Att få nån nytta gjord, eller bara att sitta och få vara helt ifred, det blir svårare och svårare.
Jag lääääängtar efter nångång i framtiden, helst jäkligt snart, då jag får vara hemma HELT själv.
Inga hundar, inga barn, ingen man. Kanske kan katterna få vara hemma, dom håller sig undan ganska bra.
Det behöver inte vara en lång stund. Men kanske en timme? Kanske två? Slippa höra nån annan ens andas.
Gränsen mellan lappsjukan och socialt överslag ligger nära varandra just nu.
Men, nog klagat.
Just nu försöker jag få baka bullar (men mest slippa få ett frispel på 17 åringen) och sen ska jag svoscha ihop en sockerkaka. Men lilla fröken grin/klåfinger gör det lite besvärligt för mig.
Dagens mantra är "snart är det kväll, snart är det kväll".
Ja. Lite så va.