Hej! Du söta rara människa som vill prata med mig om nåt mer privat än att du kan ta det här på bloggen, adda mig på Facebook, eller maila till [email protected].
Jag var med i dokumentären för att kunna finnas för er som ska göra samma resa som vi.
Det är ingen dans på rosor, det är tufft, jobbigt och man behöver stöd i situationen.
Jag skulle nog behövt mycket mer stöd än jag ens kunde ha fått.
Ändå hade vi ett väldigt fint nät av fina, underbara människor runt oss.
Bara tv-teamet var guld värda!
Och våra vänner, ja, bättre vänner än våra, det finns inte.
Jag måste passa på att tacka alla, ALLA där ute som delat våran sorg och våran glädje.
Nu väntar jag bara på att klockan ska slå så att affären öppnar, jag har ett paket där och ska skicka ett jag.
Vi är friskare, jag börjar hämta mig från livskrisen. Life is good, gummisnodd.