Ja, skattebeskedet var verkligen en glad överraskning, och då har jag inte ens gjort alla avdrag som ska göras, än.
 Vi har köpt rätt mycket saker till huset i år, tillexempel fönster. Och sånt ska man få göra avdrag för, eller är jag helt ute och cyklar nu?
Det känns så bra att utan att behöva snåla det minsta så kan jag gå in och casha vagnen när vi ska hämta den, och att jag skulle kunna göra det alldeles själv. Om jag hade varit tvungen.
Självständighet är nåt som jag sätter högt på min lista!

Och snart är det lön, och snart kommer kameran hem.
Den här veckan kan komma till att bli en av de bästa, iallafall om man räknar måndagar som veckor, på länge.
För idag är en helt ny dag, och den vet jag inget mer om än att jag vaknat, gått upp och ätit lite kall potatisgratäng och väntar på Regina.

Och för alla er som undrar, så ja, jag ääääälskar kall mat. Ni vet såna där korvar med spaghetti och köttfärssås i?
En sån kan jag köpa och bara klämma ut på en tallrik och äta kall. Samma med barnmat. Kallt ska de vara.
När jag hittar en kall bit kött i kylskåpet, och kanske en liten bit potatisgratäng, som idag. Då är jag i himlen!
Jag kastar mig över det som ett hungrigt djur och äter köttet med fingrarna och bara njuter!
Grillade revbensspjäll är nog det absolut bästa att äta kallt ändå.
 Mycket grillkrydda på dom!
Och sen riktigt kallt vatten till det, och nej, det är inget jag börjat med nu.
Hade farmor levt hade ni kunnat ringa henne pch fråga hur mycket vi tjaffsat om att hon faktiskt tyckte jag kunde värma maten.
 Men att hon tillslut, som hon alltid gjorde för min skull, gav med sig. När hon såg att jag mådde bra.
Det var samma med mina favorit jeans när jag bodde där, när farmor hade sytt i ett par nya byxor av alla lappar, i alla hål på mina bästa ljusa jeans. Då la farmor dom i sotunnan!
Hemska farmor, bästa, knappt ingådda jeansen hade inte alls gjort sig förtjänt av denna behandling.
Så jag hämtade dom, hade dom tills nästa tvätt.
Och farmor kastade dom.
Och sådär höll vi på, ett bra tag, men tillslut visade de sig att min tonårsenvishet och mina bra argument (enligt mig) gick hem. Så jeansen fick stanna, bara jag lät bli att ha dom inför farmors kompisar.
Och, alla som har träffat min farmor nånsin vet att man gjorde som farmor sa.
Jag gled runt i mina bästa finjeans, men lät bli att ha dom om farmor skulle ha fikabesök.
Jag är ju ändå världens snällaste.