Om fjorton dagar får jag veta hur mitt liv kommer se ut, resten av livet. Om 14 dagar alltså, fattar ni hur kort tid det är tills dess? Och fattar ni hur långsamt dagarna kommer gå?
Ehm, Nä, det gör ni inte.
Idag så har jag försökt att sysselsätta mig så gott jag har kunnat, men så tror jag att Rickard är påväg hem, skuttar upp, överlycklig, och ser på klockan att jag är 1 hel timme tidig.
Kul, jag säger som Frans-Robert brukar säga: Tack för dä, tack så jävligt för dä.
Mycket uppskattat, sjukt uppskattat.
Och här sitter jag och är bitter, egentligen utan anledning. Men om jag aldrig fick vara bitter, hur skulle de då gå?
Antagligen skulle ni andra ha ett bättre liv, men eftersom jag både är elak, ond och självisk så skiter väl jag i er!
Mahahahahahhaa.
In your face!