I de mörkaste stunder, de djupaste hål, de...

I de mörkaste stunder, de djupaste hål, den värsta sorg är min tröst att allting alltid ordnar sig. Nu ska jag göra fiskburgare och njuta av att jag finns och att jag är jag. För det är det enda jag vet varje morgon. Att jag är jag, hur dagen än ser ut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0