäl knuff ner.

Såhär dålig förälder är jag, jag är på lekdate mitt i natten. Dricker kaffe och snackar skit.
Jag tyckte att Märta kan lika gärna vara vaken här som hemma.
Men nu. Nu ska vi dra oss hem mot sängen.

Hej! Du söta rara människa som vill prata med mig om nåt mer privat än att du kan ta det här på bloggen, adda mig på Facebook, eller maila till [email protected].
Jag var med i dokumentären för att kunna finnas för er som ska göra samma resa som vi.
Det är ingen dans på rosor, det är tufft, jobbigt och man behöver stöd i situationen.
Jag skulle nog behövt mycket mer stöd än jag ens kunde ha fått.
Ändå hade vi ett väldigt fint nät av fina, underbara människor runt oss.
Bara tv-teamet var guld värda!
Och våra vänner, ja, bättre vänner än våra, det finns inte.
Jag måste passa på att tacka alla, ALLA där ute som delat våran sorg och våran glädje.
Nu väntar jag bara på att klockan ska slå så att affären öppnar, jag har ett paket där och ska skicka ett jag.
Vi är friskare, jag börjar hämta mig från livskrisen. Life is good, gummisnodd.