Idag har jag nog gjort min pappa imponerad.
Jag är nämligen känd för att om jag säger att jag ALDRIG mer ska göra nånting, då blir jag vrång och låter verkligen bli.
Så sa jag förra året, när jag försökte klippa gräset, bensinen tog slut och jag tankade i ny.
Jag tog dunken som stått närmast gräsklipparen, bensin som bensin liksom.
Jo tjena att det var!
Jag tippade tydligen i blandad (eller oblandad) bensin, där det inte skulle vara den sorten, och gräsklipparen dog.
Den dog ihjäl ordentligt. Vi fick köpa en ny.
Och Rickard va så glad, så glad! Oj oj oj så glad han var!
Han sa "Åh min älskade fru, du är så himla duktig som klipper gräset för att göra mig glad!"
Nästan, han menade säkert så när han skrek och svor och var vrång. Mest troligt så menade han så iallafall.
Men idag behövde jag inte tanka, så idag höll gräsklipparn ihop!
Jag däremot, gick lite sönder.
Jag får inte klippa gräs eller trimma eller nåt sånt liknande i foppisarna, så jag var tvungen att ha stövlar.
Stövlarna gav mig sjuka skavsår!
Men det går över.
Och varför pappa är imponerad.
Vadå? Har ni inte fattat det än?
Jag klöpp ju gräset för sjuttons bananer!