Här har vi morgonmys. Märta har sovit hela natten i sin säng, så idag ska hon få present! Kanske en pyjamas, kanske nåt annat. Hon är så duktig! Vi ska till Avesta, så de är lika bra att slå på stort och handla där, mer än till Märtas mamma. Jag ska inte ha så mycket, ett par byxor mest, för resten vill jag köpa när jag gått ner så jag är nöjd. Och det är en del kvar, även om jag väger mindre än när jag blev gravid... Och tuttarna, maj gadd! Dom är enorma och fyllda med betong, jag är helt säker!

Alltså, vilken jäkla pärs det är att amma! Men, det ordnar sig, jag kan. Jag är stark. Jag tål smärtan. Det är bättre, det tackar vi Gud för!

Märta har nya kläderna hon fick från gammelmoster Eva! Espirit ska de vara, fint siddu! På tröjan står de "neverwinter to old for a Teddybear". Själv sitter jag med pattarna i vädret och luftar dom. Det är grymt skönt!

Inatt höll min man på att dö, knall och fall! Han låg och höll om mig, jättetätt. Jag vaknade, väckte honom och säger "vart är Märta?!" han kollade i hela sängen på 2 millisekunder och kastade sig sen upp och kollade i hennes säng. Där hon självklart låg. Under den här tiden så hade jag vaknat tillräckligt för att inse att jag bara hade drömt att hon var försvunnen. De va en dröm att hon ens legat i våran säng den natten. Gud som jag fnittrade. Jag undrar om vi trodde hon gått iväg själv?

Mammas karamell! Storlek 44 är alldeles lagom, lilla söttjejen! Men hon har pappas långa armar, så lite kort i ärmarna är den nästan, hihi!

Familjen <3

Rickards tjejer!

Jag måste säga att väga lika mycket som när man vart gravid 4 dagar efter förlossning, det gör ingenting!

Nu sover Märta-Hjärta i sin säng, för första gången! Hon är så fantastisk och duktig! Och jag, hur mår jag då? Jo fasen, jag mår kanonis! Jag mår säkert hundra gånger bättre än Rickard, föda barn va mer min än hans grej, om man säger så. Han är alldeles slut! Jag är mer adrenalinstinn jag. Men, jag ska ta mig ner i varv och sova, så jag orkar njuta av imorrn med, och kanske skrivs ner för er hur det gick till när Märta Ewert kom till världen!

Märta har inte velar sova på nätterna här, på dagarna har hon sovit som en liten stock. Men på nätterna har hon bara gråtit i sin plastbalja. Gråtit, blivit upptagen, ammat, somnat, blivit lagd, vaknat och gråtit igen. Inatt gav jag upp. Jag ringde på klockan och bad om expert hjälp. Mina bröst känner att dom vill dö. Experten säger "såhär är första dygnen, lägg na bredvid dig i sängen, nej, du kommer inte rulla över henne" sagt och gjort. Märta sover än, trots skiftbyte när jag gick på toa nyss. Rickard fick lägga sig där istället. Och ja, hur mysigt då? På en skala mellan 1-10 är svaret ungefär 22...

Snart är Märta ett dygn, och jag är så glad för alla gratulationer! Jag kan berätta att jag skulle, utan problem, kunna föda barn idag eller imorrn igen. Det var verkligen inte ens hälften så jobbigt som alla sagt! Men, det kanske var för att lilla Märta är så himla underbar? Vad vet jag? Märta, mamma och pappa älskar dig!

Värsta snygga tjejen! Hur underbar som helst är hon. Vad vore världen utan Märta?

3240 gram ren kärlek! Märta Ewert, vi älskar dig så! Puss//mamma och pappa!

Nu har vattnet gått, jag är sjukt bra på att föda barn! Jag är helt säker på att jag är det. Sen alla mina kära, körsbärssaft, det är fasiken gott det!

Nu lurar vi ut mb med ballonger här! Mahaha! Jag känner mig som en grottbjörn, från Rumänien. Och nej, jag har inte tallat på lustgasen än!

Vi åker genom Naglarby, mot Torsång och Falun. Hur sjutton kunde den här graviditeten gå så fort? Och ja, blablabla, häromdagen hade jag vart gravid för evigt och skulle så förbli. Jag talar så mycket. Man ska inte lyssna på allt! Guuud så hårt nervösklubban klappade till mig nyss! Huedamig! Fast, med vårat flyt får vi säkert åka hem vid lunch igen!

Idag ska vi hjälpas åt här hemma, hjälpas åt innebär just nu att jag ska bestämma och peka, pojkarna ska städa. Sen ska jag piffa lite. Det känns som att det är jag orkar. Jag ska vila, det är orderna jag har fått. Men nu, up up and away!

Här har ni rikets bästa dressing! Jäklar i min lilla låda så god den är! Till den så tar vi lite hemodlad färskpotatis och fisk. Fisken har vi inte odlat själv, den köpte vi på Lidl, för där är den god som sjuttons bananer! Och så har vi självklart en grönsallad till. Mums. Nu ska jag njuta av min sista måndag som omamma!

Lite mysigt är det allt att vakna ensam, av att man har tokont. I både huvudet och magen dessutom. Jag vill ha min man här!

Ojojoj så roligt man kan ha det! Högt blodtryck, huvudvärk, äggvita i urinen och känner mig mer än bakfull. Ovanpå det ligger jag inlagd. Ensam i en tremannasal. Shit pommes, det är hur rivigt som helst det här! Jag har datorn och böcker med mig, men jag orkar inte läsa, det känns som att huvudet ska smulas sönder. Jag har inte ens slagit på tvn! Nu väntar jag på att dom ska komma och ta trycket igen, och sen ska jag gå och lura i mig lite mer att äta. Förresten, jag har gått upp 2 kilo på 2 dagar nu, men inte har jag nå vatten i kroppen heller! Nejdå, nejdå!

Nu ska jag åka ända till Ica gustafs och handla frukost. Proviva och bollnäsfil, gudars så gott! Jag stal en hundring av frans, det känns så mycket bättre att slippa betala själv! Höhö! Jag tog även hans brallor, han sover så han märker ändå ingenting än på ett par timmar, minst. Skönt som sjutton, kan man säga!

Nu är vi en dag närmare nyår. Skönt va? Snart så kommer snön, och då är det inte långt kvar innan Mb kommer. Och ja, jag är helt övertygad om att den kommer då, ungefär. I mellandagarna kanske? Före är den då inte på gång. "Sånt känner man". Kul för er som får känna saker. Mer än illamående, ont i magen och otålighet. Kul för er som njuter av sista veckorna innan hösten. Jag längtar efter snöstorm, drivis och julafton. Den här sommaren har gjort sitt nu. Och nej nej, som sagt. Inte är jag bitter heller.

Okej, jag inser ironin i att vi hela våren kämpa för att ungen (som hjärtgubben titulerar den numera) skulle hålla sig inne. Och nu gör vi allt för att den ska glida ut, lite fint. Jag är inte ett dugg bitter. Nej nej.

Åh, jag glömde berätta! Jag drömde lite inatt. Jag drömde att vi var på bb, eller ja, förlossningen, och jag skulle föda barn. Efter många om och men kommer en specialist in och undersöker mig. Människan berättar sen att: nej, jag är inte gravid, jag har bara blivit tjock. Så här ska de inte födas några barn. Jag blir såklart lite ledsen och besviken. Då kommer barnmorskan in och säger "oh Isa, jag förstår att du är ledsen, men du kan få en säl istället, vill du de?". Självklart tackade jag ja, vem vill inte ha en säl liksom?

Nästa person som säger "den kommer när den är klar", den får stryk...

Mbs pappa är inte bara bäst, han är starkast också! Dessutom har hans farmor och farfar köpt ny diskmaskin åt oss! Eller ja, han fick pengar och vi handlade. Handdisk, no more! Nu ska jag tippa i badkaret och kasta ikull mig där, har vi tur blir livet ännu bättre då! Pöss å häjj!

Okej, måla klart sängen funkade inte, möblera sovrummet, funkade inte, färdknäpp, samma resultat där, stark mat, likaså. Jag är så förvånad över att just jag och Rickard får en envis unge! Vi som är så timida båda två. Men, nu så har jag försökt med mitt trumfkort. Ja, börja renovera sovrummet funkade ju inte heller. Men, tillbaka till trumfkortet. Jag har rakat benen! Det måste ju funka! Vem vill komma ut till en mamma med så långt hår på benen att hon kan göra en fläta upp till axlarna? Inte Mb iallafall! Men nu, nu är benen lena som en babystjärt, så den lilla behöver inte riva sig mot dom när den kommer. Så kom nu. Jag har slut på förslag vad jag kan göra... Snälla, snälla, snälla Mb, försök att lyda din mamma en gång. Kom nu!

Jag är världstråkig. Jag blir sån av att ligga i soffan och vara helt sopslut och ha ont. Dessutom är jag pinknödig. Och lite hungrig. Men snart kommer hjärtgubben hem med heta räkor åt mig. Heta räkor åt hans heta böna!