Idag vaknade jag i gryningen av mitt livs hittills värsta mardröm. Jag vågade knappt öppna ögonen för att jag var rädd att det hade hänt på riktigt. Huvaligen! Jag mår fortfarande dåligt... Det är det värsta som kunde hända mig, vad som helst annars får hända, bara inte de! Jag vet att jag är larvig, men jag kommer vara orolig till minst imorrn kväll. Men ikväll ska det tröstätas pannkakor och mysas, med varsin dator i knät eftersom dom fick igång Rickards hjälpligt igår. Och jag är ledsen att jag inte har nåt positivt och roligt att berätta. Det är bara inte en sån dag.