Idag är en sån här dag som jag är alldeles gråtig.
Märta är en sån fantastisk liten människa, hon är så underbar och otrolig att jag vet inte vart stoltheten ska få plats.
Jag tänker mycket på vad mamma skulle sagt om henne, vad farmor skulle ha tyckt, och jag vet att dom skulle älskat henne mer än allt.
Hon är ju den bästa människan på jorden.
Hon är allting bra, och lite till.
Hon älskar djur och musik, hon dansar så fort det kommer musik på och skriker när hon ser hästar, av glädje!
Hon utstrålar så mycket bus, glädje och lek och hon gör mig hel.
Hon får mig att vilja.
Min luft, mitt liv, min Märta!