Idag har jag skrivit under med Ewert för första gången. Om inte det är coolt är inget:)

Idag händer det, allt vi har planerat för i ett halvår och kämpade för igår, händer idag! Det är en sån sjuk känsla att den inte går att beskriva, allt känns så vansinnigt stort och härligt och jag är så vansinnigt nervös. Isan har för första gången i världshistorien fått scensckräck! Jag har sovit ungefär 3 timmar, men jag skulle inte kunna sova en minut till tror jag. Nu måste jag vänta massa timmar idag, och vänta är inte min kopp te. Madde Ida och Elin sov här inatt, det var hur mysigt som helst att ha någon här och tala. Fast det vart väääldans sent för mig och Ida som höll fortet efter att dom andra somnat. Nu väntar jag på varmvatten och sen ska jag kasta mig igenom duschen för vid 9 kommer Frida och fixar håret på mig. Jag har lite svårt att förstå att det är idag jag ska gifta mig. Oh my god! Jag, Isa Viola Antonia Petterson kommer gifta mig innan jag fyller 22 år, det var då ingen högoddsare som Madde uttryckte sig. Som sagt, jag spyr lite ord, för jag är så fruktansvört nervös!

Det är helt fantastiskt, imorgon blir jag Fru! Det är inte ens 24 timmar kvar och jag har ALDRIG förr varit såhär lycklig! Tack för att jag får finnas! Åh, lokalen är så vacker och allt är fantastiskt! Rickard, jag älskar dig!

Alltså, jag skulle egentligen verkligen verkligen behöva kuta ett varv med damsugaren uppe, nere och i källaren. Men jag fick hem min dator igår, så just nu tar jag igen mitt beroende med Bdb, facebook och bloggar. Eftersom jag bara setat vid R dator en vecka nu så är det ofta han är bakom axeln på mig. Och jag HATAR när man läser över axeln på mig. Men så nu känns det bra. Jag ska bara kolla lite lite lite till, sen är jag nöjd. Haha troligt..

I brevet vi fick stog det att vi fick de varmaste lyckönskningnar på våran bröllopsdag från Helena, Stefan, Hanna och Frans. Jag tror att det är min mammas kusin som är Helena, men annars är jag glad ändå. Sen stog det ett Oerhört vackert citat av Kalill Gibran Älska varandra Men gör inte kärleken till en boja låt den hellre vara likt ett strömmande hav mellan era själars stränder Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar, ty endast livets hand förmår rymma era hjärtan...

Vi har fått ett spännande brev...

När jag började den här bloggen, då kändes det som att det var ett helt liv kvar innan jag skulle gifta mig. Det gör det inte nu längre. Det är 4 dagar kvar och jagstuddsar mellan överlycka och ångest. farmor är sjuk, Folke i Afghan och så är det mer och mer människor som hoppar av bröllopet. Och mer och mer släktingar som kommer. Allt är så vansinnigt spännande och roligt och samtidigt tänker jag så himla mycket på mamma, hon kommer inte vara där. Hon kommer inte gråta, hon kommer inte dra mig i klänningen. Men jag har en hel drös med andra som kommer göra det åt henne. Mamma, ingen kommer någonsin kunna ta din plats. Men du får ha ett par stand ins på Fredag. Jag älskar dig!