Alltså, nu börjar det droppa in sms nästan varje dag från folk som sett mig på trailern. Och jag är med i nån sekund bara. Hur sjutton ska de bli när vi verkligen är MED liksom? Nervös är jag nog minst sagt, nu har jag nog insett lite vad vi gett oss in på. Men som jag sagt, om det kan hjälpa bara 1 par att söka och få hjälp är det värt det. Sen vill jag att ni som inte är inne i svängen kanske förstår lite mer hur det är för oss som inte kan. Att alla som blir gravida av att nån skakar med kallingarna bredvid er inser hur lycklig lottade ni är, att ni ska tacka, buga och bocka för det. Det är ingen självklarhet. Det är ingen rättighet att bli förälder, det är ett privilegium. Så, kära vänner, kom ihåg att ta fram stora näsdukslådan eller en tvättbar filt, sätt er bekvämt i soffan på torsdag klockan 20.00 och se hur det är, och se hur det fungerar.