Jag måste bara klargöra lite saker nu. Ang...
Jag måste bara klargöra lite saker nu. Angående mitt inlägg om dokumentären jag såg häromdagen fick jag en kommentar om att jag skulle känna lite empati istället. Och jag hoppas innerligt att denna Hannah aldrig träffat mig, för isåfall har hon totalt missbedömt mig. TOTALT. Jag känner empati med alla människor det är synd om, dom som tillexempel inte kan få barn, dom som förlorar barn och alla det är synd om på andra vis. Men att "sörja" att man inte får ett barn med ett speciellt kön, Det tycker jag bara är sjukt! Aldrig, aldrig kan jag tänka mig in i den situationen. Och att dessutom rättfärdiga att låta ägg växa i 6 veckor innan man bara tar bort dom, det är också sjukt. I sjätte veckan räknas det som abortion i mina ögon, och att abortera foster för att det är "fel" kön. Det är jävlarimig så fel så jag vill gråta. Kom inte och säg att jag inte har empati, men de är en jävla skillnad på empati och dumhet!
Way to go Isa!
Heja! Här har du mitt stöd!
Nej jag har inte träffat dig, tur är väl det. Jag hade nog bara blivit förbannad tillbaka på dig för att att du är så trångsynt.
Att önska någon barnlöshet eller att de skulle förlora ett barn bara för att de ska få känna på "riktig" sorg är empatilöst så det förslår.
Tror ni att de vill känna så? Tror ni att de njuter av att inte kunna tänka på någonting annat än barnet de aldrig får? Det tror inte jag. Jag tror de skulle sälja sin ena njure för att slippa den längtan och vara nöjda med vad de har.
När det gäller växandet av embryona så är det inte alls abort. Då är alla oanvända embryon vid ivf abort. Hur kan det vara mer rätt att göra abort för att det blev några över?
Du kan gärna tycka att jag är dum i huvudet, det bekommer inte mig det minsta. Jag vet att jag inte är det. Jag har inga problem alls med att jag öppnar mitt hjärta lite mer än andra och låter min empati strömma ut till även de utanför den grupp som mer trångsynta människor klarar av att känna empati för.
Nu när jag läser det jag skrev så inser jag att det låter fan så mycket hårdare än jag tänkte mig, förlåt!
Jag vet faktiskt inte vad jag tycker om pgd när det "bara" gäller att man vill ha ett kön. Det är läskigt att designa barn, men för mig är det här inte så svart eller vitt. Det är en stor snårig gråzon.
Jag vidhåller dock att jag inte tycker att dom är dåliga människor eller kassa föräldrar. De är personer som hade en drömbild av sin familj och som har skapat ett mycket starkt emotionellt band till den drömbilden som gör att det blir en stor sorg att det inte blir så. Man kan inte hjälpa hur man känner.
Jag kan bara inte tycka att det är dom som är onda. Jag tycker att det är hemskt. Hemskt synd om dom. Hemskt synd om barnen som redan finns. Fruktansvärt hemskt synd om barnen som blir skaffade "för att det kanske blir en tjej".
Jag tycker inte att det är okej att man väljer att föda ett barn man inte egentligen vill ha bara för att få en flicka. Jag tycker att man ska sätta ett barn till världen för att ens familj bara inte är hel utan det barnet. Jag tycker dock att det är okej att man hoppas att det är ena eller andra könet, så länge man älskar sitt barn oavsett när det kommer.
Jag kan förstå att man inte förstår dom. Jag kan förstå att man inte håller med dom. Jag kan förstå att man tycker att dom gör fel. Jag kan inte förstå att man önskar dom barnlöshet och änglabarn. Det var i huvudsak det jag hade invändningar mot till att börja med.
Kategorier