Alltså, ibland tappar jag allt hopp om vården här.
Visst, jag är säkert bortskämd med Annicka i Borlänge och framförallt IVF kliniken i Falun.
Personalen där, det är dom absoluta bästa vårdarna i hela landet, jag är helt hundra.
Jag har dessutom nu fått bekräftat att det är den bästa kliniken, av en, ja enligt mig, säker källa.
För idag när jag va uppe på Falun, jag då vart jag nästan mörkrädd.

För det första hade hon inte ens läst i min journal att jag var där på återbesök, utan hon verkade tro att jag va en hysterisk mamma som ville använda så mycket skattepengar som möjligt.
Sen fortsatte det med att hon gick in och ut ur rummet, som att det var utrustat med svängdörrar, när jag låg halvnaken i gynstolen.
 Jag kan inte säga naken, jag hade ju tröja och strumpor på mig.
Att hon sen pratatade med mig som att jag var en korkad 12 åring, det gjorde inte saken bättre.
Jag VET att jag kan gå tiden ut, men att om bäbisen vill komma, ja då stoppar inte bricanylen.
Jag VET också att bricanyl och vila hjälper mot sammandragningarna.
Det hon inte vet, fortfarande, eftersom hon inte brydde sig om att lyssna, är att det inte hjälper fullt ut, och att det dessutom blivit ungefär 10 gånger värre de senaste veckorna, trots att jag bara vilat och vilat, och vilat lite till.
Jag är ingen hysterisk lite fjårtis som gått ut på krogen och knullat ihop en unge som socialen ska försörja och ta hand om.
 Faktiskt.
Jag har kämpat, slitit och gråtit för att få till det här.
 Och jag är dessutom inte hysterisk med graviditeten heller.
Jag söker inte vård utan anledning, jag åker inte till den där jävla cykelverkstan för att jag tycker att det är så jäkla roligt att visa muffen för okända människor!
Jag åkte dit, för att jag vart tillsagd det, redan första gången.
Sen har det blivit sämre, men jag har inte åkt in igen, eftersom att jag visste att jag hade en till tid, och inte har tyckt själv att det har varit så himla akut.
Jag har kunnat hålla det i schack själv.
Men om man vaknar på nätterna, då man vilar, och dessutom har tagit en tablett på kvällen, av att det känns som att barnet är halvvägs ute. Är det normalt? Nej, jag tror inte det. eller hur brukar ni göra när ni sover?
Vara ute och motionera? Nej, man är i viloläge, och då ska jag inte ha några sammandragningar, det sa haggkärringen själv.
Men, lyssnade hon på hur jag mådde? Nej. Brydde hon sig? Nej.
Men jag ska dit om 2 veckor igen, för då vill hon kunna avskriva ärendet.
Tack, jag känner mig genast mycket bättre.