Ja, jag lär mig aldrig att andra hör hur jag sjunger även fast jag själv inte gör det. Snacka om norsk karaoke! Jag har den på högsta volym, och prylbög som jag är så har jag ju självklart värstingspluttar i öronen som stänger uta alla andra ljud. Och jag sjunger, oj oj oj så jag sjunger. I min värld så är det knappt högt alls. Men enligt resten av världen så hörs det lite grann, eller ja, om vi säger såhär ska jag nog vara glad att inte grannarna kommer över och klagar. Och då bor jag ändå i hus och har en bit till närmsta granne också. Men det bjuder jag på. Så vill ni höra skrål som låter somd en värsta tonårspojken på sitt första fylla så kom till Backa! Appropå tonårspojkar så bröt lillebror armen här i fredas, så det var bara för oss Ewertar att tillbringa hela dagen och kvällen på olika sjukhus i mer eller mindre närliggande områden. Han vart dessutom opererad på nattkvisten, men då hade hans lilla pappagubbe hunnit hem från jobbet så han kom och avlöste oss. Jag var duktig faktiskt, jag var faktiskt inte ens hysterisk. Lite orolig, men inte hysterisk. Duktigklapp på mig. Och appropå duktigklapp på mig, så har jag snart pyntat klart här hemma. Jag gjorde en snygg grej med julkulor i en luffarlöjdskruka, den ska jag ta kort på och lägga ut, och vet ni? Det kan jag lova faktiskt! Nu ska jag ta och peppa upp mig innan lussebullsbaket jag och svärmor ska ta för oss idag, jag hoppas att han Ewert#1 inte vill ha sian pyjamasbysxor när han kommer hem, då blir det jobbigt att vara Ewert#2.. Och för er som är lite trögare än alla andra kan jag berätta att Ewert#1 är maken, och Ewert#2 är jag. Lika bra att klargöra för er alla så det inte blir missförstånd, det brukar ju bli det, och då vet man aldrig vad man får höra för rykten om sig själv. Nej, fäjjsbocka sig lite nu kanske.