Hur gör man för att inte oroa sig? För att slå bort alla tankar och bara leva just nu, idag.
Jag har ingen aning. Och dagens stora orosmoment är att mitt ultraljud är så himla sent. Det är först den 17 mars, och då är jag redan i vecka 20+3, alltså i vecka 21.
Även om vi självklart skulle behålla barnet även om det var missbildat, så är det otäckt att egentligen inte ens ha valmöjligheten.
Det är så hemskt att kanske få veta efter halva graviditeten att det inte finns något litet hjärta som slår och inget litet liv.
Jag är livrädd för att Maj-Björn är död.
Sådär, nu är det sagt.
Blir det bättre då tror ni? Blir det lättare att leva i nuet om jag säger det högt?
Nej, det tror jag inte. Det känns inte så just nu.
Idag går mitt liv i de gråa nyanserna. Trots att jag är ledig efter en härlig jobbhelg och att jag ska på tjejkväll ikväll, så känns det grått.
Ge mig lite hopp, låt mig känna en spark, låt mig känna det jag drömde om inatt, små söta fötter som sparkade mig i magen, från insidan.
Maj-Björns små fötter.
Åh Maj-Björn, snälla du, stanna där inne och låt hjärtat picka på!
Jag vill så gärna se dig i sommar, jag vill hålla dig i famnen och kunna visa upp dig för världen.
Precis som du kommer vara, världens sötaste och underbaraste lilla unge!
<3 Mamma, pappa och hela familjen längtar efter dig! <3