När Märta kom till världen.

Det var en tillsynes helt vanlig Onsdag, iallafall för resten av världen.
För oss var de förhoppningarnas Onsdag, dagen D.
Vi gick upp och åkte till Falun, väl där får vi självklart vänta i hundra år ungefär, vi får komma in och göra CTG kurva.
Vid 10 kommer läkaren in, en helt ny läkare, mitt hopp sviker mig. Jag blir helt övertygad om att vi kommer få åka hem igen.
Vid 11 kommer hon in igen och berättar att jodå, nu ska jag sättas igång!
Vid 12 sätter dom in en ballong, och vi får komma in på BB och jag ska själv dra i ballongen varje halvtimme.
Vi sitter inne på  vårat rum och talar, läser lite, njuter av varandras sällskap och stör oss på kvinnan bredvid som talar (skriker) i telefon, heeeeela tiden.
När jag drar i ballongen vid 15.00 känner jag att det känns konstigt. annorlunda liksom, värkarna blir helt annorlunda, så jag ringer på klockan och berättar för barnmorskan hur de känns, hon undersäker mig, och ja, ballongen är ute! Det betyder att jag är öppen minst 3 centimeter!
Tjohoo!
Så upp på förlossningen istället, väl där så tar världens underbaraste barnmorska Erika Måg, hål på hinnorna och allt är igång.
Det kopplas på värkstimulernade dropp, väldigt låg dos, men iallafall.
Jag är öppen 4 centimeter, och värkarna sätter igång på riktigt.
Jäklar i min låda alltså!
Jag stog de första timmarna mot acn och bara andades in den kalla luften, jag var så himla varm i kroppen att jag trodde jag skulle koka upp, men jag hade inte speciellt ont.
Efter ett par timmar så kom värkarna så galet tätt, jag visste inte vart jag skulle ta vägen, så jag bad om akupunktur, men när dom satt nålarna så fick jag veta att jag var tvungen att ligga still, så de var bara att dra ut nålarna igen, för jag ville vara uppe och gå.
Då testar jag lustgasen, men den är så varm att efter 2 andetag så ryker den, fy tusan sån äcklig luft!
I det här skedet har jag värkar konstant, inget mellanrum alls.
Jag kände mig som i en lite glasbubbla, eller som att jag var skitfull.
Väldigt obehagligt, så jag släpper stoltheten och ber om epidural.
Den blir satt på en gång, gjorde fruktansvärt ont när människan drar isär kotorna på mig, men efteråt fick jag 20 sekunder mellan värkarna, en enorm lättnad!
Då undersöks jag och Erika säger "Men Isa, du är ju öppen 9 och har bara en kant kvar, nu är det dags!"
Klockan var ungefär 20.40.
Så jag får börja krysta, det gick hur bra som helst.
Jag kände mig så stark, så vansinnigt duktig!
Jag andades och tag i för kung och fosterland, Rickard höll andan och så tog jag i.
När halva huvudet på Märta var ute stannar Erika mig och jag får vänta på nästa värk, när den väl kommer så säger det bara tjoff! Och så är Märta ute!
Jag hör hur Rickard skriker "det är en Märta, det är en MÄRTA!"
Klockan 21.16 kom hon till världen, världens finaste lilla Märta.
Jag sprack lite lite grann, blev sydd 3 stygn, och nej, det kändes inte ett dugg.
Märta andades inte när hon kom, men det fixades sig på en gång, och hon är nu världens mest välmående lilla sötMärta.


Kommentarer
Postat av: Liza

Ohh, jag ryser när jag läser :) Saknar er allihop, hoppas vi kan ses snart!

2011-09-04 @ 20:24:34
Postat av: vanessa

vad fint :) och så glad att de gick bra!!

skrattade när jag läste att R skrek att de var en märta!

och så tårar i ögonen.



Grattis än en gång till eran underbar tös!

kram

2011-09-08 @ 12:48:57
URL: http://jagochvifavs.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0