Åh vad jag blir glad av att se att Mirka kan bli arg. Hon har verkat så jäkla personlighetslös förut.
Jag avskyr människor utan personlighet.
Där är jag sjukt glad att vi vart så bra klippta i drömmen om ett barn, jag är verkligen sån som jag verkar.
Det känns bra.
Jag var livrädd för att jag skulle bli vinklad, jag är nog ganska lätt att vinkla både korkad och lite "speciell".
Jag säger ju ofta saker som låter bra i huvudet på mig, sen måste jag förklara mig så att folk förstår.
Lätt hänt när man har tankar som räcker åt två, och en tunga gjord för en.
Men. Ja. Ni fattar.
Personlighet ska man ha.