Det absolut tråkisgaste jag vet, det är när Rickard jobbar natt, för jag kan verkligen inte sova.
Jag har än idag inte lärt mig att sova i sängen när jag är själv hemma, och snart har vi bott här ett år.
När vi bodde i Hedemora, i början när vi var ihop, då gick de ganska bra, men då hade vi tv i sovrummet och då blir de ljud runt mig. Men nu, nu får jag lägga mig på soffan om det ska bli någon sovning värd att tala om.
Igår skulle jag ju köpa papper, men affären var självklart stängd, så de får bli på måndag. Jag ska också tala med svärmor om jag får låna deras skrivare, eller kanske tala om för svärmor att jag måste låna deras skrivare. Och samtidigt då, snylta lite mat och prova klännigen igen, det är planen iallfall. Då ska de tas kort på den också.
sen ska vi planera till lite hur de ska vara, blommor eller pärlor eller någon annan som har ett bra förslag?
Vi måste också nu i ledig veckan åka in till Hedemora och kolla ut en ring, hälsa på Cämela och Ia vore kul och ha möte på banken.
Mycket att göra, lite tid. Vissa kära vänner säger att det är ett helt halvår kvar, men, med såhär mycket beslut hade jag behövt 10 år på mig. Jag kan vela en timme innan jag bestämmer mig för vilka strumpor jag ska ha..
Oerhört charmigt!