Ibland blir jag sådär chockförvånad.

Som igår, när svärmor var här.

Då ligger Karamellen i sitt babygym, på rygg på golvet.

Jag kollar ner, och ungen ligger på mage, PANG.

Förvånad är det minsta man kan säga.

Jag fortsätter äta, kollar ner efter en stund igen.

PANG, ungen ligger på rygg igen.

Och nu är det bara PANG, PANG, PANG, PANG.

Hon vänder sig som en virvelvind!

Hur tur är det inte att vi har ett golv liksom?

Så, hon ligger på golvet och vänder sig och jag stickar en mössa.

Jag tänkte försöka få ihop en julmösseklapp til mig själv så jag ahr nåt fint att öppna på julaftonsmorgonen.

Har jag sagt att jag ÄLSKAR julklappar?