Nu är jag sådär knäpp igen, alltså, mer knäpp än vanligt.
Men jag kan inte rå för hur jag känner, det har jag lärt mig nu.
Så här är dagens erkännande.
Ju längre tid jag är gravid, desto fulare blir andras bebisar.
Jag är en hemsk människa. Jag vet.
Men, andras barn blir fulare och fulare ju nämre jag kommer till att få mitt eget.
Jag blir dessutom mer och mer övertygad om att vårat barn kommer vara det vackraste som någonsin kommit till denna jord.
Det är bara för att alla jag känner berättar att det är så det är.
Ens eget barn är aldrig rött och skrynkligt och fult, utan ser helt annorlunda ut från andras barn.
Vackert och perfekt, redan från början.
Direkt ut från kalasdalen!

Nåt annat som gör mig fundersam, det är hur sjutton man kan älska nån så mycket.
Nån man aldrig träffat.
Men det kanske är så naturen fungerar, kärlek före första ögonkastet.
Åh, maj-Björn, kom ut och visa vem tusan du är!