Ja, nu är det min sista chans här, min sista chans att leva livet som 23 åring. Imorrn smäller det, ett år kvar till 25. Vem trodde att jag skulle leva det livet jag gör idag? Ja, det vet jag svaret på. INGEN. Ingen som kände mig under skoltiden trodde nog att jag skulle bo i hus, vara gift och mamma, före jag fyllde 25. Det är ett alldeles underbart liv jag lever, så tack alla ni, alla ni som finns och har funnits efter vägen. Ni som stöttat, lyssnat, skrattat, gråtit och skällt. Utan er skulle jag inte vara den jag är. Så idag firar jag er. Ni som finns och har funnits. Idag är det eran dag. Imorrn är det min, men idag tänker jag på er, och skänker mina tankar och min kärlek till bara er. Tack <3