Idag, påväg hem från jobbet så var Ann Söderlund med i P4 extra sommar.
Jag som är en trogen kund hos svensk radiotjänst använder alla mina pengar jag betalar dom, jag är för snål för att lyssna på annat än P3 och P4.
Dessutom hatar jag reklamradio.

Det hade ingenting med saken att göra, men iallafall.
Jag lyssnade på Ann Söderlund, och det är en sån fantastisk kvinna!
Hennes mamma dog när hon var, ja typ 23 tror jag hon sa (?) och hon pratade lite om sorgen efter henne.
Det slog mig som en krocketklubba i skrevet ungefär, jäklar så sant det hon sa var!
Jag kan inte citera riktigt vad hon sa, men på P4s hemsida borde intervjun komma upp, jag hittade tyvärr inte på den.
Men jag är också totalt oteknisk på så vis.
Det som slog mig mest var att hon sa att hon ville uppleva så himla mycket som möjligt, som att väga upp allt hennes mamma inte hann, så känner jag med. Precis.
Sen sa hon att allt nästan blir värre när man skaffar egen familj. Det stämmer också. Helt. Sorgen blir större, ju mer som händer.
Sen sa hon att hon tyckte det borde finnas en rosa kaninbuss med tofflor (?) som åkte runt och tog hand om alla som blivit av med en nära anhörig.
Den skulle vara fylld med präster, psykologer och vänner till en som tog hand om en, lät en prata och kanske gav en lite massage.
Precis så vill man ha det.
Vi snackar EXAKT.
Tänk om jag hade haft vett att be om det dom dagar jag mår som sämst?
Tänk om jag hade haft den mäjligheten när livet var som mörkast?
Framförallt, tänk om alla jag älskar kunde få den möjligheten när dom mår dåligt?
Ja, en rosa kaninbuss skulle göra många krämpor mycket bättre.

Så, mer av Ann Söderlunds idéer till folket.
Lyssna på henne, det är en intelligent kvinna.