Alltså, jag är verkligen inte i toppskick.
Idag lämnade jag Märta på dagis, vi har 15 timmar så jag kan söka jobb, men när jag kom hem körde jag en snabbvända på AMS.se och sen tokslocknade jag, IGEN.
Jag är så trött och seg i huvet, jag vet inte vad som är felet, bakfyllan kan inte sitta i fortfarande?!
Men, nu ska Märtis hämtas och jag ska köpa potatis och fläsk, för idag vankas det raggmunk i Backa!

Idag är en sån här dag som jag är alldeles gråtig.
Märta är en sån fantastisk liten människa, hon är så underbar och otrolig att jag vet inte vart stoltheten ska få plats.
Jag tänker mycket på vad mamma skulle sagt om henne, vad farmor skulle ha tyckt, och jag vet att dom skulle älskat henne mer än allt.
Hon är ju den bästa människan på jorden.
Hon är allting bra, och lite till.
Hon älskar djur och musik, hon dansar så fort det kommer musik på och skriker när hon ser hästar, av glädje!
Hon utstrålar så mycket bus, glädje och lek och hon gör mig hel.
Hon får mig att vilja.
Min luft, mitt liv, min Märta!

Av alla saker som gör mig frustrerad ligger en sak väldigt högt.
Vilken?
Jo, alla små, söta, oskyldiga tjejer som ställer upp på snuskgubbars "modellbilder".
Du blir inte modell för att du låter en okänd man med dyr kamera ta kort på dig, hemsminkad och naken!
Eller, ja, modell blir du kanske. Men inte på Tyra Banks viset.
Snälla, klä på er!
Ni ska vara stolta över era kroppar, absolut, ni ska älska er själva, absolut.
Men. Snälla.
Är tanken när ni lägger upp er där verkligen att ni ska bli dagens runk för ett gäng gubbar som inte har hunnit köpt nyaste FIB-Aktuellt?
Hedra er själva och era kroppar.
Snälla, söta småflickor.
Tänk ett varv till.

Nu har jag vart och tränat EFIT.
Gud i skruven, jag dör så trött jag blir av det, slut och skakig. Och glad.
Imorrn måste jag ringa Ulla och kolla upp mig, nåt fel är det som är trasigt (som vanligt). Men nu är jag värd att bara finnas, sen en dusch och imorrn gåtur på sjuan.
Jag kommer vara död imorrn till lunch.

Idag, vart tog idag vägen? Ska livet springa förbi en när man har barn alltså?
Det känns som att jag nyss gick upp imorse, där vid tjugo över sju, och så känns det som att jag fått typ, ja ingenting gjort. Som vanligt.
Jag har bara lagat lite mat, plockat i och ur diskmaskin, kört tvättmaskin (ja, här i Dalarna säger man maskin, inte maskinen), stickat en mössa, lagat lite mer mat och lekt, lekt och lekt. Ändå har karamellen vart på dagis, och ja, jag vägrar säga förskola. Mitt barn ska INTE gå i skola än på massor av år.
Så är det med den saken.
Nu ligger jag till sängs, ensam och övergiven i bara mässingen och lyssnar på Harry Potter, han och hans kompisar har rullat ett par varv i bandarn, men det är så himla behagligt att lyssna på.
Har ni nåt bra tips på någon annan bra ljudbok man kan skicka i som kan vagga mig till sömns?

Nej, men nu ska jag ge upp, så jag orkar imorrn med, när min privata väckarklocka ringer där mellan 6 och 7, ungefär samtidigt som Rickard kommer hem gissar jag. Åh, ajm så äksajtäd.
Jag hatar morgnar, har jag någonsin nämnt det förut?
Dom får mig liksom att vilja dö en våldsam död, ända tills jag rest mig upp. Då blir det genast bättre.

Här sätter man igång tvn och tänker att, åh Scooby doo, äntligen nåt som prinsessan bajsbralla kan se utan att jag själv mår illa. Eller okej, som kan rulla på tvn så jag slipper mitt sug av att sätta igång pusseldeckare med massor av mord. Men gissa om jag blir irriterad när det är nån ny variant?!
Skitfult ritat och fel röster. Man blir ju förbannad!

Men, till nästa ämne då, varför berättade ingen för mig att när lilla barnet börjar gå, börjar hon även att ramla?!

Dessutom har jag diagnosticerat mig själv med dyspraxi.
Japp, det är så.
Jag har bestämt det.
Och ja, jag kommer vara mindre bitter bara jag vaknat ordentligt, just nu är mitt gamla tonårsmorgonhumör kvar. Och här särskrivs det inte!

Jag gillar att man ser mitt engagemang i karamellen också, hon leker mot bordet nu, jag vet vart hon är iallafall. Mahaha.

Nemän, hur länge sen va det nu sen sist?
Ofantligt lång tid!
Vad har hänt i mitt liv då?
Ja, just ingenting.. Eller, ja, nu ljög jag. Sjysst att börja med att ljuga för er!
Jag har jobbat hela sommaren, 10-18 vareviga dag, blivit vigselförättare, vigt lite folk till höger och vänster, saknat Märt-brallan så jag blivit galen om dagarna, varit hemma och jagat henne så jag blivit galen igen och ja, levt på liksom.
Hur har ni haft det?

Lilla fröken har fyllt 1 år, fått miljarders presenter, lärt sig gå och prata och börjat på dagis.
Alltså, dagis måste vara bästa uppfinningen någonsin.
Veckan före Karamellen fyllde 1 så började vi skola in henne, och det kan vara bland det bästa jag gjort.
Dämmit. Det är helt fantastiskt!
Lite tid för lugn och ro, och lite mer tid för jobb.
Ah, visst ja, vi har renoverat också.
Och så har jag jojo-bantat.
Ja, det var nog min sommar.
Hur var er sommar?
Hur är era liv just idag?

Hur ska man kunna urskilja blåbär och björnbär i ett vanligt 70:- rödtjut?
Kan nån av er det?
Själv känner jag att det smakar rödtjut, sen är jag nöjd med det.
Ikväll va det jäkligt gott dessutom, speciellt eftersom att jag firar in min hela veckas semester. Sen drar det igång med 6 dagars jobbveckor. Fasen, sån kvinna jag är!
Snart ska jag släpa min trötta gamla kropp genom duschen för ett par timmars sömn.
Igår kväll trodde jag att jag skulle somna ståendes, ända tills jag la mig och rickard lyckades väcka mig 3 gånger från microvilan.
Sen va jag vaken halva natten.
Så idag är jag TRÖTT.
Men. Det går fort över efter min vinsovning.
Fattar ni vilket lyx det är att kunna dricka vin fast jag har ägglossning?
Det är helt sjukt lyxigt.

Ja, alla som känner mig vet att jag älskar mitt barn. Högt och rent.
Men gudars skymning så fantastiskt det är att få arbeta!
Få känna att jag gör nytta, att äta lunch på en bestämd tid och dessutom få sluta och åka hem till familjen.
En ärlig dags arbete är verkligen elt fantastiskt.
Just nu har jag det lite lugnt, jobbat ikapp lite så jag kan ta nån minut och blogga.
Idag mår jag så jäkla bra så det är helt galet.
Fantastiskt.
Ja, det va länge sen jag mådde såhär bra.
Nya tider, nya beslut.
Life's good gummisnodd.

Så fort jag börjar blogga så börjar barnet att gråta. Okej, jag kan inte BARA skylla på det, lite känslomässig lepra, stjärtcancer i hjärnan och ett surt humör har också spelat in.
Men nu är jag back in the game!
Lilla karamellbrallan tar numera två steg, säger sitt namn och pekar på allt.
Hon goddagar och säger tack.
Väluppfostrad och artig. Och ett riktigt hår av hin!
Hon är ÖVERALLT!
Det stog inte i manualen!!
Sen ser hon ut såhär när vi skäller på henne...

Så himla bra det blir, när vi grejar.
Nytt bord, ett nytt parasoll och nya dynor.
Färg ska det vara!
Prinsessan bajsbralla gillart tydligen, stort plus!

Idag tänkte jag att kreativiteten ska flöda.
Det är planen.
Jag måste på nåt vis hålla igång tills ikväll, det minste lilla lugn så stupar jag nog rätt ner i framstupasidoläge, och kommer inte därifrån.
Jag är helt sopslut!
Lilla fröken var nämmeligen vaken ungefär halva natten, och valde just den halvan jag hade tänkt att använda till att sova.
Nu tänker ni nog: men, då måste den lilla karamellen sova nu iallafall?
Svar: neppon peppon!
Den lilla bajsbrallan har tydligen bestämt sig för att sova, det är för mesar och killar med liten snopp.
Och hon är varken mesig eller kille, så; hon är vaken.
Nu också.
Så idag, när svärmor kommer och tar det lilla bajstrollet så ska jag gasa tills det rasar. Och hoppas att det håller i sig tills ikväll.
Jag har laddat med en kanna kaffe och lite kycklingsallad (läs MYCKET istället för lite där).
Nu går vi all in på idag!
Jag tycker ni ska lägga märke till det ovanligt städade huset förresten.
Ja, jag tog bilden i en väl vald vinkel.

Ida är det onsdag, egentligen är onsdagar heliga, för då träffar jag mina underbara mammor.
Men idag måste jag välja bort det.
Jag måste vara hemma och lappa ihop mig lite, försöka stressa ner och pillemasa lite.
Jag känner mig lite trasig, så lite terapipulning är nog vad jag klarar av idag.
Imorrn ska jag dessutom till Örebro med jobbet och gå på mässa från morgon till kväll, då måste jag ha lite mer energi än jag haft de sista dagarna.
Jag börjar bli gammal.
Det måste vara det.

Märta älskar förresten redan att ta egobilder på sig själv.
Här är en av dagens.
Kommer bli kul när hon blir 13 för oss, haha.