Nog hade jag väl trott att jag skulle vakna till ett paketbord med frukost på sängen.

Lite sång och hyllningar.

Kanske att Rickard skulle ha skrivit en sång under natten, lärt sig spela gitarr och att han skulle ha spelat och sjungit den för mig.

Kanske skulle den gå ungefär såhär

"Åh min underbara älskade fru, hur skulle man kunna leva nu, utan dig, när du skämt bort mig".

Kanske skulle han lärt Märta att säga "mamma, jag älskar dig!" när han kom hem från jobbet imorse, samtidigt som han gjorde eld, badade hundarna och städade huset.

Kanske va det mina förväntningar och förhoppningar.

Det är ändå min namnsdag idag!

Men, istället fick jag vakna av ett lite litet pekfinger, så långt uppe i näsan att det borde vara medicinskt omöjligt.

Jag fick gå ner och frysa, göra eld, ge hundarna mat, ge Märta mat en femte gång och försöka hinna äta nåt själv.

Snart ska jag väl göra kaffe och gå upp med.

Nån kan få bli firad idag.

Trots att det är MIN namnsdag.