Jag har kanske framställt det som att graviditeten är en dans på rosor. Och ja, det är den, också.
Men, idag var första dagen på, ja kanske 2 månader jag kunde borsta tänderna längst bak och inte behövde använda munskölj, inatt var också första natten jag inte behövde upp och kissa fler än en gång.
Och inatt var första natten som jag mådde riktigt, riktigt dåligt.

Jag tror att mina bihålor håller på att ge upp, mitt huvud exploderar och jag är på så sjukt dåligt humör.
 Jag vill mörda, gärna hela världen.

Ingenting är riktigt bra, och jag har ont i hela kroppen, det är så synd om mig, så jag satt alldeles själv idag på förmiddagen och grät, bara för att det är synd om mig.
Stackars mig som har fått allt jag någonsin önskat, stackars mig som har en massa människor som finns där för mig och stöttar mig.
Stackars mig som är älskad av dom jag vill bli älskad av.
Stackars mig som har ett jobb jag trivs med.
Ja, verkligen, stackars, stackars lilla mig!