Nog är det glamoröst allt, att få vada i bajsblöjor, ha lortigt hår och vara nerspydd när man dammsuger och gör rent bäddmadrassen. Nog är det hårdrockigt att inte ha ätit varm mat på, ja hur länge som helst.
Och ballt, ja klart det är ballt att inte komma ihåg när man bajsade sist.
Men, måste livet vara glamouröst, hårdrockigt och ballt jämt då? När vart det det som är viktigast i livet?
För när det är som kämpigast, när allt jag kan tänka på är att jag bara vill få vara lite ball, hårdrockig, snygg och den sexgudinna som finns här innanför det flottiga håret och den nerkräkta tröjan, precis när jag känner att: det här är inte det jag skrev på för!
Då, det är precis då som Märta lär sig säga Mamma, eller ställa sig själv eller bara skrattar till.
Då känner jag, att om inte mitt liv är hårdrock och precis allt jag någonsin önskat, då är ingens liv det.