Dagen började ganska bra, jag vaknade, var på bra humör och började ringa samtalen jag var tvungen att ringa. Sen hämtade jag posten, och sen dess har det gått utför. För ett halvår sen fick jag veta att jag hade cancerartade cellförändringar, jag åkte till kvinnokliniken i Borlänge, träffade en kvinnlig läkare jag tycket var bra och proffsig som tog ett nytt, djupare cellprov. Vi pratade även om att sätta upp oss för en fertilitetsutredning, och läkaren sa att hon skulle sätta upp oss. Dagen efter åker jag in till akuten med magsmärtor, får en manlig läkare som konstaterar att jag ahr fårr en infektion i livmodern och ena äggstocken efter cellprovet. Antibiotika 10 dagar och sen vart jag bra. Jag hemskt ont och varade hela tiden jag gick på behandlingen, men sen vart jag bra. Idag fick jag ett brev från kvinnokliniken, ringde upp för att höra varför jag fått en kallelse, kan det vara utredningen kanske? Men nej, det är ytterligare ett cellprov. Och jag har inte världens största förtroende för läkarna där, men jag ska iallafall få en annan den här gången. Jag frågar även hur det går med våran köplats för utredningen. Den oerhört otrevliga sköterskan svarar med frågan "Vilken köplats?". Då har den första läkaren jag haft inte satt upp oss för utredning, när sköterskan läser min journal står det att vi ska sättas upp för utredning, och sen har människan inte gjort det. Trots att jag frågat en extra gång att det är gjort. Sen fick jag ett brev till, vi är kallade på årsmöte för vattnet här i byn, det är självklart resten av byn också, för vi kanske ska dra in komunalt vatten istället för byvattnet vi redan har. Det kostar mellan 10 och 30 000, beroende på vem man frågar. Och den utgiften ovanpå att vi ska gräva om grunden i vår plus att mazdan står sönder i Orsa känns inte roligt alls! Jag vill bara lägga mig under en filt och grina!