Japp, håll i er nu. För här ska det outas.
Jag och Rickard har försökt få barn, väldigt länge nu. Och nu idag så fick vi äntligen ta första steget.
Eftersom ingenting har hänt så har vi sökt hjälp. Och idag var vi och talade med kuratorn, tog blodprov och fick en butt åt Rickard.
Äntligen är det på g, dessutom fick vi tid till nästa möte, då vi får veta om det är något fel, eller om allt är som det ska vara. Och hur vi ska gå vidare.
Det är så förbaskat skönt att det äntligen är på gång!
Om ett år eller 2 så kanske vi har ett barn. Det är en så stor och fantastisk tanke att det är helt galet.
Vi fick även tala om hur vi ställer oss inför adoption, om det skulle vara nåt problem. Och adoptera kan vi mycket väl tänka oss. Vi skulle älska det barnet minst lika mycket som vårat eget.
Så den 10 mars nu får vi veta lite mer, då har dom analyserat alla prover och vi får reda på hur vi ska gå vidare.
Den 10 mars är dessutom min mammas fördelsedag, det känns också helt underbart, på ett väldigt konstigt sätt.