Jag är en lysande, gyllene fågel, ämnad för att flyga.

Precis den repliken sa nyss en av de medverkande på dr Quinn.

Ni vet det programmet som gick på 90-talet.

Vi oldies minns det, ny andra kanske aldrig har sett det.

Klockrent är det iallafall.

Jag har precis nattat de små trollen här hemma, Märta och hennes pappa alltså.

Själv har jag knappt sovit inatt, och gjort 1000 grejer som jag inte alls hade velat idag.

Hämtat ved och torkat kiss, två av dom.

Så glamouröst.

Så nu är jag värd en stor kopp kaffe, då kanske huvudvärken ger sig.

Sen ska jag nog dra på mig lite kläder, ja mer än långkallingar och linne, och ta en promenad.

Då bara MÅSTE ju huvudvärken försvinna, annars får det bli amputation jäms med fotknölarna, överdelen kastas.

Sen hoppas jag att jag kanske hinner sticka klart ärmen på tröjan jag tagot på mig att göra klart.

Men, känner jag mig rätt blir det ett nej där.

Inte för att jag inte hinner, utan för att jag är en latskånk.