Jag är nog elak och missunnsam, det må så vara.
Men jag blir inte glad för allting som händer runt ikring mig, jag hoppar inte av glädje för att nån bekant blir jättelycklig och jag kommer aldrig glädjas i hjärtat när jag själv bara vill och vill och vill.
Visst, jävligt kul för er. Mer än så är det inte.
Köper ni hus, skaffar en miljon ungar, får nya jobb, vinner en miljard på Bingolotto.
Kul för er, mer känner jag inte.
Jag kan inte vara så falsk att jag gratulerar och hoppar av lycka, fär jag känner inte så helt enkelt.
Och om vi ska vara ärliga, hur mycket känner ni så för mig då?
Precis, inte ett jota.
Så jag tror ni förstår, och förstår ni inte så bryr jag mig inte avsevärt om det.
Jag kommer börja glädjas på riktigt för andras skull när jag själv inte bara känner sorg och tomhet inne i mig.
Mina bra dagar, då så mår jag hur fantastiskt som helst. Då gläds jag om så en femåring får en klubba.
Idag skulle jag nog fnysa åt ungen och säga att den kommer få borrlaga tänderna, och att det gör JÄTTEONT.
Idag känner jag så, just nu, imorgon, ja, det är imorgon.
Och då ska vi fira Rickards farmor.
Det är vad jag vet om imorgon, resten får vi se hur det blir.

Så länge kunde det bra skovet hålla i sig.
Nu får livet och dess varför ge sig!
Och dessutom, är det så jäkla svårt att höra av sig tycker du?
PUCKO.

Idag har vi bott i huset i 2 år, helt sjukt.
I 2 hela år har vi betalat lån, vi har renovrat lite här och lite där, vart oroliga för buffertar vi inte har och njutit, njutit, njutit!
Jag älskar mitt hus, jag vill inte bo någon annanstans.
Så igår firade vi med att åka till Dalarasten och köpa Hamburger Orginal, och den mina kära vänner borde ni prova.
Den är fantastiskt god. Jag ahde aldrig ätit den före igår, men det kommer slinka ner fler av den sorten.
Tyvärr har jag kommit in i en ickeätar period, så jag är inte speciellt hungrig av mig och kan äta kanske hälften så mycket som jag brukar, det är najs.
På jobbet när vi skulle äta fredags pizzan fick jag inte ens i mig en hel barnpizza, tillochmed H frågade va de va för fel. Men det är inge fel, jag är bara inte lika hungrig och blir mätt på en gång.
Passar bra nu till sommaren, jag brukar alltid rasa nåt kilo då, och det tackar vi för!

Jag vill också gratta alla mina mammor på morsdag, så grattis: Kerstin, Lotte, Maria, Anna, Irene, Kicki... Hum, har jag glömt nån nu?
Känns lite så.. Isånnafall får ni skälla på mig!
Nej nu ska jag pilla mig i naveln och fundera på livet en stund innan jag gör nåt vettigt idag.

Jag är nog en av de konstigaste människor på denna jord, jag förstår mig inte på mig själv.
Just nu så är jag så glad för gårdagens besked att jag nästan blir deprimerad.
Jag är så jädrans rädd att det ska hända något hemskt nu, som det brukar göra tyvärr, när jag är så glad och lycklig.
Jag har så himla mycket att vara glad för just nu, vi har jubileum i huset, IVF är på g, och det mesta andra veerkar börja ordna upp sig också. Så varför tillåter jag mig inte att vara glad fullt ut?
Just idag kan det ha att göra med att jag inte har sovit sen natten till igår, de 2 timmarna imorse innan jag åkte hem från jobbet räknar jag inte med direkt.
Vilket liv det var i Hedemora inatt alltså, tror de var fest överallt, iallafall överallt på Borgarnäsvägen, för där var det skrik och cigarett lukt hela natten.
Gissa om jag var imponerad vid 4 rycket imorse när folk började komma hem och tidningen kom?
Inte mycket då.
Ikväll ska vi åka och äta kinamat, som lite firning för oss. det är vi väl värda tycker jag!
Jag skulle gärna åkt till Långsta och festat rejält, men jag mår så jäkla dåligt att jag bara vill vara hemma.
När jag får lite ångest och tycker livet är allmänt piss, då vill jag bara vara hemma, amatörpsykologen i mig har bestämt att det är för att jag bara känner mig trygg här hemma.
Nåt som märks väldigt tydligt när jag inte kan sova någon annanstans och när jag mår såhär som idag, då kan jag inte ens sova inne på soffan när Rickard är ute.
Men det går över, det är kämpigt ett par dagar nu, imorgon är nog allt fridens liljor igen.
Det brukar vara så.
Och jag är ju så himla glad!
Bara lilla Nemo blir bra och får komma hem igen så är nog det mesta perfekt!

Nu äntligen äntligen är kontrastultraljudet gick bra, eller bra kanske är att överdriva, det gjorde så ont så jag trodde jag skulle tuppa av en sväng, och direkt efter kändes det som en blandning av att vara bakfull och magsjuk. Men nu mår jag bättre iallfall, är lite seg, är nog en pärs för kroppen att få in vätskor och slangar på ställen don inte ska vara. Tydligen känns det som mensvärk, men jag har i princip aldrig haft det förut så det var lite chockartat. Men som sagt, det gick bra.
Allting flödar som det ska, så nu har vi en diagnos. Vi är oförklarligt barnlösa. Bra sammanfattat.
men nu till dom riktigt, riktigt glada nyheterna.
Om 3 månader får vi börja med IVFen. Nu är det bra väntetid, sen sätter det igång!
Fattar ni!? Det är helt otroligt, vi har väntat i 3 jävla år, och nu bara pang bom så kommer det sätta igång om 3 ynka månader.
Det betyder att om allt går precis som det ska, och ruvningen funkar på första försöket (mot all förmodan) så är vi föräldrar nästa år.
Sug på den ni.
Nästa år kan vi vara 3
Helt overklig känsla. Helt sjuk känsla. Jag blir nästan mållös.

Det har varit lite mycket nu, så jag har totalt bortprioriterat bloggen. jag orkar inte allt har jag märkt, och bättre att orka annat än blogga.
Vi har äntligen fått tid för spolningen nu, på Fredag, skoja inte att jag är så sjukt nervös.
Har inte sovit många stunder inatt och är så klubbig i magen att det inte är klokt!
Men det ska bli så vansinnigt skönt att få det gjort, få se om allt fungerar som det ska. Det är bara det kvar nu, på våran väg mot IVF.
Häromdagen så insåg vi att de flesta nog inte vet hur hela den här IVF vevan fungerar. Så nu blir det en snabbskola här.
När vi väl kommer till Ivf stadiet, då kommer dom ta ut ägg från mig, boosta på dom som dom är perfekta, ta spermier från Rickard, boosta på dom så dom är perfekta. Plantera in spermien i ägget och sen plnatera tillbaka det i mig.
Dey här var en fruktansvärt förenklad version, det är för det första flera ägg som befruktas samtidigt, men bara ett som planteras in.
Men, det är MINA ägg och RICKARDS spermier, ingen annans.
Våra gener, vårat barn.
Men det blir inte gjort i sängkammaren.

Är lite mycket nu, så jag orkar inte riktigt.

Shit, jag känner mig bakis alltså, helt sjukt!
Men Camilla Lindberg var jättetrevlig och det var superintressant att sitta några timmar och bara mala politik.
Helt loveli.
Men nu ska jag sätta mig och bara försöka ha mindre ont.
Har skickat världens längsta mail, men vad det handlar om får ni inte veta än, kanske aldrig, den du!

Va det dom som hette Vodafone förut?
Tur att det är reklam på tvn under deperate så att jag hinner blogga lite, det trycker på liksom!
Idag har Frans uppdaterat mig med massa roligt Garpenbergsskvaller, vad skulle jag göra utan de?
Hanna, min fina fina skvallertant, åh vad jag saknar att tala med dig dagligen, med dina kontakter (gruvan) fick man veta allt. Folke är så mycket mer svårpumpad än Hanna och Frans...
På torsdag fyller Madde år också, jag hoppas INNERLIGT att jag kan köra bil tills dess. Helt överjävligt att bara kunna sitta här. Fast det va skönt att sitta på gården med foten högt och läsa hela dagen idag, det kan jag inte klaga på alls faktiskt.
Imorgon gissar jag att det blir en intensiv dag och mycket som Rickarden vill göra, han jobbar ju natt sen så då brukar han bli överdrivet produktiv nästan.
Och jag ska och träffa Camilla Lindberg från Fp också, köka lite smörgåstårta med henne och tala lite. Ska bli spännande att få höra vad hon säger om all debatt som blivit efter att hon sa att hon vill ha lagliga bordeller.
Det blir nog hur bra som helst, mycket snack och intressant diskussion kan jag tro.
Nej nu ska jag ta och längta efter Rickard lite mer, om en halvtimme är han hemma, äntligen!!

Idag ska det ätas rester, fasiken så fint. Jag har bara ätit en macka åtta imorse, men är trots det inte hungrig. Jag som brukar vara det alldeles jämt annars.
Men Frans blir snart vrålfemtonårs-hungrig. Så då är det bara att börja bossa igen.
Idag så vart jag själv en halvtimme mellan att Elin åkte och Frans kom hem, det var ungefär, hur skönt som helst. Förutom att jag får sitta där jag sitter med foten högt i vädret.
Nu vill jag bara ha hem Rickard så jag kan lägga mig på hans arm i soffan.
För nå sömn gissar jag väl på att det inte blir inatt heller, va fan kan jag inte sova för?

Jag är fanimej rejält, duktigt bitter just nu. Och jag tycker det är lite skönt för tillfället.
Just nu, bara tills Rickard och Elin kommer hem så tänker jag bittra ner mig rejält. Vara sur och tvär i min ensamhet och bara avsky allting.
För när dom kommer ska jag vara glada, starka, trygga Isa igen. För det är den sidan som dom behöver just ikväll.
Ikväll vill jag sätta mig åt sidan och bara trycka på gladansiktet och finnas för dom, för det är sån jag vill vara.
Jag tänker på min gamla klasskompis Sebbes tröja ofta, den symboliserar hur jag vill vara så himla bra.
Stark-Stolt-Trygg

Jag tror att alla människor behöver vara mera just nu.
Bara känna att det man har, och det man får duger gott alldeles precis som det är.
Att se allt för vad det är och vara lycklig för småsaker, att tycka att livet är ljust och vackert trots att det är lite mulet. Att vara glad för dom man har, istället för att bara sakna dom som inte finns längre.
Om det här hade varit lättare, så hade det nog gått bättre för många. Men vem har sagt att livet ska vara enkelt jämt?
Idag ska Rickard och Elin åka med sina kusiner till Mormor som är inlagd.
Jag och Frans ska nog bara vara hemma och mysa tror jag, han vid krysslådan, mest troligt. Haha.
Så jäkla härligt att ha båda Frans och Elin här, jag bara njuter!
Just nu ser vi på Hitta Nemo och fnittrar i väntan på att Rickard ska komma hem. Jag ska snart skicka ner Frans att gör eld så att vi kan duscha hela bunten, det är behövligt känner jag!
Så jädrans drygt att inte kunn göra något själv, men det är lite skönt att ha lite semester också, haha.
Nu ska jag läsa lite forumstrådar och sen ska jag beordra och bestämma lite mer.
och Elin, hon plockar ur diskmaskinen, undrar om jag ska upplysa henne om att fönstren är lortiga också? Hahahahahahaha

Tänk inte på de, då ordnar sig allt. Släng igen bildörren över handen, men tänk inte på att det gör ont. då slutar det. Ramla nerför trappen och bryt ett ben, sluta tänk på det och gå därifrån.
Det är vad jag får veta av de flesta, de flesta dagarna. Tänk inte på det. Fokusera på annat.
Tänker du inte på det, då slutar det nästan finnas.
Så enkelt att lösa alla sina problem, att jag inte insett det förrens nu. Så nu ska jag kasta kryckorna och dansa lite balett, jag ska låta bli att tänka på foten. Då gör den tydligen inte ont längre. Tänk på det ni som är förlamade tillexempel, tänker ni inte på det, då går det över.
Eller, är det kanske så att det bara funkar på vissa grejer?
Eller, hur har ni tänkt de?

Förväntningarna börjar öka, trots missmodet.
Igår fick grabbarna upp alla tapeter, jag ska skicka ut bilder bara jag fått in golvet och möblerat som de ska vara, sen ska det sys matchande gardiner.
Jag måste bara fråga er, är de fler än jag som har ett väldigt rörigt liv?
I mitt liv händer det alltid någonting, någon dör, någon föds, några blir osams, några andra blir sams. Alltid finns det något för mig att sätta tänderna i och rodda upp.
Är det fler än jag som har det så? Jag är ganska säker på de, men de vore roligt att få det svart på vitt liksom.
Idag har jag ringt och fått numret till ortopeden i falun och ringt och avbokat min klipptid, som det är just nu finns det inga pengar till det, och dessutom tar jag mig inte till frisören då jag inte kan röra på mig, eller röra mig kan jag, jag kan ju bara inte gå eller köra bil eller göra nåt som handlar om att stödja på vänsterfoten.
Trots det så lyckades jag göra lasagne till 8 personer igår, med lite hantlangare som dukade och langade grejer.
Vart gott som tusan och alla var proppmätta innan dom gick från bordet, sånt gillar jag.
Nu ska jag sitta här med min fot i vädret och bara invänta missmodet. Då är det bara att börja ringa runt igen.

Hade jag varit Tysk idag, då hade jag varit pank! För hujedamig så många älgar vi såg på vägen hem!
Just nu längtar jag först till om några minuter då Rickard kommer och lägger sig hos mig och ser på MacGyver, och sen tills imorrn då vi ska luncha på thai och sushi!
Hur bra blir inte de liksom?
dessutom så är det en stooor chans att vi blir klara med hallen uppe, golv och allting.
Alltså, idag är en sån dag som jag känner mig alldeles oförtjänt lycklig. Eller, förresten, jag förtjänar att vara de!

Rickard jobbar 10 timmars natten, så jag får sitta här med kryckorna i knät.
Sjukt tråkigt, vad skulle jag ha gjort utan hundarna dagarna som den här?
Det gick galet fort på Falun, dom hittade ingen puls på min fot först så paniken började stiga, men sen va den bara stukad/vrickad, som vanligt. Så nu är jag beordrad att börja med sjukgymnastik.
Det blir nog brau de.
Måndag-Onsdag så kommer Fransemannen vara här, det ska bli kul som rackarns!
Men nu börjar hela kroppen göra ont, så jag ska nog slänga ikull mig och vänta på bättre tider. Imorrn vill säga.

Alltså att jag är klumpig, det har vi vetat länge. Men att det är såhär illa, det trodde ingen.
Vi kom ut från Goodholms idag, jag gick i vanlig takt på gott humör. Vid trottoarkanten så viker sig fotfan, det bara krasar i hela benet och jag dråsar i backen rejält!
Jag skrapade knät, så det har jag blött igenom en kompress, skrapade ena handen och foten kan jag ju, efter 3 1grams alvedon ha hälen på bordet utan att gråta. Det gör riktigt jävla ont, hela tiden.
Men vi åkte till Anders och Maria, A drog fram medicinlådan, vi fick kasta mina nya strumpbyxor som bara va skräp, skickade i mig några alvedon. Sen kom Maria och Mellan hem så då åt vi världen godaste mat. Sen åkte vi hem.
Rickard hämtade kryckorna åt mig och bäddade ner mig i soffan, och här lar jag nog förbli tror jag. Inget maraton inatt direkt.
Aja, imorrn ska vi på massor av kalas, så akuten hinner jag då rakt inte med. Fotjäkeln får fasiken göra ont. Den är ju ändå säkert inte bryten, det har dom ju aldrig vart förut!

Dom är väl använda dom, jag har i mitt liv sen jag var 16 minst slitit ut 2 par, och då kan jag tillägga att jag sover naken. Så dom är slitna på vaken tid. Jag älskar dom, mer än livet själv ibland.
När jag kan ta av mig bhn och ta på mig pyjamasbyxorna, då vet jag att jag är ledig. Och det är underbart.
Nu så ska jag kolla på familjen Annorlunda, det absolut bästa tvprogrammet som någonsin funnits. Det finns inget som får mig att bli lyckligare i hjärtat på tvn. Det är som mina idoler i Älvdalen jag vill ha det!

Ibland är det så fantastiskt skönt att bara stanna upp och inse att man har det jädrans bra.
Jag har ett fantastiskt liv, och jag FÅR inte klaga egentligen.
Idag, efter en otroligt stressig förmiddag så ställde jag mig i köket och tog en djupt andetag och insåg att livet är jäkligt bra. Trtots att jag inte kan sova, som slår tillbaka på att jag mår illa hela tiden, Trots massvis att göra, ständigt för lite pengar känns det som och allt som hör till. Så trivs jag, jag trivs som sjutton!
Ja, jag kan inte få några barn. Men det är inte hela världen. Världen är full av barn som behöver ett riktigt hem istället för ett lerskjul. Och dessutom finns IVFen.
Nu ska jag kasta mig igenom duschen, snajda till mig as hell, sen ska jag träffa kommunalrådet och sen ska jag in till stan och köka på greken.
Bordet är bokat till 7, Isbiten, Jackass, Sahanna och Plåtnicklas.
Järngänget är samlat igen, gudars.
 I love U!

Jag har såna sjuka sömnproblem, återigen, jag kan inte somna! Och jag vaknar hela tiden och drömmer otäcka drömmar, är det fullmåne bakom molnen kanske?
Idag blir det jobb 16-08, det ska bli roligt att få kunna träffa H lite när han inte bara är jättetrött som det lätt blir när man börjar senare. Sen på Onsdag klockan 10 ska jag på personalmöte, sen ska jag äta med Jessica, Carro och kanske Hanna, jag tror de blir på dagen där, för klockan 17 måste jag vara i Säter igen på syjuntan. Då kommer kommunalrådet och kollar vad vi har för oss, det ska bli roligt faktiskt!
Nu ska jag peta i mig lite fil och försöka hitta på allt jag ska ha tills ikväll/imorgon, får imorgon lär det ju gå ganska mycket i ett tills jag kommer hem och lägger mig, och sen ska jag upp och jobba på Torsdag igen.
Jag är så ledsen att jag int ekan vara med på begravningen, men jag kan inte göra någonting åt schemat.. Synd nog, men är man vikarie så är man tyvärr. Men jag tänker på er, hela tiden, älskade vänner <3

Idag har det inte vart många knop gjorda, men imorrn blir det nog så det räcker och blir över.
Dygnet imorgon tills på Torsdag då ska det göras massor, massor, massor. Sen blir det nog rätt mycket på Torsdag och i helgen med. Men det ska gå, allting går. Gäller bara att inte tänka för mycket och dona på liksom.
Nu sitter jag inträngd på ungefär 10 centimeter i soffan och kollar på bonde söker fru under tiden resten av familjen sover. Det är ju dags att sova på riktigt igen nu. Tänkte hinna måla klart allt imorrn så att golvet kan kastas in på torsdag eftermiddag. Jag tror jag lever ett ganska aktivt liv just nu, det gillas starkt!

Jag är i ett stort behov av tunikor eller stora tröjor. Jag har köpt så sjukt snygga leggings nu, så jag MÅSTEMÅSTEMÅSTE ha lite snygga tunikor. Tips någon?
Jag kollade in på pengakontot nu, och såg att jag måste boka om min klipptid tills efter lön. Jag måste spara in lite pengar så att vi har råd med dräneringen, när den nu blir av. Allt hänger på svärfar just nu, och då kan man få vänta, särskilt eftersom att Rickard har väldigt små fötter att stampa med när det gäller hans pappa.
Men, för att vara lite positiv kan jag berätta att det är tapetserat i hallen uppe nu, men vi vart blåsta av Goodholms, vi fick 2 rullar för lite taået, trots att det inte vart något spill alls och trots att jag berättade hur mycket väggar det var när jag köpte dom. Men men, det är som de är. Jag hoppas innerligt att dom finns kvar! Annars kommer jag bli galen!
Men, nu ska jag ägna mig åt hem till gården på riktigt här. Sen ska jag föra över lite pengar på alla omöjliga konton jag hittar så jag får massvis med ränta!