Nyss hemkomna från bäbiscafé sitter vi här brudarna Ewert.

Den yngre sover, den äldre tänkte läsa sin nya Camilla Läckberg bok, men, först så karade jag av golven.

Det är inte så att jag inte tycker om att ha de städat runt mig, och det är inte så att jag är totalt oordningssam.

Det är bara att jag tycker det är så vansinnigt tråkigt att städa.

Det känns som att min själ sugs ut genom hjärtat, när jag städar.

Om jag inte är vansinnigt arg, eller har musik på högsta nivå.

Men sen lilla karamellen kom, så finns det inga stora möjligheter att poppa loss.

Har jag ipoden i öronen hör jag henne inte, och poppar jag järnet på förstärkaren förstör jag hennes stackars små öron.

Så jag får städa i tysthet, tysthet och protest.

Men som sagt, nu är iallafall golven rena.

Damsugna och torkade.

Jag dog inte av tristess den här gången heller.

Så nu ska jag läsa, sen ska vi åka och hämta lite kökskåp vi ska bygga lite av, pysselrummet kanske blir gjort på den här sidan århundradet ändå.

Men, det har vi inte sett än, så hoppas inte på för mycket.