Nu börjar det hända grejer. jag har lite ork kvar att göra annat än bara gråta. Går till psykologen och allt börjar ordna upp sig lite grann. Jag talade med ett av mina hjärtan idag. Fan vad jag saknar dig! Vem du är tänker jag inte ta upp då vissa säkert är här och läser och int ehar ett dugg med det att göra. Jag har bart otroligt oense med en annan kär människa, men jag har bett om ursäkt och vet inte vad mer jag kan göra. Jag trivs som fru Ewert iallafall, det kanske är huvudsaken?