Nu jäklar börjar premiärnerverna sätta in. Känns kanon, men samtidigt, ja... Jag vet inte faktiskt. Jag är livrädd för att bli kompanihatad av hela svenska folket, samtidigt som det känns otäckt att det verkligen är den jag är som dom isåfall hatar.
Men men, de är morgondagens bekymmer. Just nu är problemet hur sjutton jag ska kunna göra av med alla kalorier efter den halvlitern glass med hjortronsylt jag klämde hos svärmor. Men à sjutton. Jag lever bara en gång, hon fyller bara år en gång om året, och det är så sjukt gott med hjortron!