Och jag förstår att du inte förstår, jag förstår att det känns hårt för dig.
Det jag inte förstår är att du inte förstår hu tusan du beter dig. Hur kan du INTE stötta, hur kan du inte försöka, bara lite grann att förstå hur det är, hur man mår och hur det känns av att du inte förstår allting.
Istället sätter du på dig offerkoftan och förväntar dig att det är synd om dig.
Och nej, det är inte det, inte ens lite grann synd om dig är det i det här. Alla männsikor gör sina egna val, alla människor väljer hur man vill göra och leva sina liv. Och hur du har valt att leva ditt liv, det är INTE mitt fel, inte ens lite grann, inte det minstla yttepyttelilla.
Så varför, varför i hela friden kan du inte öppna ögonen och se vad du gör? Se hur du förstör?
fast jag har börjat inse att det är det du vill, du vill förstöra.
Det enda jag kan säga till dig är att du kan ge upp.
Man ska inte ge sig på berg när det finns småsten.