Ännu ett år har gått, och jag har klarat mig utan dig. Jag trodde aldrig det skulle gå. Det är 7 år sedan i år, igår faktiskt. Oxh jag älskar dig nästan mera nu än jag gjorde då. Alla vackra minnen är kvar nu, och du och farmor ser mig. Varje dag och gnäller. Det vet jag. Men jag vill så gärna kunna ringa och berätta saker, höra vad du säger och tycker. Även om jag har flera stycken som jag vet att jag gärna får ringa och fråga saker, rena kvinnosaker eller vad som. Så finns det inte idag, och kommer aldrig finnas någon som tar din plats. Det kommer aldrig gå. Kunde jag skulle jag göra så mycket annorlunda, jag skulle göra om så mycket saker. Jag skulle försöka vara en bättre dotter än jag fick vara i 15 år. Men nu kan jag inte det, så jag får bita ihop. Kämpa på, och framförallt får jag leva varje dag med vetskapen om att du säkert skulle varit stolt över mig. På nåt vis. När man googlar på min mammas namn så kommer det här upp. Bilden fick jag tyvärr inte med. Garpenbergshistoria av Margaretha Lundberg (1958 - 2002) Så här presenterade sig Margaretha själv när hon lämnade det första historiematerialet..... Jag heter Margaretha Lundberg och är född i Garpenberg 1958. Jag har mina rötter här sedan 1700-talet och min mormorsmor Anna Erika (1872 – 1968) är den direkta orsaken till att jag alltid håller på med Garpenberg. Mitt engagemang är både egoistiskt och politiskt. Det handlar dels om att återerövra bygdens självförtroende och dels handlar det om att ta fram den lilla människan och hennes liv i med- och motgång, därför att jag vill binda samman dåtid med framtid och skapa en positiv framtidsbild här och i andra gles- och avfolknings-bygder. Tyvärr gick Margaretha bort i december 2002, alldeles för tidigt! (Det finns material kvar som Margaretha ville publicera på webben, jag kommer att publicera detta när och om jag kan hitta lämpligt illustrationsmaterial till texten. Bosse Hansson )