Jag kom ju helt av mig igår, jag glömde helt bort det viktiga jag skulle skriva och berätta för er när det vart sånt hallå kring hemska Isa som hatar barn!
Jag var hos barnmorskan igår morse, och gisssa vad hon sa då?
Jo, håll i hatten, men den är fixerad och ligger långt nere nu.
Inte konstigt att jag har haft ont och mycket sammandragningar!
Sen säger hon "ja vi får väl se om vi ses om 2 veckor nu" och skrattar till.
Den kan komma när som!
Tjohoo och jippijej!
Min stackars man däremot, han vart alldeles likblek i ansiktet och åkte och jobbade med veden.
Han är nog lite nervös ändå, även om han inte vill erkänna det.
Det är så nära nu, så himla himla nära!
Så nu ska jag sätta mig och skriva förlossningsbrevet, jag ska skriva att jag vill föda så naturligt som det bara går, använda akupunktur som smärtlindring och sen att jag absolut inte vill ha ersättning.
Jag vill istället ha stöd och hjälp med amningen.
Och ja, skäll på mig, på vansinniga idag med.
Men jag vill inte ha ett ersättningsbarn, om amningen funkar.
Vilket jag tror det gör, bara jag ger det lite tid.
Samma vill jag inte ha hur mycket smärtlindring som helst heller, jag vill inte ha lustgas och epidural.
Inte nu, men jag kan fortfarande ändra mig hundra gånger när jag väl sitter där.
Jag ska inte tattuera pannan med "jag vägrar lustgas!", jag ska bara skriva det som en riktlinje.
Har jag varit tydlig nu, eller måste jag ta 5 timmar och försöka förklara mig idag med?