Vet ni vad jag önskar?
Jag önskar att alla ni, nästa år, får uppleva lycka.
Att ni nästa år, klarar motgångar bättre än i år.
Att ni nästa år, vågar drömma och följa era drömmar.
Jag önskar, att nästa år, blir det bästa i era liv.
Jag önskar mig själv att jag ska komma ihåg att leva varje dag fullt ut, och att jag ska njuta minst en gång varje dag.
Jag lovar mig själv, att nästa år, ska jag berätta för mig själv, varje dag att jag är stark, duktig och värdefull.

Idag, för nio år sedan dog min mamma.
Hon somnade in, slapp ha ont och kom till en bättre plats.
Idag, just idag, skänker jag en tanke till er som fanns där för mig då.
Ni fanns där när jag var den sämsta människan i världen att ha och göra med.
Jag vet idag hur hemsk jag måste ha varit, och jag vet idag att jag är så tacksam.
För er, att det var just ni som var dom jag hade.
Jag kan inte göra mycket, men jag kan tacka.
Så, tack snälla ni.
Tack för att ni fanns och var som ni var mot mig.
Jag glömmer det aldrig, och jag glömmer er aldrig.

Märta fick en helfräck present av farmorn, ingen julklapp utan bara present. Hur fräcka är dom inte då?! Helfräcka! Lätt ballast på dagis kommer hon vara!

Här är julklappen jag fick, och om
Ni väntar ska ni få se Märtas ena present. Hur fräck som helst!

Nu är jag vaken. Tooooomten, har du varit här med en miljon julklappar åt mig?! Klart du har, jag litar på att vi har en lika fin relation som vi alltid haft. Så tack på förhand.
Det är bara 5 timmar kvar tills jag får väcka Rickard som är iväg och jobbar natt just nu.
Då ska han få sin julklapp från Märta!
Vad han ska få? Ja de kan jag inte berätta nu heller! Ni får se sen, aj pråmiss!
Men tro mig, jag vill berätta,
Det vart en liten miss i planeringen, jag hade inte vart tillräckligt tydlig med att jag villa ha honom hemma inatt. Tydligen är "ja du lär ta ledigt på fredag, eftersom alla kommer på lördag" tydligt nog. My mistake.
Undrar om han förstår själv att han måste vara ledig på nyårsdagen, eftersom vi ska ha hit grannarna på nyår.
Det vet man inte.
Tur jag har Märta, hon och jag förstår varandra knappt alls. Men, vad gör de när man ska klä sig matchande? Ingenting, precis ingenting gör de!

Jag måste ha varit sjukt elak i år. Inte ett endaste litet paket under granen är till mig! Gud, mig är de synd om. Skit i barnen i Afrika. Tänk på mig!!! Isan, som är helt klapplös! På hennes favorit dag på året. Ja, visst, jag är tacksam över allt och alla jag har. Men jag vill ju ha PAKET!!!!

I år vart det svart och vitt. Ja, pyntet till granen. Det passar årets tema. Det här året som verkligen vart både upp och ner, djupaste sorg och klaraste glädje.
Mest klaraste glädje faktiskt, Märta lyser upp alla dagar klarare än solen.
Därför kommer hon få massa julklappar!
Det är hon värd!
Trots att hon nu har ammat i över en timme och jag är tokhungrig, så är jag alldeles lycklig.
Märta ligger här, snart är de jul, jag har världens bästa familj och vänner. Är inte det att glädjas åt till solen och tillbaka så säg!

Här står jag och väntar på att Lillemor ska komma in, 1 centimeter snö ute, äntligen. Jag har fel på tån, mensvärk, finnar överallt och har blivit nickelkänslig. Kuuuuul. Ja, snön är rolig iallafall.

Vilken jäkla dag de va igår alltså, eller iallafall eftermiddag och kväll.
Det tog på krafterna att vara mamma och vara själv hemma då.
Men idag har karamellungen gjort så allt är glömt, hon ålade sig fram nyss.
Helt sjukt stort.
Mitt barn tar sig framåt.
Sinnesjukt.
Och igår läste hon biltema katalogen också. Hon är så duktig!

Haledusingen vilket barn jag har.
Hon har starka lungor den här, de kan jag lova.
Och hon har humör som, ja helt ärligt, både mig och maken.
Och ingenting duger egentligen, mer än 2 minuter åt gången.
så, påt och kämpa med amningen igen då.

Mitt huvud exploderar nog snart.
Men de går nog över.
Jag ska dra täcket över huvudet, sen ska jag ta och skriva ner lite mer åt er.
Men, jag kan erkänna att jag hade nog en väldigt enkel förlossning, allt gick enligt planerna, det gick lagom fort.
Dessutom gjorde de inte så väldigt ont heller.
Jag kände mig som stålkvinnan flera månader efter!

Imorgon. Imorgon är jag själv, ensam och ensling. Så imorgon kanske jag mår bättre. Imorgon skriver jag förlossningsberättelsen.
Nu, nu ska jag försöka sova.

Nu ska jag skryta.
Ödmjukhet är inte min grej, inte när de gäller karamellen.
Kanske inte annars heller, men va tusan.
Kolla här liksom.

If life seems jolly rotten, there somethings you forgotten and that is to laugh and dance and sing.

Den lilla dängan läste jag nyss på en facebook status, och skoja inte att den behövdes!
Trots att jag fick träffa julbakarna igår så har idag varit piss. Piss och runk.
Men, de blev bättre av lite Monthy Python.

Så, kläm i och sjung nu:
ALLWAYS LOOK ON THE BRIGHT SIDE OF LIFE... Och så visslar den som kan, alltså är jag tyst.

Nu kan ni sluta oroa er, vart ingen spansk flagga den här gången heller!
Tyvärr måste vi fixa parkeringsbromsen, men de gör nog lilla hjärtgubben på ett kick!
Sen va vi till Coop och handlade till den årliga bakkvällen ikväll.
Inte för att vi vart med förut, men jag har vart medbjuden iallafall.
Så i år, ikväll, så smäller de!

Nu vill jag bara upplysa om att i Borlänge, här snöar det! Tjohoo!

Nu ska vi besiktiga bilen, känns sådär. Dels är jag amningshungrig, dessutom är jag alltid nervös för spansk flagg.
Just julmånaden känns de sådär om bilen skulle kosta oss miljoners pengar vi inte har. Och jag vill INTE värdera upp huset för den skull.
För den skull, säger man så? Eller skriver man så? För jag menar: av den anledningen. Men jag talar dalmål, och bloggar dalmål. Ni får gå en språkkurs om ni inte fattar.

Vet ni vad jag gjort nyss?
Helt sjukt, tror knappt det är sant.
Men jag va ute och sprang, med hundarna och barnvagn, och jag säger inte bara att jag sprang. Jag sprang på riktigt!
Så, de ska firas med Donken. Mahaha, man ska hålla skinnet spänt!

Jag har funderar mycket på kvinnligt och manligt, flickor och pojkar, grönt och rosa. Ni fattar.
Jag är en sån som tycker att det är fint med rosa på tjejer, men är livrädd för könsroller.
Jämställdhet är det viktigaste i samhället.
Men jämställdhet är inte att jag ska byta däck varannan gång.
Det handlar om att dela så de känns okej, för båda.

Just nu känner jag att jag är påväg i kvinnofällan.
Min man vill (självklart) ha det städar när han kommer från jobbet, det vill gärna jag med, men han är snäppet värre.
Lägg på en sjuk prestationsångest när jag har en pedant svägerska och en svärmor som orkade hur mycket som helst när barnen var små, och som grädde på moset, lägg på mina minnen från barndomen.
Man kom hem till nån tjejkompis, deras rena, välstädade hem där de ständigt luktade ajax, mammorna var piffade och maten stog serverad prick klockan 16.30, varje dag. Året runt.
När man själv är uppväxt lite tvärtemot det (äh, vi äter hos farmor, köksbordet är fullt av radiobilar/en motor/diverse annat pul) så är det svårt att hålla den standarden min man vill ha.
Mitt sätt att lösa problemet är att
1: sluta sov.
2 : städa när Märta sover.
Den enda lilla detaljen är, att när Märta sover skulle jag kanske försöka hinna äta, bajsa, duscha, ja såna där små detaljer.
Så steg 3 blir då : sluta äta.
Eller sluta inte, men jag glömmer liksom av det, och sen försvinner hungern.
Inte så smart.
Så när Rickard börjar jobba igen på onsdag ska jag ändra mig.
Jag ska låta bli att dammsuga, det blir ändå ingen skillnad, och äta istället.
Det gör nog en väldig skillnad.

Nu är det dags att outa min själ. Eller ja, min kropp egentligen, men min vikt är så nära mitt hjärta som det går. Det är mitt stora problem i livet, jag kan inte sköta mig.
Det är inte hur mycket jag väger det handlar om, jag blir aldrig nöjd.
Med lite gamla matproblem i ryggsäcken måste jag vara jättenoga.
Och jag måste få glädjas.
De sista åren har jag, enligt mitt BMI, och mig, klassats som överviktig. Ganska mycket ett tag.
Precis innan jag vart gravid bestämde jag mig att jag, utan att banta skulle ändra min syn på mig själv.
Det går ju sådär.
Men jag tycker inte att jag är jätteroligt längre, utan lite lagomt fin sådär.
Men jag har självklart ett mål, jag vill vara sund. Och ett sunt BMI måste klassas som att vara sund. Och nu, nu har jag 0,5 kvar (på min shape up app) tills jag är borta från överviktsskalan.
Och jag är dessutom 1,4 kilo ifrån att kunna jubla över min vikt.
Det är så nära så jag nästan kan ta på de nu...