Jag var precis ute på morgonpromenad med hundarna, och dom var så duktiga så jag vart nästan lite rörd! Jag gick runt en vända som jag kallar för gräddhyllan, då det är lite finare och nyare his där uppe, självklart inte lika fint som vårat, men ändå, höhö. Där uppe har en jättetrevlig tjej 4 hästar och när hon tar hand om dom så har hon sina 2 hundar med sig. Dom går lösa, skitsöta schäfer blandisar. Iallafall så springer dom alltid ut och hälsar på Ingvar ooch Lillemor, och då Ingvar är vääääldigt dominant så brukar han göra utfall och försöka med dumheter. Han är ju väldigt speciell, speciellt när jag har honom själv och inte Rickard är med. Men idag, ja visst, först försökte han krångla lite, men sen satt han och Lillemor framför mig båda två och lät dom andra hundarna nosa och dona på dom. Lillemor och hennes tik ville tillochmed börja leka, och Ingvar lät dom göra de. Det här har aldrig någonsin hänt förut, jag vart så stolt och glad!
Jag har lyckats, träningen har gett resultat!
Nu ska jag ta mig ner i källaren och göra en eld, sen så ska jag åka och hämta Rickard för ännu en händelserik dag i Olsbacka!
Igår var jag dessutom ute och körde grannen, jag är nog inte så hemsk som jag tror, hon verkar ju gilla mig...
Vi hade en djup diskussion om livet och dess varför och jag drack 2 klunkar cider, jag känner mig så jäkla svullen så jag ville inte ha mer. Jag går dessutom bara och väntar på att mensen ska komma så jag kan åka på spolningen av äggledarna, hur ont tror ni att det kommer göra på en skala mellan 1 och 10? jag tror på 2, men att det kommer vara väldigt obehagligt...
Men va sjutton, det kommer väl resultera i nåt bra, så jag ser det positivt, ljust och vackert istället!
Allting ordnar sig, och det är alltid mörkast innan gryningen.