Eftersom att ödmjuk är mitt mellannamn, ja mellan Viola och Antonia alltså, så varnar jag känsliga läsare för detta inlägg.
Det kommer innehålla skryt, i stora mått.
Ni som törs fortsätta läsa, välkomna!

Jag sitter här och firar barnmorskebesöket med en tallrik kräm och mjölk, med flingor.
Jättegott kan jag upplysa om att det är, måste nog dock vara hallonkräm, testa!
Och nej, jag tycker inte att jag ska behöva skriva ut receptet, för det är sån där fräsig köpekräm siddu!
Varför jag firar?
Jo, det är självklart för att allt ser så himla bra ut!
Som vanligt är alla värden bra, mitt blodtryck är bra och hjärtslagen ligger perfekt.
Sen ställer jag mig på vågen, och döm om min förvåning när jag inte gått upp ett gram sen sist!
Jag går in i vecka 34 idag, och har allt som allt, gått upp 6 kilo.
Och av de 6 kilona så är M-b och allt fostervatten åtminstone 2-3 kilo.
Enda uttrycket jag känner att jag kan använda är - fan va najs!
Dessutom har magen växt med 2 centimeter sen jag va där sist.
Helt underbart!
Alltså, jag och M-B är nog världens bästa team, vi är så jäkla bra ihop!
Fast, jag tror att den kanske blir ännu bättre bara den kommer ut.
Haha, se, ödmjukheten kom in där.
Tror och kanske kan ni byta ut mot vet och absolut.
Nu ska jag fortsätta fira innan Rickard kommer hem och vi drar på föräldragrupp.
Det ska jag göra med en smarrig lakritspuck.

Så jag säger Puck och Hej så länge från oss!