Idag fick jag världens finaste komplimang av min kära Englands, ja för tusan, vän Nora.
Hon skrev så himla fint om mig att jag började grina.
Det som gjorde mig så himla glad var att hon beskrev mig som precis den tjejen jag vill vara, och tydligen tycker hon att jag är just så.
Helt otroligt!
Gissa om jag behövde höra det med en bakfull man och mensvärk?

Jag har vart lite tyst här då jag verkligen varit tvungen att jobba med mig själv, mitt mående och mitt liv.
Jag började med plantera om blommor och putsa lite fönster, byta gardiner och sen har jag försökt fortsätta på den banan.
Rensa i röran när jag rensar i hjärnan.
Det fungerar ganska bra faktiskt.
Eller, ja det blir fint hemma iallafall.
Några fler timmar på dygnet bara så vore det perfekt!