Jag ser på en så sjuk dokumentär, om männi...

Jag såg samma dokumentär och jag uppfattade det inte alls som att de jämställde det med ivf. Däremot så är ju proceduren vid pgd samma som vid ivf med undantaget att man könsbestämmer embryot.



Att gå så långt som att säga att dom inte skulle ha några barn alls tycker jag är lite väl drastiskt. De är inte dåliga föräldrar för att de önskar sig ett visst kön på nästa barn.

Ett barn är en gåva som sagt, oavsett vilket kön det är! Så jag håller icke med föregående kommentar. Alla barn ska man älska lika mycket - och att ha mage att bli "besviken" när det tittar ut en till pojk, är ju verkligen att ha snea prioriteringar. De ska prova att förlora ett barn, få se hur de känner då. Fan.

Vem har sagt att de inte älskar sina söner? Att de känner sorg över sitt förlorade drömbarn betyder inte att de inte älskar sitt reella barn.



Att önska dom barnlöshet och eller att de ska förlora ett barn är verkligen att gå över gränsen. Testa att ha lite empati istället.

Jag tycket att det är så fel så fel så fel. Man ska inte kunna designa barn som dom håller på med. Jag kan nog inte känna empati för människor som blir besvikna när dom får ett barn, inte ett dugg.

Jag är ledsen hannah, men jag kan omöjligt känna empati med personer, som isa säger, vill "designa" barn... jag som själv är änglamamma har som största önskan att få ett levande barn, och få får det fan vara half and half om det vill! Vi är på två olika sidor av ån och jag kan inte kräva att du ska förstå vad jag (och isa kanske) känner, med de erfarenheter jag har i bagaget. Men - så är det, man kan inte alltid komma överens.