Märta har inte velar sova på nätterna här, på dagarna har hon sovit som en liten stock. Men på nätterna har hon bara gråtit i sin plastbalja. Gråtit, blivit upptagen, ammat, somnat, blivit lagd, vaknat och gråtit igen. Inatt gav jag upp. Jag ringde på klockan och bad om expert hjälp. Mina bröst känner att dom vill dö. Experten säger "såhär är första dygnen, lägg na bredvid dig i sängen, nej, du kommer inte rulla över henne" sagt och gjort. Märta sover än, trots skiftbyte när jag gick på toa nyss. Rickard fick lägga sig där istället. Och ja, hur mysigt då? På en skala mellan 1-10 är svaret ungefär 22...